Världens omedelbara undergång. Reaktionerna på Virgil Van Dijks allvarliga skada hade väl knappast kunna vara mer hysteriska om så en elak asteroid hade upptäckts vara direkt på väg mot jorden eller om onda mördarrobotar började dyka upp från framtiden. Den ångest denna skada verkar ha framkallat verkar bara ha sin motsvarighet i den ilska och hämndbegär som sedan nyheten om skadan riktats mot Jordan Pickford.
Nog för att Pickfords tackling på Van Dijk var både vårdslös och onödig, och det är väl klart att han nog borde ha blivit utvisad för den av just det skälet. Men tacklingen var inte heller avsiktlig i meningen att Pickford försökte skada Van Dijk, precis som vi så klart har sett betydligt värre tacklingar än så där gå obestraffade förut. Vi har till och med, tro det eller ej, sett värre tacklingar än så där av Liverpoolspelare gå obestraffade förut.
Alltså hade man möjligen kunnat tänka sig ett mått av förståelse för att sådana här saker trots allt inte bara kan inträffa och inträffar mest hela tiden. Liksom en basic insikt i hur regelverket fungerar vad gäller att bestraffa saker i efterhand kanske inte vore alldeles för mycket begärt innan man idiotförklarar alternativt misstänkliggör allt som rör sig. Men det här är så klart inte en rationell reaktion, utan en hysterisk reaktion på själva utfallet.
Och utfallet är alltså att Virgil Van Dijk förmodligen inte spelar någon mer fotboll under den här säsongen. Vilket självfallet är ett allvarligt bakslag för Liverpool, ingen tvekan om den saken. Van Dijk är en av Liverpools bästa och viktigaste spelare, men kanske framför allt så är han deras bästa spelare i mittförsvaret, en lagdel som redan innan Van Dijks skada gick att betrakta som den kanske tunnaste i Liverpools spelartrupp.
Av den anledningen går det alltså att ha viss förståelse för den oro som skadan på Van Dijk medför. Men samtidigt vore inte Liverpool riktigt Liverpool om inte den oron vreds upp till elva och drogs till mesta möjliga överdrift, om det inte därför var mest synd om dem alla i hela vida världen. Liverpool kan tydligen inte längre vinna ligan utan Van Dijk, Liverpool kan tydligen knappt ens ta sig till Champions League utan Van Dijk.
Jag är för all del inte helt säker på var någonstans det står att det faktiskt ligger till på det sättet. Särskilt under en säsong där det knappast heller är så att Liverpools möjliga utmanare i den där titelstriden precis framstår som defensivt rocksolida de heller. Det är självklart en nackdel för Liverpool jämfört med förra säsongen, men det är knappast en nackdel som behöver vara helt och hållet avgörande.
Mycket av det tror jag däremot går tillbaka till den mytbildning som skapats runt Van Dijks betydelse för Liverpool. Enligt sägnen är det ju nämligen så att först var Liverpool mer eller mindre odugliga på försvarsspel, sedan värvades Van Dijk och därefter var Liverpool plötsligt bäst i världen på försvarsspel. Liverpools uppgradering av sitt eget försvarsspel förklaras helt och hållet med Van Dijks ankomst.
Vilket ärligt talat är en rätt grov förenkling. Visst var det en stor hjälp att Van Dijk kom till Liverpool, men det var inte en värvning som skedde i isolering från andra grepp. Framför allt det taktiska grepp som Jürgen Klopp medvetet genomförde att ge det egna mittfältet en klart mer defensiv balans än förut. Den taktiska reformen var nog i själva verket desto mer betydelsefull för Liverpools kraftigt förbättrade försvarsspel.
Att jag tycker det är på det viset baseras på ett rätt enkelt resonemang. Om Liverpool hade värvat Virgil Van Dijk utan att göra den taktiska reformen så hade lagets defensiv förvisso blivit inkrementellt bättre men inte tillräckligt eller signifikant mycket bättre. Om Liverpool däremot gjort den taktiska reformen, men inte värvat Virgil Van Dijk, så hade lagets defensiv fortfarande blivit betydligt mycket bättre än vad det faktiskt var.
Just det resonemanget gör också att jag inte delar Liverpools supportrars domedagssnack om lagets defensiv efter Van Dijks skada. Jag tror nämligen att Liverpool taktiskt är ett starkare lag än att vara helt och hållet beroende av en enda spelare, och att om det beroendet hade varit så starkt så hade Liverpools framgångar de senaste två åren heller inte varit möjliga. Det är att underskatta Liverpool, och Jürgen Klopp.
Något nedvärderande blir det mot de mittbackar som Liverpool har kvar. Där finns både Joe Gomez och Joel Matip, knappast ett dåligt mittbackspar. Dessa två kompletteras av två unga spelare i Nathaniel Phillips och Sepp van den Berg, och det här är väl ett utmärkt tillfälle att visa att detta med en pathway in i a-laget är mer än bara tomma ord. Det pratades även gott och väl om Fabinho som mittback i början av säsongen.
Vill man leta efter kritik kan man kanske säga att det var riskabelt av Liverpool att sälja både Dejan Lovren och Ki-Jana Hoever den här sommaren, utan att ersätta dem med en annan mittback. Framför allt Hoever kanske. Samtidigt är det ju svårt att se att reaktionen hade varit mindre hysterisk i Liverpool just nu även om t ex Lovren hade varit kvar i klubben. Det känns inte som att det är riktigt där skon klämmer, i antalet mittbackar.
Utan invändningen bygger nog egentligen bara på att det är just Virgil Van Dijk som har försvunnit. Man fruktar kanske att hans frånvaro kommer få exakt samma effekt för Liverpool den här säsongen som Vincent Kompanys frånvaro fick för Man Citys försvar förra säsongen. Ledaren och generalen har försvunnit. Samtidigt känns faktiskt Liverpool taktiskt bättre rustade att hantera en sådan situation.
Kanske kan man göra invändningen att Liverpool borde ha värvat en riktigt bra mittback i somras. Ett påstående med viss substans är att hysterin är så stor nu i Liverpool eftersom Van Dijk är det enda riktigt etablerade världsnamnet i backlinjen, till skillnad från andra stora engelska mästarlag där det ofta funnits i alla fall två världsnamn, såsom Terry och Carvalho, Ferdinand och Vidic, Bruce och Pallister, eller Adams och Keown.
Men vad gäller kritiken mot att ha värvat in en mittback i somras så ligger det för all del något i vad Jürgen Klopp själv säger. Liverpool gick in till den här säsongen med tre etablerade mittbackar i spelartruppen i Van Dijk, Gomez och Matip. Dessutom har de alltså två unga mittbackar samt Fabinho som cover. Att värva ytterligare en mittback av riktigt hög kvalitet hade nog förutsatt att sälja antingen Gomez eller Matip.
Visst kommer Liverpool bli mer sårbara defensivt. Det går inte att komma ifrån. Samtidigt är det ju lätt att analysen blir alltför enkelriktad. Tittar vi på slutet av förra säsongen men även början på den här säsongen så hade Liverpool faktiskt börjat släppa in betydligt fler mål än förut, med Van Dijk på planen. Så sent som mot Aston Villa släppte Liverpool alltså in sju mål. Alla mål bakåt kommer inte bero på Van Dijks frånvaro.
Men framför allt är det kanske så att mästarlagen står aldrig och faller med en enda spelare. Mästarlagen hittar sätt att hantera sådana här situationer. Mästerlagen har spelare som kliver fram och växer in i rollen när ordinarie spelare måste kliva åt sidan. Hur Liverpool säsong gestaltar sig härifrån är inte redan bestämt av skadan på Virgil Van Dijk, utan är något som kommer bestämmas av hur Liverpool hanterar situationen härifrån.
Hanterar Liverpool situationen med samma hysteri som präglat de omedelbara reaktionerna på Van Dijks skada så kan det absolut visa sig bli svårt. Hanterar Liverpool å andra sidan situationen med samma harmoni som präglat laget de senaste åren så behöver det inte skadan på Van Dijk visa sig vara ett oöverkomligt problem.