Alla lever i sin egen lilla verklighet, eller bubbla om man så vill. Och den verkligheten behöver just inte ha så mycket med verkligheten att göra. Den saken framgick hyfsat tydligt när Frank Lampard yttrade sig om att han minsann behandlas annorlunda än övriga managers i de sex storklubbarna eftersom han är den enda engelska managern i någon av dessa klubbar.
Vill man vara petig skulle man självfallet kunna säga att Frank Lampard naturligtvis har helt rätt, han behandlas onekligen annorlunda. Men Lampard menade knappast att han på något sätt favoriserades av media, snarare tvärtom. Att eftersom han är engelsk till sin nationalitet så får han utstå tuffare kritik, mer nedsättande kommentarer och blir mer ifrågasatt än andra managers.
Svårt att säga om det är självbilden som är skev hos Lampard här, eller om det kanske bara är så att kritik alltid upplevs som betydligt värre för den som utsätts för kritiken, och alltid som värre än den kritik som riktas mot andra. Om det är i huvudsak det senare alternativet så säger det kanske något lätt oroväckande om Lampards förmåga att ta kritik, och kanske framför allt hans förmåga att hantera kritik.
Kritiken är väl dessutom i någon utsträckning motiverad. Och om man som utomstående betraktare skulle säga något om medias bevakning av Frank Lampard så inte tusan är det att media har varit tuffare än normalt mot Lampard. Snarare tvärtom, att problemen med Chelsea inte alls har fått samma uppmärksamhet som de kanske borde ha fått, och att tonerna runt Lampard har varit betydligt mer positiva än vad enbart resultaten motiverat.
Låt oss formulera exakt samma sak på ett helt annat sätt. Nämligen så här: Om en utländsk manager hade uppnått exakt samma resultat med Chelsea, utifrån exakt samma förutsättningar som Lampard har jobbat med, så hade kritiken mot denne manager varit betydligt tuffare. Det hade skrivits mängder med krönikor om huruvida denne manager verkligen var rätt person för jobbet.
Dessa krönikor eller artiklar hade självfallet kunna landa både på rätt eller på fel eller någonstans däremellan, men en hel del av dem hade landat på fel, och bara det faktum att dessa krönikor alls skrivs hade självfallet varit ett sorts ifrågasättande bara det. Frank Lampard är inte särskilt utsatt eftersom han är ensam engelsk manager. Frank Lampard är särskilt skyddad eftersom han är ensam engelsk manager.
Vad som kanske får Frank Lampard att känna som han gör är att kritiken den här säsongen faktiskt är tuffare än vad den var förra säsongen, då han i princip inte behövde utstå någon kritik alls. Under sin första säsong kunde Lampard så klart gömma sig bakom dels att det faktiskt var hans första säsong, dels att många gav honom lite av ett frikort på grund av Chelseas transferförbud, vars betydelse nog överdrevs rätt rejält.
Nu är det inte längre Lampards första säsong. Dessutom lever Chelsea inte längre under något transferförbud. Tvärtom har Chelsea spenderat enorma pengar på många nya spelare inför den här säsongen. Många varnade naturligtvis för att krav och förväntningar på Lampard och på Chelsea därmed ofrånkomligen skulle öka. Vilket betyder att också kritiken ökar när inte dessa krav och förväntningar uppfylls.
Två vinster på sina sex första ligamatcher, förlust mot Liverpool och olyckligt tappade poäng både mot West Brom och Southampton. Endast 0-0 senast mot Man Utd, en match där Lampard tydligt spelade för att inte förlora i första hand. Många har nog insett att pratet om en titelstrid inte var väldigt realistiskt. Utslagna ur Ligacupen av Tottenham, och bara 0-0 på hemmaplan mot Sevilla i första gruppmatchen i Champions League.
Knappast någon kanonstart på den här säsongen för Chelsea. Definitivt inte så bra som många nog hade hoppats på, och en hel av dem förväntat sig. Kanske är det i själva verket inget särskilt bra läge för Frank Lampard att börja oja sig över att bli särbehandlad för att han får kritik. Istället vore det kanske ett desto bättre läge för Lampard att fixa en vinst mot Krasnodar ikväll i Champions League.
Ole-Gunnar Solskjaer verkar sina egna biffar med media för närvarande. Och Solskjaer borde väl rimligtvis vara en av eller kanske den manager bland de sex storklubbarna som undrar vad det egentligen är Lampard har rökt för något olämpligt. Solskjaer hade nog väldigt gärna bytt plats med Lampard i fråga om medias bevakning. Liksom Lampard förmodligen krypit ihop i fosterställning om han fått utstå kritiken Solskjaer fått ta.
Men för Solskjaer verkar biffen den här gången framför allt handla om Donny van de Beek, och det kanske lite märkliga faktum att van de Beek på sex ligamatcher, tre matcher i Ligacupen och en match i Champions League, fått så märkligt lite speltid. Det har redan börjat pratas om att värvningen är misslyckad, att van de Beek gjort ett misstag som skrev på för Man Utd och så vidare.
Vilket å ena sidan kanske är en aning förhastat. Å andra sidan imponerar väl kanske heller inte Solskjaer i sina svar där han motiverar sina laguttagningar med att det är en lång säsong, att Man Utd nu vill utmana om titlar, och att van de Beek därför kommer att spela mer senare under säsongen. Det må vara en lång säsong, men det förklarar inte särskilt väl varför det inte alterneras mellan spelarna redan nu.
Snarare är det kanske så, precis som det kändes vara fallet redan förra säsongen, att Solskjaer har sin huvudsakliga startelva av spelare som han tror på och känner något slags förtroende för. Och han är väldigt ovillig eller kanske för otrygg för att rubba på denna startelva, annat än om han verkligen måste. Och van de Beek råkar helt enkelt ännu inte ingå bland dessa spelare för Solskjaer.
Precis som kanske var fallet redan förra säsongen så brottas Solskjaer med pressen av att få med sig resultaten, för att hålla snacket om att bli sparkad från dörren. Alltså klamrar han sig fast vid en särskild startelva för att det är tryggast på kort sikt. Samtidigt riskerar det sätta krokben för laget på längre sikt, just det mer långsiktiga perspektiv Solskjaer samtidigt försöker få oss att tro är anledningen varför van de Beek spelat så lite.
Vinsten mot PSG var ett av de där kortsiktiga resultaten som nog hjälpte till rätt rejält att mota sparken i grind för Solskjaer. Det var en oväntad vinst, om än inte därför någon oförtjänt vinst. Men ikväll måste Solskjaer och Man Utd visa att det var mer än en fluke, mer än ett undantag, genom att vinna hemma mot RB Leipzig. Ett lag som ännu inte har förlorat den här säsongen, och som för stunden leder Bundesliga.
Men, eftersom det inte är Bayern München, ändå en match som Man Utd rimligtvis bör förvänta sig att vinna. Men ett lag som efter tre hemmamatcher i ligan har 2-9 i målskillnad på Old Trafford kanske inte bör förvänta sig så mycket.