Har Ole-Gunnar Solskjaer gjort ett dåligt jobb med Man Utd? Det är en fråga med ett kanske inte glasklart svar, eftersom det beror i väldigt hög utsträckning på var man faktiskt väljer att dra gränsen för vad som är ett dåligt jobb eller ej. Men vad som är svårt att komma ifrån, och som bara blir svårare med tiden att komma ifrån, är att Solskjaer i vilket fall som helst inte gör ett bra jobb med Man Utd.
Bra jobb eller tillräckligt bra jobb? Det spelar egentligen mindre eller rättare sagt ingen roll så klart. För oavsett vilken gradering man lägger på det omdömet så är det ett omdöme som leder till en och samma ofrånkomliga slutsats. Det vill säga att Ole-Gunnar Solskjaer inte är rätt manager att ta Man Utd tillbaka mot toppen av engelsk fotboll igen, och allt mindre talar för att han är rätt person att ens lägga den rätta grunden.
Man Utd har den här säsongen spelat fyra ligamatcher hemma på Old Trafford. De har inte vunnit en enda av dessa matcher, och förlorat tre av dem. De har inte gjort ett enda mål på nästan tre hela matcher och sitter på den föga smickrande målskillnaden 2-10 på hemmaplan. Det finns naturligtvis absolut ingenting som är bra nog med detta. Men det går knappast heller att beskriva det som oväntat eller ens överraskande.
De enda som förmodligen är överraskade av detta är de som möjligen drog alldeles för stora och glädjekalkylerande slutsatser av Man Utds vår och sommar, där många vägrade se de oroväckande tendenserna och obefintliga positiva tendenserna i fotbollen bakom de för all del stundtals positiva resultaten. Man Utd fick poängen med sig, eller Man Utds konkurrenter missade sina poäng, men det var inte en produkt av en positiv fotboll.
Solskjaer kritiserades egentligen redan från starten av sin tid i Man Utd för att han bara lyckades nå positiva resultat när Man Utd kunde ligga på kontring. Att det var eller är den enda fotbollen han egentligen behärskar riktigt bra. Spola bandet framåt nästan två år och det omdömet är egentligen oförändrat. Kontringsfotbollen sitter, men i övrigt saknar Man Utds offensiva fotboll såväl idé som struktur.
Resultaten den här säsongen visar väl egentligen på just detta. Man Utds bästa resultat har kommit mot lag som attackerat på dem, flyttat upp spelare i planen men lämnat sig öppna bakåt. Kanske föga förvånande har dessa matcher framför allt kommit i Champions League. Andra motståndare har däremot bara behövt bestämma sig för att inte öppna sig för Man Utds kontringar så har Man Utd gått mållösa från matchen.
Om Man Utds fotboll och resultat fortsätter se ut på det här sättet, och ingenting tyder väl på att det plötsligt skulle komma att börja se ut på något annat sätt, är det väldigt svårt att se hur Man Utd skulle lyckas behålla sin plats i Champions League till nästa säsong. Att de över huvud taget spelar i Champions League den här säsongen får nog mest av allt betraktas som något av en fluke och lyckoträff.
Ändå klamrar sig Ole-Gunnar Solskjaer kvar på ett managementjobb han kanske från början aldrig skulle ha fått, åtminstone inte på en permanent bas. Solskjaers kompetens för jobbet har varit ifrågasatt redan från början, och det har redan spekulerats i flera olika omgångar om inte Solskjaer snart ska komma att ersättas. En annan manager i en annan klubb hade förmodligen redan fått sparken. Varför inte Solskjaer i Man Utd?
Champions League-resultaten. Mycket av blåsten runt Solskjaer har försvunnit som ett direkt svar på de oväntade men övertygande segrarna mot PSG och RB Leipzig i Champions League. Två segrar som definitivt övertygat många om att Man Utd är bättre än vad de egentligen är. Utan dessa segrar hade säsongsstarten varit helt katastrofal för Man Utd, och Solskjaer kanske redan sparkad.
Mediakompisarna. I media sitter många av Solskjaers gamla lagkamrater och kommenterar hans och Man Utds insatser. Det har blivit pinsamt uppenbart hur sådana som Neville, Keane, Scholes med flera är djupt ovilliga att över huvud taget hålla Solskjaer ansvarig för Man Utds resultat och prestationer. Istället är det antingen klubbens eller spelarnas fel, men aldrig Solskjaers. Kanske håller detta nu på att skapa en backlash.
Man Utd är en pajasklubb. Spaltmil har skrivits om klubbens inkompetens och brist på strategisk planering. Med Solskjaer har nu Man Utd självbelåtet intalat sig själva och alla de tror lyssnar på dem att de jobbar utifrån en långsiktig vision. Någon sådan vision existerar naturligtvis inte i någon meningsfull betydelse, men har man väl sagt en sådan sak blir det så klart desto svårare att korrigera genom att sparka sin manager.
Kanske var det ett slags tidens tecken att Mauricio Pochettino plötsligt visade upp sig igen i måndags på Monday Night Football på Sky. En rätt tydlig påminnelse om att han finns där och ser sig om efter ett nytt jobb, gissningsvis och företrädesvis inom engelsk fotboll där han ju har gjort sig ett världsnamn. På många sätt var hela hans framträdande en sorts extrem form av jobbannons.
Många tog nog för givet att Man Utd skulle anställa eller åtminstone försöka anställa Pochettino redan sommaren 2019, det vill säga sedan Ole-Gunnar Solskjaer tagit Man Utd genom säsongen. Men hypen efter den dramatiska vinsten mot PSG kom i vägen för detta. Ett år senare, alltså i somras, tog nog nästan alla för givet igen att Man Utd skulle anställa en då ledig och tillgänglig Pochettino. Men alltså icke.
Återstår alltså att se om Man Utd under de kommande veckorna, likt Petrus gjorde med Jesus, förnekar Mauricio Pochettino en tredje gång. Vi har ett landslagsuppehåll på gång efter den här veckan, under vilken Man Utd först spelar en match borta mot Basaksehir ikväll och därefter ställs mot en potentiellt väldigt tuff bortamatch mot Everton. Förlust där och det vore närmast kriminellt oansvarigt av Man Utd att inte re-agera.
Oavsett vem som i så fall tar över Man Utd finns naturligtvis inga som helst garantier för att denne kommer lyckas där David Moyes, Louis van Gaal, José Mourinho och Ole-Gunnar Solskjaer misslyckats före honom. Några sådana garantier existerar naturligtvis inte inom fotbollen, oavsett pengar, oavsett meritlistor och tidigare vunna titlar. Att leta efter sådana garantier leder bara till att man lurar sig själva.
Den enda garantin är att inaktion och handlingsförlamning kommer resultera i ett fortsatt och alltmer permanentat tillstånd av mediokritet. Det mest deprimerande med detta är att detta verkar störa väldigt många betydligt mindre än att Man Utd inte bränner iväg ytterligare £100m på Jadon Sancho. Vilket för all del säger något rätt trist om den moderna fotbollen, men också om Man Utd.
Men kanske är det också en förklaring till hur Ole-Gunnar Solskjaer håller sig kvar på jobbet, att det för tillräckligt många har blivit viktigare att lyckas på transfermarknaden än på fotbollsplanen, och misslyckanden på transfermarknaden kan alltid skyllas på någon annan. Solskjaer har inte många tillgångar som Man Utds manager, men en av dem är onekligen ett stort urval av möjliga syndabockar.
Allt detta är ett uttryck för en och samma sak. En klubb som satt i system att förneka verkligheten som stirrar dem rätt i ögonen och försöka sälja detta som någon form av långsiktig vision. Vilket självfallet ingen vettig människa köper.