Håller José Mourinho på att bli den engelska fotbollens good guy igen? Något mycket märkligt håller på att hända. Efter att under de senaste fem åren ha ramlat allt djupare ned i en negativ cirkel av kritik och svaga resultat var det många som tog chansen att så att säga ta betalt för gammal ost. Kycklingarna kom hem för att rostas för Mourinho, och väldigt många både såg och tog chansen att sparka på den som redan låg på marken.
Visst skulle många hävda, med viss rätt, att det där var självförvållat. José Mourinho har kanske aldrig varit den mest ödmjuka och sympatiska människan, och mycket av vad han har sagt och gjort genom åren har helt klart kliat många mothårs. Mourinho var skyddad från alltför frän kritik för detta så länge resultaten gjorde honom osårbar, men så fort resultaten började dyka så fanns där ingen som helst goodwill, och heller inget skydd.
Vissa kommer självfallet alltid hata Mourinho, ungefär som om det vore programmerat i deras supporter-DNA. Men kanske ser vi nu att pendeln i största allmänhet håller på att svänga tillbaka för Mourinho. Att från att ha varit en manager alla ville se misslyckas har Mourinho plötsligt med Tottenham blivit en manager många önskar upprättelse. Varje säsong har sina sagor. Kanske vore ännu en titeltriumf för Mourinho en sådan saga.
Många känner nog till det medialt mycket vanliga dramaturgin i att först bygga upp sina hjältar och sedan fälla dem. Man kan nog säga att det i mycket hög utsträckning är vad som skett med José Mourinho i engelsk fotboll från det att han först kom till Chelsea för 16 år sedan till idag. Men media älskar också sina redemption stories, det vill säga där den fällda hjälten får sin återupprättelse, blir en comeback kid. Dramats tredje akt.
Vilka mekanismer är det då som styr just detta för José Mourinho för närvarande? Hur kommer det sig att han har börjat gå från att vara en illa omtyckt manager som de flesta har velat avfärda som passé inom den engelska fotbollen, inte utan både ett och annat självbelåtet whoop, till att vara en manager som alltfler nu börjar önska goda saker och som alltfler hoppas ska få sin återupprättelse och få ge sina kritiker på käften?
För det första är José Mourinho manager för Tottenham. Och med att vara manager för Tottenham kommer mycket automatisk goodwill. Det är en storklubb, men en storklubb det så att säga går att unna att vinna. Det är en väldigt populär klubb i nästan alla läger, mångas möjliga andraklubb i själva verket. Men framför allt är Tottenham en klubb som faktiskt kan vinna ligan den här säsongen, och verkligen utmana Liverpool och Man City.
För det andra har Tottenham värvat tillbaka Gareth Bale, och Mourinhos upprättelse har på något sätt vävts samman med Bales upprättelse. Bale är kanske den mest bästa och mest framgångsrika brittiska spelaren någonsin, vissa hävdar i alla fall det, men de sista åren i Real Madrid var på många sätt förnedrande. Många vill se Bale få sin revansch och Mourinho har positionerat sig som managern som ger Bale chansen till denna revansch.
För det tredje har Mourinho lyckats få fram det allra bästa ur Harry Kane igen, som kanske aldrig har varit bättre än vad han är just nu. Det är alltså Englands landslagskapten, onekligen en engelsk helyllespelare därtill, någon som brittiska journalister nog hellre tar gift än försöker underminera, som Mourinho håller under sina vingar, och som kanske i sin tur gnuggar av sig en hel del av sin goodwill på Mourinho.
För det fjärde spelar Tottenham faktiskt en rätt puttrande och trevlig fotboll, vilket som vi vet är något som Mourinho har fått utstå hård kritik för under rätt många år. Visst är det för all del så att det knappast betyder att Mourinhos fotbollsidé har förändrats i någon större utsträckning, utan kanske mer en produkt av att Tottenham har ett så pass väldigt bra lag, inte minst offensivt, att det knappast kan bli annat än tämligen bra.
För det femte motverkar Mourinho just nu en annan kritik som riktats mot honom en längre tid genom att aktivt ta sina spelare i försvar. Ett tecken på den negativa Mourinho har annars varit en benägenhet att kasta sina spelare framför bussen. När Mourinho nu istället tar på sig ansvaret för en onödig förlust mot Royal Antwerpen, eller när han går i fullt försvar för Harry Kane m fl gällande kritik för filmningar, så visar han sin gamla sida.
Vad vi alltså ser är en positiv och tillfreds José Mourinho igen, vilket vi nog inte har sett på åtminstone fem-sex år. Kanske har det att göra med Mourinhos personliga situation, att det har blivit mindre kaotiskt på den fronten. Kanske har det framför allt att göra med att i Tottenham har han så att säga hittat hem igen, han har fått ett lag kapabelt att vinna, spelare som har förtroende för honom och spelare som han har förtroende för.
Inte minst kan man kanske säga att Mourinho med Tottenham har hittat tillbaka till den roll i vilken han egentligen trivs allra bäst, som den uppkäftiga uppstickaren som trotsar etablissemanget och hotar de dominerande klubbarna. Det är med den typen av klubbar Mourinho har haft sina allra största framgångar. Klubbar som Real Madrid och Man Utd har aldrig riktigt varit en bra fit kulturellt med Mourinho, som blivit en rebell utan cause.
Mourinho har nu återfunnit sin cause. Mourinho kan återigen bli något av rebellen som tar en klubb som kanske inte har några uppenbara institutionella eller resursmässiga fördelar att vinna några större titlar högst upp till toppen. Det är vad Mourinho gjorde med Porto, det är vad Mourinho gjorde med Chelsea och det är vad Mourinho också gjorde med Inter. Han kan självfallet göra det också med Tottenham.
Att man ändå fortfarande kanske inte nödvändigtvis håller några tummar för att han ska lyckas med detta, men en del av en ändå skulle tycka det var mysigt och trevligt om han faktiskt skulle lyckas, visar ändock på att trots Mourinhos alla sämre sidor som visat sig så tydligt de senaste åren, så finns där ändå en charm man måste uppskatta. Premier League utan Mourinho de senaste 16 åren hade varit ett betydligt tråkigare Premier League.
Men ikväll gäller det Europa League., och gruppmatch mot Ludogorets, ett av Europas mindre sympatiska lag. Ett Europa League-gruppspel som knappast blev lättare av att Tottenham helt i onödan förlorade senast mot Royal Antwerpen. Något större utrymme för misstag och snedsteg finns alltså inte för Tottenham i detta gruppspel. Tottenham behöver vinna mot Ludogorets, helst både borta och hemma.
Tottenham är kanske inte favoriter att vinna Premier League, även om de definitivt är ett lag som kan vinna Premier League. Men Europa League är en turnering som Tottenham definitivt är en av favoriterna att vinna.