Om någon klubb i den engelska fotbollen borde leva utifrån inställningen att glaset är halvfullt så måste det ju vara AFC Wimbledon. För det är väl egentligen tveksamt om någon klubb faktiskt har tvingats gå igenom vad de har gått igenom för att ändå ha lyckats ta sig tillbaka till något som åtminstone liknar deras normala nivå. Mycket skit har onekligen hänt dem längs vägen, men väl framme vid resans slut borde AFC Wimbledon ändå kunna vara rätt nöjda med sig själva.
Alltså borde det kanske ändå inte vara så värst störande för AFC Wimbledon att när de i dagarna har fått flytta in på sin nya gamla arena igen, det vill säga Plough Lane, så tvingas de göra det mitt under brinnande pandemi och med ett förbud för supportrar att befinna sig på arenan. Tänk så mycket större och festligare det hade kunnat vara under mer normala omständigheter. Ändå måste man anta att själva inflyttningen i sig är stort nog för AFC Wimbledon.
Historien måste rimligtvis vara välbekant vid det här laget för alla med någon slags normal allmänbildning om engelsk fotboll och dess historia. Hur rövarbaroner köper Wimbledon FC och med FA:s och Football Leagues benägna hjälp rycker klubben från sina rötter och flyttar den till Milton Keynes. En skamfläck på engelsk fotboll. Hur ett kollektiv av supportrar, bestulna på sin egen klubb, går samman och bildar en ny klubb, AFC Wimbledon, ur askan av den gamla.
Detta hände för ganska precis 20 år sedan. Det har minst sagt varit 20 långa år för AFC Wimbledon som har fått kämpa sig upp igen steg för steg i det engelska ligasystemet, hoppandes från hem till hem. Sakta men säkert har AFC Wimbledon tagit sig upp i National League, tillbaka till Football League och till slut även upp i League One igen, där de nu fajtas på tabellens övre halva. Men den stora saknaden var alltid klubbens gamla hem, deras egen arena.
Saknaden av sin gamla arena har gjort att det som hände för 20 år sedan har varit ett öppet, blödande sår hos AFC Wimbledon och klubbens supportrar som aldrig riktigt har fått någon möjlighet att läka. Bitterheten har varit stor, mot FA och mot Football League, och kanske framför allt mot MK Dons som ju blev den klubb som stal Wimbledon FC:s hela identitet. Förhoppningen är kanske att när AFC Wimbledon nu har hittat tillbaka till Plough Lane så är detta ett sår som till slut kan börja läkas.
Nu är det för all del inte så att AFC Wimbledon flyttar in på exakt samma Plough Lane som en gång Wimbledon FC spelade på. Men ändå på ett nytt Plough Lane som står på nästan exakt samma plats där den gamla arenan stod. Det var onekligen en av de senaste årens största triumfer för AFC Wimbledon när de för lite drygt ett år sedan fick bygglovet för detta projekt. Den enda frågan vid det tillfället var hur hela byggprojektet därmed skulle finansieras.
AFC Wimbledon är en klubb grundad av supportrar och styrd av supportrar, och har så varit genom alla år. Alltså är det kanske ingen enorm överraskning att även arenabygget har varit ett gemensamt supporterprojekt i hög utsträckning. Arenan har till största delen finansierats genom så kallad crowdfunding, i praktiken genom att supportrar enskilda eller som familj har erbjudits att köpa andelar eller aktier i klubben. På sätt och vis en slags IPO riktad mot privatpersoner snarare än institutionella investerare.
Nu låter kanske det där mer dramatiskt än vad det faktiskt är. Med andelarna följer ingen specifik rösträtt eller beslutanderätt inom klubben. Istället erbjuder andelarna betydligt mer oskyldiga saker som att för en viss summa få sitt namn uppsatta på en av arenans väggar, att för en match få arenan uppkallad efter sig, att genom olika sociala former få komma laget och managern närmare och så vidare. Kort och gott den typen av rena supporterperks.
Kampanjen har varit framgångsrik. Det tog bara AFC Wimbledon några få veckor att få in nästan 75% av hela arenans finansiering. Följden är att AFC Wimbledon nu äntligen har kommit hem, och inte likt Odysseus i den homeriska mytologin ha behövt irra omkring på havet i åratal förgäves sökandes sitt hem. Möjligen känner kanske AFC Wimbledon att deras hemkomst på grund av pandemin och den fysiska frånvaron av supportrarna blev nästan lika snopen som just Odysseus hemkomst.
Men glaset är som sagt halvfullt för AFC Wimbledon. De har fått flytta tillbaka till Plough Lane redan nu. Men när supportrarna äntligen får komma in på arenan igen, vilket är helt ofrånkomligt att det någon gång, förr snarare än senare, kommer ske, så kommer det bli som om AFC Wimbledon får fira en andra hemkomst. Bättre uttryckt, AFC Wimbledon har kanske redan flyttat in, men de har fortfarande inflyttningsfesten att se fram emot!