Premier Leagues åtta mest överskattade managers

Ordet överskattat används ju rätt ofta inom fotbollen och vad man kan säga om det är så klart att det många gånger är ett mycket kontroversiellt ord. Ingen gillar väl egentligen att höra att just deras spelare eller manager är överskattad, kanske eftersom det sätter ett frågetecken efter sådant man liksom sedan länge tagit för givet. Det är ett ord som kan sägas utmana både den ena och den andra heliga kon.

Vad man kan säga är så klart att överskattat inte är synonymt med dåligt. En manager kan vara överskattad utan att därför vara en dålig manager. Vad man säger när man säger att en manager är överskattad är egentligen inte mer än att man inte tycker att managern är riktigt så bra som han eller hon har framställts som. Ofta kan det vara någon enskild framgång som har fått alldeles för stort utrymme på bekostnad av totalen.

Precis som när det gäller orättvist bedömda managers så är frågan om överskattade managers någon som inte gärna tar med i beräkningen kontext, sammanhang eller någon slags helhet. Managern är kanske det närmaste vi kommer inom fotbollen en slags religiös eller andlig ledargestalt, och när vi pratar om managers blir det därför betydligt oftare religiöst än rationellt. Detta leder väldigt lätt till överskattning, eller deifiering.

Här är enligt mig Premier Leagues åtta mest överskattade managers:

(8) Louis van Gaal

Egentligen går det väl att diskutera i vilken utsträckning van Gaal egentligen är överskattad. Han har onekligen fått sina fiskar varma efter sitt fiasko med Man Utd. Men givet hypen han kom in med i klubben och givet att så många fortfarande underskattar den fundamentala skada van Gaal hann med att åstadkomma i Man Utd under sina två år i klubben är det alltjämt märkligt att van Gaal inte har tvingats ta mer ansvar för den saken än vad han faktiskt gjort.

(7) Andre Villas-Boas

Anställd för snart tio år sedan av Chelsea som den nästa José Mourinho. Redan där ringer det så klart både en och annan varningsklocka, för det brukar ju sällan bli bra när någon anställs eller värvas för att bli nästa någonting. Det gick ganska snabbt åt pipsvängen för Villas-Boas i Chelsea, där han aldrig lyckades få något stöd för sina idéer bland Chelseas ledande spelare. Några år senare landade han i Tottenham med vilka han väl hade både framgångar och motgångar. Men blir man ersatt av Timmy Sherwood måste man nästan hamna på en sådan här lista.

(6) Steve Bruce

En manager som av lite olika skäl lätt slängs in i samma kategori som andra brittiska gamla managers som Sam Allardyce, Tony Pulis, David Moyes med flera. Men alla dessa har i alla fall någon höjdpunkt i sin karriär, någon bedrift som går att peka på och säga att vad man än tycker om dem så åstadkom de i alla fall det där. Men vad har egentligen Bruce någonsin uppnått under sin mångfald av år som manager för Birmingham, Wigan, Sunderland, Hull City, Aston Villa och Newcastle?

(5) Roberto Martinez

Kommer alltid med all rätt att hyllas för att ha vunnit FA-cupen med Wigan, vilket är en av de stora bedrifterna i engelsk fotboll de senaste tio åren. Parallellt med detta var det dock även så att Wigan åkte ur Premier League under Martinez managerskap, och det var också en olycka alla såg komma under en längre tid utan att Martinez verkade ha viljan eller förmågan att se det. Martinez tog sedan över ett starkt Everton och gjorde en strålande första säsong med dem, men samma taktiska svagheter som Martinez visat upp med Wigan dök snart upp också med Everton.

(4) Gareth Southgate

Uppskattad om än kanske inte längre älskad som Englands förbundskapten, men det känns samtidigt som att han har fått ett renommé från den där VM-semifinalen som hans taktiska kunnande och kompetens knappast lyckas leva upp till. Problemet är kanske att Southgate i själva verket är en tämligen icke-erfaren manager. Utöver sina olika uppdrag för den engelska landslagsfotbollen har han bara gjort tre år som manager i klubblag, för över tio år sedan med Middlesbrough. Och kanske kan man säga att det inte var någon större tillfällighet att han hellre ägnade sig åt landslagsfotbollen.

(3) Alan Pardew

Vad man skulle kunna kalla för en riktig journeyman som manager, som varit i en relativt stor mängd klubbar. Vad man skulle kunna säga är att han blivit synnerligen kortvarig i de flesta klubbar de senaste tio åren, och inte heller gjort några särskilt stora avtryck alls. Han gjorde fyra säsonger med Newcastle men hade nog lyckats överstanna sitt eget välkomnande där hos supportrarna redan efter två år. Bortsett från en dramatisk FA-cupfinal med West Ham, som Pardew på något sätt ändå lyckades förlora, är det svårt att se vad han egentligen har lyckats med inom engelsk fotboll.

(2) Ronald Koeman

Man kan väl inte säga att det verkar gå så väldigt bra för Koeman i Barcelona för tillfället, och det är väl nästan ingen som borde vara förvånad över den saken. Det pratades stort om DNA vid anställningen, men om hans år med Southampton och Everton i Premier League visade något så var det väl att så värst mycket Barcelona-DNA fanns det väl ändå inte i Koeman, fastän han spelat för Barcelona under många år. Koeman lyckades varken överträffa sina företrädare eller efterträdare i någon av dessa engelska klubbar, men var desto bättre på att alienera de egna supportrarna på alla tänkbara sätt.

(1) Kevin Keegan

Älskad och beundrad som en av de stora managerfigurerna i Newcastle, möjligen bakom endast Sir Bobby Robson i modern tid, och det är väl för all del lätt att förstå varför. Var managern bakom The Great Entertainers som charmade Premier League under 1990-talet och som så när tog Newcastle till ligatiteln. En manager som verkade leva med hjärtat utanpå tröjan, och det var säkert också något som fick folk att ta honom till sig. Men det var även framgångar som byggde på att väldigt mycket pengar investerades, och till sist räckte det heller inte hela vägen fram, och det finns goda skäl att påstå att en stor del av förklaringen till detta var just Keegan själv.