Mitt i den glädjen och lättnaden kan det vara lätt att tränga bort ur huvudet att man alls behöver känna någon lättnad, och ännu hellre varför man känner denna lättnad. Man Utd har alltså precis vunnit ännu en match under vilken de inte bara hamnade i underläge utan i långa stunder var det klart sämre laget på planen, spelmässigt och chansmässigt överspelade för att inte säga utspelade.
Att kunna vinna matcher trots detta är naturligtvis i sig en positiv egenskap. Det är här ett mer kritiskt tänkande samtal blir svårt eftersom många inbillar sig att om man är kritisk eller negativ efter en sådan match så måste man vara missnöjd med att laget vann. Men i själva verket utgår det från insikten att på lång sikt är det inte hållbart för ett lag med några som helst meningsfulla titelambitioner.
Ole-Gunnar Solskjaer har nu varit Man Utds manager i rätt precis två år. Fortfarande är det så att Man Utd mest verkar bekväma när de får ligga på kontring men tafatta och osäkra med varje annan form av matchbild. Anfallsspelet är långsamt och idélöst när omställningen inte finns där. Fortfarande är Man Utd alldeles för ofta det sämre laget på planen, oavsett om de möter lag ovanför dem eller under dem i tabellen.
Vad Man Utd däremot har är många skickliga spelare och ett antal spelare med väldigt hög individuell kvalitet. Den typen av spelare som alltid kommer kunna vända, vinna eller avgöra en match med briljans och enskild prestation. Med sådana spelare finns det en rätt tydlig gräns för hur dåligt det faktiskt är möjligt att gå för en klubb som Man Utd, men finns där inget utöver det så finns även en tydlig gräns för hur bra det kan gå.
Detta skulle kunna beskrivas som en strategisk fyrfältare, där hög och låg individuell kvalitet finns längs ena dimensionen, och hög och låg kollektiv kompetens längs den andra dimensionen, med utrymme för olika grader eller nivåer inom respektive fält. Inom denna fyrfältare går det exempelvis att placera ut olika klubbar i Premier League och Champions League med en relativt anpassad skala.
Hög individuell kvalitet; hög kollektiv kompetens. Här hittar vi lag med tillgång till väldigt bra spelare som utöver det även har kommit långt i sin egen taktiska idé och alltså har en hög kollektiv kompetens. Exempel på klubbar i detta fält är Man City, Liverpool, Chelsea, Tottenham, Bayern München, Atlético Madrid, Juventus etc.
Hög individuell kvalitet; låg kollektiv kompetens. Här hittar vi lag med tillgång till väldigt bra spelare som däremot inte har kommit särskilt långt i sin taktiska idé, eller där denna idé helt enkelt inte är särskilt väl definierad. Exempel på klubbar i detta fält är Man Utd, Arsenal, Real Madrid, Barcelona, PSG etc.
Låg individuell kvalitet; hög kollektiv kompetens. Här hittar vi lag med tillgång till spelare av något lägre individuell kvalitet men som framför allt har kommit mycket långt i sin spelidé och kollektiva kompetens. Exempel på klubbar i detta fält är Wolves, Leicester, Southampton, Leeds, Sevilla, Dortmund, RB Leipzig etc.
Låg individuell kvalitet; låg kollektiv kompetens. Här hittar vi lag med tillgång till spelare med något lägre kvalitet och som inte heller har kommit särskilt långt med sitt taktiska arbete eller sin kollektiva kompetens. Exempel på klubbar i detta fält är Fulham, West Brom, Olympiakos, Krasnodar, Basaksehir etc.
Exakt i vilket fält, eller vart någonstans i detta fält, som exemplen på klubbar faktiskt hamnar är inte särskilt betydelsefullt för det här sammanhanget. Poängen är att illustrera ett konceptuellt tänkesätt. Om ett lag exempelvis bedöms ha låg kvalitet eller kompetens längs någon av dimensionerna så är detta i själva verket endast i relation till övriga klubbar som råkar ha stoppats in i modellen.
Konklusionen av denna fyrfältare är inte överdrivet komplicerad. Om ett lag i den moderna fotbollen på allvar ska slåss om de största titlarna så förutsätts mer eller mindre att laget befinner sig i det övre högra hörnet, det vill säga sitter både på hög individuell kvalitet och hög kollektiv kompetens. Omvänt säger det lika mycket sig självt att det är svårt problematiskt att befinna sig längst ned till vänster i fyrfältaren.
Vad gäller de båda andra fälten, modellens så kallade mellanlägen, är gränserna inte riktigt lika självklara. Att det är lagen med hög kollektiv kompetens som överpresterar sett till resurser och förutsättningar är däremot givet, liksom att det i båda fallen är att betrakta som långskott att klubbar från något av fälten realistiskt sett ska kunna vinna de största titlarna. Något beroende på situation och exakt position i fältet.
Modellen utgör alltså på samma gång Man Utds både karta och terräng. Man Utd befinner sig obönhörligen fast i det övre vänstra hörnet, med hög individuell kvalitet men låg kollektiv kompetens. Det garanterar någon slags lägstanivå men begränsar lagets högstanivå. Varje managers uppgift efter Alex Ferguson har varit att behålla eller förflytta lagets position från övre vänstra hörnet till det övre högra hörnet.
Varje manager efter Alex Ferguson har misslyckats med den uppgiften. David Moyes misslyckades, Louis van Gaal misslyckades, José Mourinho misslyckades och Ole-Gunnar Solskjaer befinner sig nu två år in på sitt eget misslyckande. Att de misslyckats är absolut inte enbart deras eget fel, men det går knappast heller att beskriva dem som skuldfria i det elände vi nu bevittnat under ett knappt årtionde.
Men för de som fortfarande, efter all denna tid och alla dessa rätt konkreta exempel på varför, har svårt att begripa kritiken mot Solskjaer så är alltså denna modell svaret. Är Man Utd det minsta lilla närmare att förflytta sig från övre vänstra hörnet till övre högre hörnet av fyrfältaren nu än vad de var för cirka två år sedan när Solskjaer tog över som manager? Nej! Därav kritiken. Därav kraven på förändring.
Men mer intressant är kanske vad modellen säger om Man Utds förutsättningar inför kvällens minst sagt avgörande match mot RB Leipzig i Champions League. Om Man Utd förlorar matchen är de utslagna ur Champions League. Om Man Utd inte förlorar så har de tagit sig till slutspel i Champions League. Mer komplicerade än så är faktiskt inte förutsättningarna.
Om Man Utd tar sig slutspel så gör de det framför allt tack vare individuell kvalitet. Och det är väl just dessa förutsättningar som formar kvällens match. RB Leipzig sitter på lägre individuell kvalitet, även om de knappast har dåliga spelare, men en väsentligt högre kollektiv kompetens. Vilket betyder att matchen känns betydligt vanskligare för Man Utd än vad den hade gjort för t ex Liverpool, Man City eller Chelsea och Tottenham.
Man Utds position i modellen gör dem även mycket mer beroende av individer i största allmänhet. Detta har sina baksidor. Dels att det underlättar för motståndet att fokusera sina insatser på specifika spelare och därmed begränsa Man Utds spel. Dels att det ställer höga krav och leder till högt slitage på enskilda spelare såsom Bruno Fernandes, Marcus Rashford m fl. Man Utd blir helt enkelt väldigt känsliga när de vilar.
Här finns självfallet en annan baksida som blev minst sagt uppenbar under gårdagen när Mino Raiola säger det han säger om Paul Pogba och Man Utd. En situation som Man Utd i hög utsträckning placerat sig i själva genom att inte riktigt ”kunna” göra sig av med Pogba. Timingen är självfallet ingen tillfällighet. Direkt efter att Pogba råkar ha gjort ett snyggt mål. Precis innan Man Utds kanske viktigaste match för säsongen.
Man Utds position i tabellen är så klart illa nog. Man Utds position i modellen fortsätter ge dem stora problem både på planen och utanför planen, och är alltså orsaken till deras problem i tabellen. Och supportrar och experter kan fortsätta sitt önsketänkande och sina glädjekalkyler efter varenda match som Man Utd råkar vända och vinna trots en i övrigt deprimerande matchbild. Det gör just ingen skillnad.
Så länge Man Utds inte förändrar sin position i modellen så kommer Man Utd inte heller förändra sin verklighet. Nämligen att Man Utd gått från ett lag som regelbundet vann och konkurrerade om de största titlarna, till ett lag som får rätt nöjda och glada om de ens lyckas ta sig till Champions League, eller ens som ikväll om de alls lyckas ta sig till Champions Leagues slutspel.
Men när man sitter på så hög individuell kvalitet som Man Utd ändå gör så kommer man självfallet alltid kunna ta sig dit. Men man kommer aldrig kunna göra det utan att behöva känna en lättnad man inte borde behöva känna.
***
EFL CHAMPIONSHIP-HÖRNAN (#16)
Barnsley 0-4 Bournemouth, Reading 2-0 Nottingham Forest, Brentford 2-2 Blackburn Rovers, Bristol City 0-1 Birmingham City, Coventry City 3-1 Rotherham, Huddersfield Town 2-0 QPR, Millwall 0-1 Derby County, Norwich 2-1 Sheffield Wednesday, Preston North End 2-2 Wycombe Wanderers, Stoke 1-0 Middlesbrough, Swansea City 2-0 Luton Town, Watford 0-1 Cardiff City
Aktuell tabell
24 meningar om Blackburn Rovers
Oavgjort mot Brentford betyder att Blackburn Rovers tappade två poäng på sina konkurrenter i jakten på playoff och uppflyttning. Samtidigt var det en poäng som var värd väldigt mycket för Blackburn. Underläge 1-2 och med en man utvisad borta mot Brentford såg det inte precis ljust ut för Blackburn.
Men här visade Blackburn upp vad som blivit en av lagets stora styrkor den här säsongen, sammanhållning och laganda. Laget bet ihop och laget bet tillbaka. Man lyckades hålla sig kvar i matchen och kvittera i slutminuterna. En väldigt värdefull egenskap som kommer vara dem till nytta under säsongen.
Kontinuitet och know-how är en annan av Blackburns stora styrkor. Tony Mowbray har varit manager för Blackburn i flera år. Han kan sitt lag och sina spelare. Han visade detta inte minst mot Brentford med några riktigt kloka byten i ett svårt läge av matchen. Inte första gången den här säsongen som Mowbray gjort lyckade byten.
Laganda och arbetsmoral präglar även Blackburns förmåga till sena mål. Målet mot Brentford kom i slutminuterna, vinstmålet mot Millwall senast på tilläggstid. Detta har hänt flera gånger redan. Blackburn Rovers har grit. Inte minst demonstrerat i Blackburns nyfunna förmåga att ”vinna fult”, det vill säga kunna skita ner sig.
Adam Armstrong måste självfallet nämnas. En av seriens bästa anfallare som bidragit med många mål och med viktiga mål. Lägg därtill att Blackburn och Mowbray gjorde en stark försäsong på transfermarknaden. Viktiga delar av laget kompletterades. Thomas Kaminski som målvakt, Barry Douglas och Harvey Elliott var smarta lån.
Letar vi efter Blackburns akilleshäl är det förmodligen försvaret. Blackburn släpper in över ett mål per match i snitt, vilket sällan är ett bra tecken för ett lag med ambitioner om toppen av tabellen.
Omgångens stjärna: Krystian Bielik, Derby County. Ännu en dominerande insats på defensivt mittfält av Bielik som kontrollerade matchen fullständigt och låg bakom tre väldigt viktiga poäng för Derby County. Fortsätter Bielik så här så spelar han inte i EFL Championship nästa säsong.
Omgångens manager: Mark Robins, Coventry City. Efter en svajig inledning har Coventry börjat hitta fötterna i EFL Championship. Matchen mot Rotherham var en tuff och viktig match på pappret, men Coventry körde mer eller mindre över motståndet och tog tre väldigt värdefulla poäng.
Omgångens kanon: Bournemouth. Gruvlig hämnd för hemmaförlusten senast mot Preston med en 4-0-vinst borta mot Barnsley. Bournemouth jagar i toppen av serien och den här typen av resultat visar att Bournemouth måste räknas som en av favoriterna för uppflyttning.
Omgångens Cliff Barnes: Nottingham Forest. Det är svårt att vinna fotbollsmatcher när man får spelare utvisade efter en kvart. Forest är all over the place, har redan sparkat Sabri Lamouchi, och försöket att få ordning på torpet med Chris Hughton har inte fått någon bra början alls. 0-2 mot Reading nu, och bara ett lag på planen.
Omgångens match: Brentford 2-2 Blackburn Rovers. Svängig match mellan två lag som båda tittar lystet uppåt i tabellen. Matchen påverkas av en utvisning i första halvlek på Darragh Lenighan i Blackburn. Att Blackburn lyckas kvittera i slutminuterna tyder kanske både på Blackburns styrka och Brentfords sårbarhet.
Omgångens WTF: Millwalls supportrar buar BLM. Positivt med supportrar tillbaka på arenorna, men där finns uppenbara nackdelar också. En stor del av Millwalls supportrar buar spelare som tar ett knä innan avspark, den numer vanliga BLM-symbolen, och det tar sedan alldeles för lång tid för Millwall som klubb att ta avstånd från detta.