Detta fick så klart engelska fotbollsjournalister att göra stora ögon. Förvisso har väl Bielsa en rätt klok poäng i att det finns väl egentligen inga större hemligheter i en startelva, utan det lär nog vara något som de flesta redan har rätt bra koll på. Men om det inte hade varit just Bielsa som läst upp sin startelva långt i förtid så misstänker jag att tricket hade ifrågasatts i högre utsträckning. Men nu är ju Bielsa som vi vet ett geni, och dem ska man ju inte säga emot.
Lite förbryllande är det ju ändå. Inte för att jag tror att hemlighålla startelvan har någon större betydelse. Men då Bielsa som vi vet lägger enorm tid på att scouta motståndare, till och med går så långt som att systematiskt ”spionera” på deras träningar etc, så borde ju det antyda att Bielsa tycker att varenda liten detaljkunskap om motståndarna är värdefull och potentiellt betydelsefull. Men exakt kunskap om startelvan är däremot betydelselös?
Kanske var det ett sätt att få David Moyes ur rytmen. För naturligtvis blev Moyes förhörd just på punkten att Bielsa redan presenterat sin startelva. Helt säker på hur han skulle ta den saken verkade inte Moyes. För å ena sidan var han rätt snabb med att påpeka, ungefär i linje med Bielsa, att detta inte påverkade hans planering inför matchen alls. Men å andra sidan kunde han inte heller undvika att vädra funderingen om det möjligen var så att Bielsa försökte ”bluffa”.
Därmed får man känslan av att Bielsa har lyckats få Moyes att börja fundera och kanske till och med andrahandsgissa sig själv. Nu är inte Bielsa precis en manager som är direkt känd för sina omfattande mindgames, antingen för att han verkar vara lite för mycket siffernisse för det eller för att han upplevs som lite för sportslig för den saken. Men det är väl å andra sidan inte heller omöjligt att Bielsa har tagit till sig något av engelsk fotboll, där ju detta med mindgames är något av pressens favoritämne.
Eventuellt var det till och med ett steg lurigare än så. För Bielsa är ju troligtvis i alla fall medveten om sitt eget rykte inom engelsk fotboll och sin status som någon form av ikon, kultfigur och fotbollsfilosofiskt geni, men även att detta rykte är något som mycket väl kan vara provocerande för någon som Moyes. Som ju säkert rätt eller fel upplever att han många gånger ifrågasätts specifikt för att han råkar vara en brittisk manager, och att någon som Bielsa tvärtom åker i den engelska fotbollens gräddfil.
Viktigt med ”Unagi!”
Moyes skulle ju exempelvis kunna hävda att West Ham faktiskt ligger en bit ovanför Leeds i tabellen, har gjort bättre ifrån sig än Leeds fastän Leeds och Bielsa ändå får en större andel av uppmärksamheten, berömmet och applåderna. Helt sant är kanske inte detta då Moyes fått rätt mycket beröm för West Hams inledning, men helt falskt är det kanske inte heller. Dessutom är ju West Ham till skillnad från Leeds långt ifrån några nykomlingar i Premier League.
Visst finns där ett större engagemang för Marcelo Bielsa som manager i Premier League än för David Moyes. Det känns fräschare och nyare helt enkelt, betydligt mycket mer exotiskt. Visst finns där även ett betydligt större engagemang för Leeds tillbaka i Premier League än för West Ham i största allmänhet, det är trots allt 16 år sedan nu sedan Leeds sist spelade i Premier League. Visst är det däremot också så att Leeds helt enkelt uppfattas som roligare och charmigare än West Ham.
Leeds spelar helt enkelt en mer positiv och progressiv fotboll än West Ham. West Ham har tagit fler poäng än Leeds, och har definitivt överpresterat utifrån förväntningarna på dem inför säsongen, men deras framgångar bygger på en organiserad snarare än en inspirerad fotboll, på en funktionellt snarare än filosofiskt baserad spelidé. Det vill säga sådant som nog alltid kommer respekteras, men väldigt sällan bli särskilt älskat. Leeds är lättare att förälska sig i.
Om vi backar bandet några årtionden vore ju det ett fullständigt absurt påstående. Ingen utöver de närmast berörda hade någonsin ansett Leeds vara värt varken kärlek eller beundran, tvärtom har Leeds konsekvent genom åren varit en av Englands mest hatade klubbar. Men detta är kanske Marcelo Bielsas mest imponerande bedrift, inte bara att han har tagit Leeds tillbaka till Premier League, utan förändrat Leeds från Dirty Leeds till positiva, roliga, charmiga Leeds som inte bara går att gilla utan alla vill gilla.
Vi får se hur mycket av det som är beständigt, eller rättare sagt hur mycket av det som är direkt associerat till Marcelo Bielsa som person och hur mycket som har färgat av sig på Leeds som klubb även efter Bielsas framtida avsked. Vi vet så klart inte hur länge Bielsa stannar i Leeds, och det är lätt att fastna i föreställningar om honom här, men det är väl en rimlig utgångspunkt att det nog inte blir så många år till. Kanske till och med att detta är sista säsongen för Bielsa.
Marcelo Bielsa har i så fall tagit Leeds tillbaka till Premier League, hållit dem kvar och etablerat dem i Premier League, och gett dem ett starkt och positivt laddat varumärke i den globala fotbollen. Men Bielsas största och viktigaste bidrag, vilket kanske gäller alla managers, är kanske vad han lämnar efter sig, eller rättare sagt hur det han skapat lever vidare och fortsätter utvecklas efter att han själv lämnat klubben. En bra manager kan på så sätt jämställas med en bra förälder.
Den absolut viktigaste uppgiften för Leeds som klubb måste alltså vara att arbeta fram en väldigt genomtänkt successionsplan för när Bielsa väl tackar för sig. Andra klubbar har brakat samman fullständigt för att de saknat detta. Men etablerade managernamn som Unai Emery och Julen Lopetegui känns båda som väldigt passande kandidater.
***
EUROPAHÖRNAN: Betyg på engelska lagens gruppspel!
Man City – (++++)
Vore väl kanske en smula dumt att påstå att Man City drog fram de stora insatserna i det här gruppspelet. De tvingades helt enkelt aldrig till det och gjorde väl ungefär vad som krävdes och förväntades av dem. Fem vinster och en oavgjord match, borta mot Porto, är väl ungefär så bra som det behöver vara. Ferran Torres var oväntat bra och nyttig för Man City i det här gruppspelet. Att Man City bara släpper in ett enda mål i hela gruppspelet är så klart imponerande, ironiskt nog var det också i första matchen de hamnade i tidigt underläge.
Liverpool – (++++)
Precis som Man City så går Liverpool utan några större problem vidare till slutspel och vinner även gruppen. Detta var klart redan inför sista omgången så det var verkligen ingen ko på isen för Liverpool den här gången. Vi hittar några rätt imponerande insatser, att vinna med 5-0 borta mot Atalanta exempelvis, ett resultat som onekligen ”gjorde” gruppen för Liverpool. Ska man hitta något att klaga på så är det väl den högst onödiga förlusten mot Atalanta på hemmaplan, som tvingade Liverpool behöva spela skarpt i de två sista omgångarna.
Chelsea – (+++++)
Märkligt nog är det kanske laget som började gruppspelet mest tveksamt som till sist gjorde det bästa gruppspelet. Kanske inte så mycket för att de gick vidare från gruppen, det var sannerligen ingen höjdargrupp på så vis. Men spelet och prestationerna av Chelsea såg riktigt bra ut, och en väldigt imponerande 4-0-seger borta mot Sevilla säkrade också gruppsegern för Chelsea. En seger som även demonstrerade att Chelsea kommer kunna bli farliga även i slutspelet. Kanske inte bland de främsta favoriterna, men definitivt en farlig outsider.
Man Utd – (+)
Hade vi på förhand sagt att Man Utd med små marginaler åker ur gruppen efter att ha hamnat trea hade vi kanske inte reagerat så mycket på den saken. Kritiken mot Man Utd gäller kanske inte så mycket att laget åkte ur, utan hur laget åkte ur. Efter att ha fått en jackpotstart med vinster mot både PSG och RB Leipzig är det utifrån det läget mer eller mindre oförklarligt och oacceptabelt att inte kunna ta sig vidare från gruppen. Man Utd var direkt svaga i avgörande matcher mot PSG och RB Leipzig, men framför allt var det hybris och nonchalans mot Basaksehir som gjorde att Man Utd slutade trea.
Arsenal – (+++++)
Knappast den tuffaste europeiska gruppen som Arsenal har tvingats genomföra, men det går bara att besegra de lag som står på andra sidan planen. Och det gjorde Arsenal med bravur i det här gruppspelet. Sex raka vinster talar sitt mycket tydliga språk. Hade det varit i Champions League så hade vi kunnat dra en del slutsatser gällande slutspelet, men det går inte riktigt att göra med Europa League. Men att Arsenal har kvaliteten att gå långt och även vinna råder det ingen tvekan om.
Leicester – (++++)
AEK Aten och Zorya Luhyansk kändes väl egentligen mest av allt som gruppens fillers, det var så att säga Braga och Leicester som skulle gå vidare, och det var mellan dem det stod om gruppsegern. Så troddes inför gruppspelet och mycket riktigt var det även så det blev. Leicester gjorde vad de skulle mot de båda andra lagen, men beseglade gruppsegern med en mycket imponerande 4-0-vinst hemma mot ett europeiskt mycket erfaret Braga. Efter att sedan ha klarat oavgjort borta mot Braga i nästa match kunde Leicester i princip bara spela av resten av gruppen.
Tottenham – (+++)
Var nog på väg att ge Tottenham bara två plus för sin grupp, men eftersom de ändå vann gruppen och inte bara gick vidare så får det bli tre plus ändå. Tottenham inledde gruppen starkt mot LASK men gick sedan på en rejäl och onödig mina i bortamatchen mot Royal Antwerpen. Den förlusten satte kniven lite mot strupen för Tottenham som efter det inte hade råd att förlora några fler matcher. Nu kan nog den här gruppen räknas som att Tottenham och José Mourinho inte gjorde mer än det absolut nödvändiga, vilket i och för sig räckte till gruppseger sedan Tottenham gjort slut på sin belgiska hoodoo i allra sista omgången.