Nu tror jag för all del inte att Arteta är på väg att få sparken av Arsenal. Dels tror jag genuint att det är för tidigt att börja prata om den saken på allvar, och att Arsenals styrelse och ledning nog delar den uppfattningen. Dels tror jag att även om så inte vore fallet så är Arsenals styrelse och ledning lite för bakbundna av sin egen brist på allmän duglighet för att verkligen kunna agera så snabbt.
Men av lätt insedda skäl har det naturligtvis börjat spekuleras. I många fall är det nog även så att man önskar att Mikel Arteta ska få sparken. Det har minst sagt gått snabbt utför för en manager som i stort sett varenda Arsenalsupporter inför säsongen såg som det givna namnet för framtiden. Och när det börjar spekuleras om att en manager ska få sparken så kommer det självfallet också börja spekuleras om andra managernamn.
Här verkar det lite som att det är de vanliga namnen som dyker upp. När Lucien Favre fick sparken av Dortmund i dagarna så är det ett namn som naturligtvis nämnts. Massimiliano Allegri är ett namn som nämns ganska mycket. Och det är väl inte så konstigt, med hans meritlista, och märkligare saker har så klart hänt. Men ett namn som självfallet dyker upp oftare än nästan alla andra är Mauricio Pochettino.
På sätt och vis är väl det helt och hållet självklart. Mauricio Pochettino har gjort sig ett jättenamn i engelsk fotboll och han är på marknaden. Detta betyder att han kommer kopplas till mer eller mindre varenda tillgängligt jobb som dyker upp, särskilt för de större klubbarna. Att Pochettino vore en kanonanställning går väl knappast att betvivla, ändå är det en god frågeställning om Pochettino alls är intressant för Arsenal.
Frågan ställs mer eller mindre oaktat vad Mauricio Pochettino själv möjligen skulle kunna tänkas vilja. Det finns väl goda skäl att tänka sig att han inte skulle vara sugen på att bli Arsenals manager. Hans Tottenhamkoppling till att börja med. Att han nog kan anse sig själv ha större och bättre jobb i sikte därtill. Utan frågan här gäller bara Arsenals egen syn på Pochettino givet att anställa honom vore en möjlighet.
Ungefär 52% svarade ja när jag på twitter ställde frågan: ”Arsenalfans, Mauricio Pochettino?” Strax över 150 personer svarade. Det kan för all del diskuteras hur många som svarade på detta som faktiskt var Arsenalfans, och hur många som kanske var Tottenhamfans, som väl kan tänkas ha intresse i helt motsatt riktning. Men en lös slutsats är väl ändå att svaret på frågan ändå inte verkar vara ett glasklart ja eller nej.
Om det nu är så att man svarar nej på frågan huruvida Mauricio Pochettino ens vore intressant som manager för Arsenal, så måste funderingen därefter så klart bli varför det i så fall är på det sättet. Hur kommer det sig att man svarar nej? Rent rationellt tänker man ju att det hade varit en no-brainer för Arsenal. Det vill säga om man enbart värderar managerns meritlista, egenskaper och den egna klubbens behov och situation.
Åtminstone två uppenbara nej-motiv går att hitta. För det första och mest självklart hans Tottenhamkoppling. Det vill säga att Arsenals fans helt enkelt inte vill ha någon gammal Tottenhammanager i klubben, oavsett hur bra han än är. Det går ju i så fall inte heller säga att man har poachat honom från Tottenham, vilket kanske hade gjort saken lite mer tilltalande.
Men här går det ju faktiskt också att vända på saken. Om Arsenal skulle anställa Mauricio Pochettino så skulle det naturligtvis reta gallfeber på Tottenhamfansen. Precis som det exempelvis retade gallfeber på Chelseas fans när Man Utd anställde José Mourinho. Och skulle det börja gå bra för Arsenal med Pochettino som manager så spelar det kanske just ingen roll att man inte snodde honom direkt från Tottenham.
För det andra kan det ju vara så att man helt enkelt inte anser Pochettino vara bra nog eller rätt nog som manager. Den ena varianten av det nej-motivet syftar kanske framför allt på den här lite arrogant tröttsamma åsikten att Pochettino inte är någon vinnare, och att han ju inte lyckades med Tottenham. Den andra varianten syftar snarare på att Pochettino inte har någon vana av ett krislag som Arsenal.
Här finns lite att packa upp. Uppfattningen att Pochettino misslyckades med Tottenham hör hemma på fotbollens skräphög för absurda åsikter baserade enbart på hemmablinda lagsympatier. Anser man att Pochettino inte vann med Tottenham så har man en väldigt snäv uppfattning, förmodligen medvetet snäv, av vad att vinna faktiskt innebär. Att Tottenham ens hamnat i läget att ha missat att vinna titlar är tack vare Pochettino.
Idén att Pochettino inte har någon erfarenhet av att ta hand om ett krislag som Arsenal har lite större tyngd bakom sig. För all del går det väl att ifrågasätta i vilken utsträckning Arsenal verkligen är ett krislag. Utöver det kan det ju sägas att Espanyol knappast var en helt harmonisk klubb, att Pochettino tog över Southampton när de låg strax under nedflyttningsstrecket, och att Tottenham knappast var starkare då än vad Arsenal är nu.
Frågan är så klart både hypotetisk och akademisk, om än inte därför ointressant. Arsenal står inte redo ännu att sparka Mikel Arteta, som de tvärtom efter helgen har uttryckt sitt mycket tydliga förtroende för. Någon Mauricio Pochettino kommer det alltså inte bli för Arsenal, åtminstone inte den här gången, oavsett vad Pochettino själv möjligen skulle vilja eller inte.
Tills vidare kör Arsenal vidare med Mikel Arteta som manager. Och visst ligger det något i att det verkar som om en stor del av problemet hittas bland spelarna. Och kanske är det helt enkelt ingen mening att göra någon förändring innan man har börjat rensa ut bland det ogräset.
***
EFL CHAMPIONSHIP-HÖRNAN (#17-18)
Coventry 0-0 Luton Town, Huddersfield 2-0 Sheffield Wednesday, Millwall 1-1 QPR, Stoke 1-2 Cardiff City, Swansea City 0-0 Bournemouth, Watford 2-0 Rotherham, Preston North End 3-0 Middlesbrough, Barnsley 2-1 Wycombe Wanderers, Brentford 0-0 Derby County, Bristol City 1-0 Blackburn Rovers, Norwich City 2-1 Nottingham Forest, Reading 1-2 Birmingham City
Cardiff City 0-2 Swansea City, Birmingham City 0-1 Watford, Blackburn Rovers 1-2 Norwich City, Bournemouth 5-0 Huddersfield, Derby County 0-0 Stoke, Luton Town 3-0 Preston North End, Middlesbrough 3-0 Millwall, Nottingham Forest 1-3 Brentford, QPR 0-1 Reading, Rotherham 2-0 Bristol City, Sheffield Wednesday 1-2 Barnsley, Wycombe Wanderers 1-2 Coventry
Aktuell tabell
Veckans stjärna: Duncan Watmore, Middlesbrough. Var närmast ospelbar när Middlesbrough kanske något oväntat gjorde mos av Millwall på hemmaplan. Två mål och generellt sett ett ständigt törne i Millwalls sidor.
Veckans manager: Valerien Ismael, Barnsley. Något av en managerdoldis i EFL Championship. Ung men med rätt blandad erfarenhet. Har lyft Barnsley i tabellen, och två riktigt fina vinster den här veckan mot konkurrenter i Wycombe och Sheffield Wednesday.
Veckans kanon: Norwich City. Norwich tuffar på i toppen av tabellen, och fortsätter det så här är uppflyttning närmast garanterad. Två riktigt fina vinster den här veckan, mot Nottingham Forest och Blackburn Rovers.
Veckans Cliff Barnes: Sheffield Wednesday. Anställde Tony Pulis med tanken att undvika nedflyttning, men Pulis har precis tangerat eller till och med överträffat antal matcher utan vinst i Sheffield Wednesdays historia. Laget verkar hjälplöst och hopplöst, och Pulis har redan hunnit med att såga spelartruppen.
Veckans match: Norwich City 2-1 Nottingham Forest. Faktiskt en riktigt bra och inte minst händelserik fotbollsmatch mellan två välspelande fotbollslag. Chanser åt båda håll men föga förvånande var det Norwich som var mest effektiva.
Veckans WTF: Preston North End. Egentligen kan väl detsamma sägas om Middlesbrough just den här veckan, men det börjar bli smått ofattbart hur Preston North End kan vinna med 3-0 mot Middlesbrough ena matchen för att sedan förlora mot Luton Town med 0-3 nästa match.