Här finns självfallet plats för rätt många garderingar. För det första naturligtvis att det finns någon slags sjuk humor i att framställa saken som att Arsenal skulle vara med i en nedflyttningsstrid, eftersom det är en så ovan och absurd tanke. För det andra att det gagnar vissa intressen att framhäva den typen av så kallade hot takes. Men framför allt att galghumor mer kan visa på en vilja att skratta åt eget elände än på genuin krisinsikt.
Kalla, hårda och objektiva fakta säger oss för all del att Arsenal ligger på femtonde plats i tabellen, med åtta förluster och endast fyra vinster på sina 14 första matcher, blott fyra poäng ned till nedflyttningsstrecket. Och givet att Arsenal förlorar även mot lagen runt omkring dem i tabellen, samtidigt som deras fotboll knappast antyder någon nära förestående förändring i lagets resultat, finns skäl att betrakta läget som kritiskt.
Vår mer subjektiva förståelse av situationen som helhet säger oss däremot att Arsenal inte rimligtvis kan anses indragna i någon nedflyttningsstrid, att Arsenals säsong möjligen blir ett fiasko men knappast i den utsträckningen, att Arsenal kommer höja sig, att Arsenal är för stora för att åka ur etc. Frågan är då i vilken utsträckning vår subjektiva förståelse har blivit otillbörligt påverkade av våra historiska föreställningar om Arsenal.
Detta att i det här fallet Arsenal skulle vara för stora för att åka ur är en slags truism som vi brukar höra med jämna mellanrum. Uttrycket, som kommer från engelskans ”too big to fail”, anspelar förvisso på mer ekonomiska sammanhang där vissa företag och branscher helt enkelt är för stora och alltför viktiga för ett lands hela ekonomiska system för att de ska tillåtas att gå under av det egna politiska systemet.
Den typen av socialt och politiskt skyddsnät existerar naturligtvis inte på samma sätt inom fotbollen. Om Arsenal med andra ord står där med för få poäng för att hålla sig kvar i Premier League så kommer knappast Premier League eller FA att svepa ned som några räddande änglar och hålla dem kvar i Premier League. Ska Arsenal överleva i Premier League måste de till sist ändå göra det på egna meriter.
Att vara för stora för att åka ur syftar inom fotbollen således mer på att vissa klubbar helt enkelt har alldeles för mycket pengar för att kunna åka ur. Hur odugligt en klubb som t ex Arsenal än drivs så kommer de med sina pengar ändå alltid kunna köpa spelare av en sådan individuell kvalitet att detta kommer hålla dem ovanför en viss nivå. Vi återkommer därmed till detta med individuell kvalitet vs kollektiv kompetens.
Samtidigt trodde nog de flesta att det resonemanget skulle utesluta att Arsenal över huvud taget befann sig så långt ned som på femtonde plats i tabellen, med trots allt 14 omgångar spelade. Och om nu Arsenal har trotsat den där föreställningen i åtminstone denna utsträckning, vad är det då som säger att Arsenal inte skulle kunna trotsa samma föreställning ytterligare lite till?!
Ekonomiskt övertag blir också lite mer illusoriskt i en liga där alla klubbar kanske inte har exakt lika mycket pengar, men där alla klubbar ändå har relativt mycket pengar. Pengar har som bekant vad som brukar kallas avtagande marginalnytta. I takt med att ligan blir allt jämnare både ekonomiskt och sportsligt så urholkas även den här typen av truismer som att vissa klubbar är för stora för att åka ur.
Vi har för all del redan sett flera exempel på just detta. Märkligare saker har helt enkelt hänt i Premier League. Logiken går så klart att vrida och vända på. Om det exempelvis är så att Leicester inte är för små för att vinna Premier League, så är rimligtvis Arsenal heller inte för stora för att åka ur. Det vill säga kan Leicester vinna Premier League så kan Arsenal precis lika gärna åka ur Premier League.
Ändå finns det väl skäl att hålla inne med omdömet att Arsenal faktiskt befinner sig indragna i en nedflyttningsstrid. För det första har de trots allt fyra poängs marginal ned till nedflyttningsstrecket. För det andra kan man konstatera att trots att Arsenal befinner sig i en avgrundsdjup svacka, och inte har vunnit en ligamatch på snart två månader, så befinner de sig alltså fortfarande ovanför strecket.
Man måste rimligtvis kunna tänka sig att sämre än så här kan det liksom inte gärna bli för Arsenal. Det är i sådana fall betydligt mycket mer troligt att Arsenal faktiskt kommer börja prestera poängmässigt bättre. Kanske inte tillräckligt mycket bättre för att börja se ut som ett lag för toppen eller övre halvan, men i alla fall bättre för att distansera sig från i första hand nedflyttningsstrecket och i andra hand tabellens nedre halva.
Även om Arsenal inte nödvändigtvis kommer förbättras i någon större utsträckning, så är det emellertid osannolikt att tre av lagen under dem i tabellen kommer förbättra sig i sådan utsträckning att de passerar Arsenal bakom sig i tabellen, samtidigt som inget lag strax ovanför Arsenal i tabellen inte börjar tappa mark. Med största sannolikhet kommer det alltid finnas fler än två lag som faktiskt presterar sämre än Arsenal.
Vi återkommer även till detta att Arsenal faktiskt har individuellt skickliga spelare som övriga klubbar på tabellens nedre halva helt enkelt inte har. Laget är demoraliserat för närvarande eftersom säsongens ambitioner och målsättningar inte längre kan anses vara nåbara. Men skulle nedflyttningsrisken faktiskt hamna i skarpt läge så kommer dessa spelare också skärpa till sig. Stoltheten skulle förbjuda dem att åka ur Premier League.
Visst ligger det säkert mycket i detta att Arsenal som lag helt enkelt har tappat allt självförtroende. Ett sätt att komma åt det, och ett sätt som Arsenal har varit mycket framgångsrika med de senaste fem-sex åren, är cupspelet. Och Ligacupen erbjuder Arsenal här en god chans både att vinna en cuptitel och återfinna lagets harmoni och självförtroende.
Arsenal behöver börja vinna fotbollsmatcher. Kan Arsenal vinna kvällens kvartsfinal i Ligacupen mot Man City är det en vinst som kan få betydelse för Arsenal inte bara i Ligacupen utan även i ligaspelet.
***
EFL CHAMPIONSHIP-HÖRNAN (#19-20)
QPR 0-0 Stoke City, Barnsley 2-1 Preston North End, Bournemouth 1-0 Wycombe Wanderers, Bristol City 0-2 Millwall, Nottingham Forest 2-0 Sheffield Wednesday, Watford 1-1 Brentford, Derby County 2-0 Swansea City, Cardiff City 3-2 Birmingham City, Middlesbrough 1-0 Luton Town, Blackburn Rovers 2-1 Rotherham, Coventry City 0-0 Huddersfield Town, Reading 1-2 Norwich City
Preston North End 1-0 Bristol City, Norwich City 2-0 Cardiff City, Birmingham City 1-4 Middlesbrough, Brentford 3-1 Reading, Huddersfield Town 2-0 Watford, Luton Town 0-0 Bournemouth, Millwall 1-1 Nottingham Forest, Sheffield Wednesday 1-0 Coventry City, Stoke City 1-0 Blackburn Rovers, Swansea City 2-0 Barnsley, Wycombe Wanderers 1-1 QPR, Derby County p-p Rotherham
Aktuell tabell
Veckans stjärna: Bryan Mbuemo, Brentford. Boom-boom. Två mål på kort varsel när Brentford gjorde processen relativt kort med Reading på hemmaplan. Brentford behöver någon som avlastar Ivan Toney med målskyttet.
Veckans manager: Daniel Farke, Norwich City. Om Sheffield United behöver ett bra case varför de ska behålla Chris Wilder behöver de inte bara titta bakåt mot Sean Dyche, de kan lika gärna titta framåt med hur Norwich klarar sig med Farke.
Veckans kanon: Middlesbrough. Två väsensskilda motståndare och två väsensskilda vinster för Middlesbrough den här veckan. Först en tajt hemmavinst mot ett Luton i god form, därefter en rejäl urladdning på bortaplan mot Birmingham. Middlesbrough har hittat rätt.
Veckans Cliff Barnes: Birmingham City. Man vet att man ligger illa till när de egna supportrarna börjar prata om att de gärna åker ned i League One för att bli av med sin nuvarande klubbledning. Birmingham är en klubb i kaos vilket har börjat synas alltmer på planen.
Veckans match: Cardiff City 3-2 Birmingham City. När man tänker på en fotbollsmatch mellan Cardiff och Birmingham så är det kanske inte någon målfest som dyker upp som allra första association. Här släppte dock båda lagen till sist på handbromsen.
Veckans WTF: Vladimir Ivic. Watford har väl för all del gjort sig ökända för att sparka managers hit och dit, men helt lätt var det ändå inte att gissa att Ivic skulle få sparken redan efter en knapp halv säsong med Watford på en fullt respektabel femte plats i tabellen.