”Brighton känns som att de alltid spelar bättre än antalet poäng de får med sig från varje match!” En uppfattning som blivit allt vanligare och alltmer frekvent uttryckt under den här säsongen. Samtidigt en uppfattning som det väl ärligt talat är lite svårt att avgöra om den egentligen är avsedd som en komplimang eller som kritik. Sant är att det kan tolkas på båda sätt.
Alla lag kan självfallet dominera och förtjäna och vinna en match fast ändå förlora just den matchen. Exempelvis som Brighton gjorde mot Man Utd i början av säsongen. Men när ett lag visar upp samma mönster om och om igen så finns det skäl att misstänka att det långt ifrån enbart handlar om otur och tillfälligheter, utan istället avslöjar en mer systematisk brist i lagets taktiska disposition.
Brighton anställde Graham Potter inför förra säsongen. Skälet var att man letade efter en manager som kunde ge laget en mer progressiv spelidé och bättre utnyttja spelarna som fanns i Brighton. Det är för all del ingen hemlighet ungefär vad för typ av fotboll som Potter presterar, en dynamisk fotboll baserad runt det egna bollinnehavet och försök att vinna tillbaka bollen så snabbt som möjligt. Mycket modernt så att säga.
Potters spelidé yttrar sig även i statistiken. Brighton presterar väldigt väl, bättre än ligans genomsnitt i själva verket, i termer av bollinnehav och därmed även i nyckeltal som förväntat antal gjorda mål och förväntat antal insläppta mål. Samtidigt är dessa nyckeltal i hög utsträckning baserade på statistiska koncept som formulerats just baserat på denna typ av fotboll, så det riskerar mycket snabbt bli ett slags statistiskt cirkelresonemang.
Om fotbollen vore perfekt statistisk så att säga så skulle Brighton ha gjort cirka 4,5 fler mål på den här säsongens 15 första matcher, liksom de skulle ha släppt in cirka 7,8 mål färre på dessa 15 matcher. På enbart 15 matcher är detta inga små differenser. Vad detta skulle betyda i termer av poäng för Brighton är svårt att säga med en aggregerad analys, men en god gissning är att de inte skulle liga bara några poäng ovanför strecket.
Ändå är det just precis där Brighton ligger. På sextonde plats med tretton poäng, två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Efter att hittills ha vunnit endast två matcher den här säsongen, och inte vunnit en enda match på över en månad. Nedflyttning börjar framstå som ett i högsta grad realistiskt hot. Något som resulterat i två rent generella konsekvenser:
Dels att det pratas mycket om hur Brighton spelar så fin fotboll och att de därför borde ha vunnit sina matcher eller förtjänar att vinna matcherna egentligen. Att ideologi ersätter faktisk analys har tyvärr blivit allt vanligare i pratet om fotboll, och många gånger är det där nog inte särskilt mycket mer avancerat eller djupsinnigt än att det lag som har högst bollinnehav anses spela mer offensivt och modernt och därför borde vinna.
Dels att det blir en minst lika ofrånkomlig sanning att Brighton så att säga underpresterar, eftersom de ju uppenbart inte tar lika många poäng som de ju ”borde” göra. Vilket leder fram till den närmast ofrånkomliga konklusionen att Brighton förmodligen kommer börja stiga i tabellen förr eller senare. Över tid tenderar ju det mesta att så att säga återgå till sina medelvärden.
Men ligger det egentligen någon som helst sanning i dessa båda narrativ? Eller är det tvärtom två storys som riskerar lägga sig som en våt filt över Brighton och psykologiskt förblinda dem för lagets faktiska problem? Tveklöst tillhandahåller de ju ett mentalt cover som kan användas som någon slags snuttefilt för både spelare, ledare och supportrar att hävda att allt är bra egentligen och att allting kommer ordna sig av sig självt.
Båda narrativen grundar sig på föreställningen om den egna idéns eller modellens överlägsenhet och egenvärde. Men rationellt och objektivt finns ingen specifik fotboll som förtjänar att vinna fotbollsmatcher mer än alla andra sätt att spela fotboll. På samma sätt är xG och xA delvis riggade mått som överbetonar kvantitet på bekostnad av kvalitet, och alldeles för ofta leder till slutsatser som var i säck långt innan de någonsin var i påse.
Exakt vad Brighton och Graham Potter drar för slutsatser av Brightons spel och resultat hittills den här säsongen är inte helt lätt att veta. De borde kunna titta på Brightons matcher och konstatera att Brighton förvisso spelar en fotboll de nog vill spela mitt på planen, men är samtidigt alldeles för veka i båda straffområden, och att motståndarna nog därför inte är helt missnöjda med att låta Brighton vara bra på mitten.
Med andra ord en fotboll med vilken Brighton helt säkert kommer kunna ta ett antal påstådda moraliska segrar, åtminstone i experternas ögon. Problemet med moraliska segrar är bara att de inte kommer med några som helst moraliska poäng, så det hjälper knappast Brighton i tabellen. Endast faktiska segrar ger faktiska poäng. Men faktiska segrar är en rejäl bristvara för Brighton den här säsongen.
Kanske kan Brighton börja åtgärda den saken ikväll när de tar emot Arsenal hemma på Amex. Ett Arsenal som kommer till matchen med en rejäl adrenalinhigh efter vinsten mot Chelsea senast. Vilket borde betyda att uppgiften blir desto svårare för Brighton, som kanske hade bedömt chanserna som bättre mot ett nedslaget Arsenal. Å andra sidan vet vi av erfarenhet att en svala inte gör en sommar, kanske särskilt inte för Arsenal.
Graham Potter kom till Brighton med gott renommé och höga hopp. Men Graham Potter anställdes inte av Brighton för att vinna moraliska segrar och lida faktiska nedflyttningar, och kan inte Potter leverera faktiska poäng behöver Brighton hitta någon som faktiskt kan göra det.
:::
Måndagskvällens match mellan Everton och Man City alltså inställd på grund av Covid-utbrott i Man City. Ett beslut som omges av rätt stor oklarhet över vad som faktiskt gäller för om matcher ställs in eller ej. Everton gör helt rätt som kräver ett klargörande i den frågan. Om inte annat för att komma undan misstanken att vissa klubbar behandlas lite schysstare än alla andra.
:::
Sheffield Wednesday, som för 45 dagar sedan sparkade Garry Monk och ersatte honom med Tony Pulis, sparkade under måndagskvällen Tony Pulis!
På blott 45 dagar hann däremot Pulis med att slå ett rekord. Genom att ha misslyckats vinna någon av sina första åtta matcher så svarade han för den sämsta inledningen för en ny manager i klubbens historia.
Tio matcher hann det bli för Pulis. Det blev tre poäng på de åtta första matcherna, totalt fem vinster och fyra raka förluster. Därefter äntligen en vinst och sedan ännu en oavgjord match.
Sedan alltså sparken!
Att allting inte stod rätt till mellan Sheffield Wednesday och Tony Pulis märktes ganska snabbt. Det tog nog bara några veckor innan Pulis började ge signaler om att vara missnöjd med situationen.
Sheffield Wednesday anställde Pulis som en “garanti mot nedflyttning”. Men resultaten visar tydligt att Pulis inte innebär någon sådan garanti, och det blev förmodligen tydligt på hans attityd att detta heller inte skulle vända.
Nu är väl däremot frågan om Sheffield Wednesday kommer lyckas attrahera någon respektabel manager till klubben. Sett till kaoset i och runt klubben, och beslutet att sparka Pulis efter tio matcher, frestar det att svara nej.
Samtidigt är Sheffield Wednesday så klart och som alltid Sheffield Wednesday!