Verkligheten har kanske föga förvånande blivit en annan. Det har hunnit spelas elva ligamatcher sedan den där olycksaliga matchen mot Everton på Goodison Park, det har hunnit gå två och en halv månad, 2020 har blivit till 2021. Liverpool leder ligan. Inte så stort som de gjorde förra säsongen, men ändå på ett sätt och med en marginal som gör att det mest sannolika utfallet ändå är att de försvarar sin ligatitel.
På samma gång är naturligtvis verkligheten också något mer komplex än så där. Att påstå att Liverpool inte har påverkats vore förmodligen precis lika vilseledande som de allra värsta domedagsprofetiorna. Liverpool leder ligan men dominerar inte tabellen eller ens sina matcher på samma sätt som förra säsongen. Liverpool har redan tappat lika många poäng den här säsongen som de gjorde under hela förra säsongen.
Vilket för all del inte behöver betyda att detta nödvändigtvis beror enbart eller ens till största delen på skadorna på Van Dijk med flera. Det fanns flera skäl att misstänka att Liverpool skulle få svårt att replikera förra säsongens fenomenala form. Det mentalt svåra med att ladda om batterierna t ex. Den här säsongens specifika svårigheter med Covid-19, spel för tomma läktare och tufft spelschema och så vidare.
Den som försöker hitta konkreta effekter av Liverpools skador måste leta efter skillnader i Liverpools prestation före eller därefter. Mest meningsfullt blir kanske att se matchen mot Everton som mittpunkt givet att skadan på Van Dijk är den som var allvarligast och har bedömts som mest betydelsefull. Utan att göra någon mer avancerad analys går det ändå att titta lite snabbt på antal gjorda och insläppta mål.
Liverpool spelade fyra ligamatcher innan matchen mot Everton och har spelat elva ligamatcher efter matchen mot Everton, så det är inte jämlika perioder att jämföra. Men med det i åtanke är ändå enkla medelvärden att Liverpool innan matchen mot Everton och skadan på Van Dijk både gjorde och släppte in 2,75 mål per match. Efteråt har Liverpool gjort 2,18 mål per match, men släppt in endast 0,64 mål per match.
Av detta skulle det nu för all del gå att dra både en och annan slutsats, den ena mer galen än den andra. Liverpools försvarsspel har alltså blivit betydligt bättre (!) efter skadan på Van Dijk och strax därefter Gomez? En upptäckt som naturligtvis går tvärs emot det som var de allra värsta och delvis för all del realistiska farhågorna att Liverpools försvarsspel skulle bli väldigt lidande.
Nu vore kanske inte det den mest skarpsinniga slutsats som någonsin dragits. Förvisso inte heller den minst skarpsinniga, men det säger inte mycket. Som sagt, antalet matcher före och efter matchen mot Everton skruvar till statistiken. Dessutom finns det en rejäl outlier i antalet insläppta mål med matchen mot Aston Villa, där Liverpool närmast som en blixt från klar himmel plötsligt släppte in sju mål på en enda match.
Med få matcher i samplet, och med några outliers av det här slaget, även Liverpools 7-0-vinst mot Crystal Palace kan så klart ses som en outlier, så kan det vara smartare att välja att jämföra mediansiffror istället. Och gör vi det så ser vi att Liverpool gjorde 2,5 och släppte in två mål per match i median innan matchen mot Everton. Efter matchen mot Everton har Liverpool gjort två mål per match i median, och släppt in ett enda.
Medianjämförelsen bekräftar alltså på sätt och vis medeljämförelsen. Statistiskt ser Liverpools försvar bättre ut efter skadorna än före skadorna. Även i absoluta tal bekräftas detta. Efter skadorna har Liverpool aldrig släppt in mer än ett mål på en match, innan skadorna släppte Liverpool in sju mål i en match och tre mål i en annan. Efter skadorna har Liverpool hållit nollan i fyra av elva matcher, jämfört med en av fyra innan.
Fortfarande känns emellertid slutsatsen att Liverpool försvarar sig bättre utan Van Dijk m fl extremt löskokt och långsökt. Det går inte att yttra den utan en gnagande känsla i magtrakten att man missar något väsentligt, och när man har en sådan känsla i magen gör man klokast i att lyssna på den. Hur kommer det sig då egentligen att Liverpool till synes försvarar sig bättre efter skadorna på Van Dijk, Gomez med flera?
Delvis handlar det helt säkert om att Joel Matip har klivit fram men framför allt att Fabinho har klivit in som mittback och gjort det fenomenalt bra. Något kaos i backlinjen har det alltså aldrig blivit. Men den kanske främsta anledningen är helt enkelt att Liverpool och Jürgen Klopp har kompenserat för skadorna med en mer återhållsam attityd på planen. Mittfält och ytterbackar täcker upp försvaret i högre utsträckning.
Emellertid har detta fått offensiva effekter. I median har Liverpool gått från att göra 2,5 mål per match till blott två mål per match, vilket inte låter jättemycket, i synnerhet inte på fyra matcher. Medelvärdet anar en betydligt större förändring där Liverpool innan skadorna gjorde i snitt 2,75 mål per match, men efter skadorna har lyckats göra bara 2,18 mål per match, vilket dock också inkluderar outlinern med sju mål mot Crystal Palace.
Utan matchen mot Crystal Palace har Liverpool i själva verket bara gjort 1,7 mål per match, vilket inte är mycket alls. Absoluta tal visar dock detta på ett bättre sätt. Innan skadorna gjorde Liverpool aldrig färre än två mål per match. Efter skadorna har Liverpool gjort färre än två mål i fem av elva matcher, och fler än två mål endast i tre av elva matcher. Liverpool är helt enkelt inte alls lika produktiva framåt.
Vilket för all del även stämmer bra överens med det intryck man får när man faktiskt tittar på Liverpools matcher. Det flyter inte alls lika bra framåt som det gjort förut. Liverpools attityd på planen, med ett större fokus på att täcka upp bakåt, kommer med en kostnad av att inte kunna fylla på framåt i samma utsträckning. En kostnad Liverpool inte behövde ta med kanske framför allt Virgil Van Dijk på planen.
Inget av detta är egentligen menat som någon kritik mot Liverpool. Det är omöjligt att säga att det skulle bli bättre om man valde att göra på något annat sätt, exempelvis genom att fortsätta spela på exakt samma frimodiga sätt som förut. Det saknas inte skäl att påstå att det skulle kunna bli sämre. Utan mest är det ett sätt att beskriva situationen så som den faktiskt är.
Alla tänkte att Liverpools defensiva skador skulle skapa kaos i lagets försvarsspel och att det skulle förlora dem ligatiteln. Istället är det först och främst Liverpools anfallsspel som har blivit lidande av lagets defensiva skador och de åtgärder som Liverpool och Klopp därmed känner sig tvingade till. Om Liverpool faktiskt förlorar ligatiteln kommer det alltså med största sannolikhet bero på det och inget annat.
Men som sagt, Liverpool är och förbli favoriter att försvara sin ligatitel. Men det är klart, om Liverpool skulle förlora poäng mot Southampton ikväll så kan man ju ändå tänka sig att det börjar smyga sig in en och annan nerv i systemet.
***
PREMIER LEAGUE-HÖRNAN (#17)
Everton 0-1 West Ham, Man Utd 2-1 Aston Villa, Tottenham 3-0 Leeds, Crystal Palace 2-0 Sheffield United, Brighton 3-3 Wolves, West Brom 0-4 Arsenal, Burnley p-p Fulham, Newcastle 1-2 Leicester, Chelsea 1-3 Man City, Southampton vs Liverpool
Aktuell tabell
Omgångens stjärna: Paul Pogba, Man Utd. Många bra spelare den här omgången men bäst var kanske något överraskande Pogba för Man Utd, som stundtals visade världsklass mot ett envist och enhetligt Aston Villa, och var nyckeln till Man Utds seger.
Omgångens kalkon: Aaron Ramsdale, Sheffield United. Förre Bournemouthmålvakten Ramsdale fick uppgiften att ersätta Dean Henderson, och har inte alls lyckats. Gör en del misstag men det är framför allt räddningarna som Ramsdale inte gör som kostar Sheffield United just nu.
Omgångens manager: Mikel Arteta, Arsenal. Perfekt julfotboll för Arsenal och Arteta med tre vinster och noll insläppta mål. När alla skrek på Mesut Özil vågade Arteta istället släppa fram Emile Smith Rowe och Bukayo Saka vilket gjort en väldigt stor skillnad.
Omgångens kanon: Man City. Strålande genomförd match av Man City som spelade bättre än de gjort på mycket länge. Om Man City fortsätter spela så här mer eller mindre varje omgång så kan de mycket väl vinna ligan den här säsongen. Ett väldigt stort om naturligtvis. Men 3-1-segern borta mot Chelsea hade kunnat vara betydligt större.
Omgångens J.R.: Tottenham. Mourinho är prosa och Bielsa är poesi skrek rubrikerna i en dikotomi jag aldrig riktigt förstått värdet med. Hur som helst syftandes på ett gammalt Mourinhocitat om fotbollens poeter. Den här gången fick väl däremot Mourinho vatten på sin kvarn med en stabil 3-0-seger.
Omgångens Cliff Barnes: Big Sam. Fyra matcher varav 0-3 mot Aston Villa, 0-5 mot Leeds och den här omgången 0-4 mot Arsenal, alla på hemmaplan. Pratet om Allardyce som garanti mot nedflyttning verkar gälla Arsenal, inte West Brom. Man fattar varför han så gärna vill att Premier League ska pausa.
Omgångens match: Brighton 3-3 Wolves. Just när man fått lära sig att fotbollsmatcher under julhelgerna inte kan vara bra så visar Brighton och Wolves på motsatsen i en målrik och svängig match. Positivt av Brighton att hämta igen 1-3 i andra halvlek, men Brighton verkar just nu inte kunna vinna hur de än gör eller hur bra de än spelar.
Omgångens WTF: Konspirationsteorier. Ett visst mummel om billiga straffar etc går väl kanske att förstå, i alla fall den här gången, men omfattningen på det hela är bisarrt. Där verkar råda en närmast perfekt positiv korrelation mellan Man Utds tabellplacering och antalet konspirationsteorier om hur ligan är riggad till Man Utds fördel.
Omgångens BTW:
Första gången David Moyes vinner på Goodison Park sedan han lämnade Everton.
Leeds såg – dare I say it? – lite trötta ut.
Man måste så klart inte tycka att delad ledning är ett bra begrepp, men lite svårt att förstå varför man ska störa sig på det är det ju, särskilt vid den här tiden på säsongen.
Märkligt hur tyst Mesut Özil är på twitter när Arsenal vinner…
Inte helt lätt att förstå varför inte Southampton vs Liverpool kunde ha spelats under söndagskvällen istället.
PSG:s sparkning av Tuchel och anställning av Pochettino har kanske lättat på trycket för Solskjaer men definitivt ökat på trycket för Lampard.
Mycket av trycket på Frank Lampard orsakas väl däremot av honom själv.
Onekligen skadade det knappast heller Man City i matchen mot Chelsea att ha sluppit spela matchen innan mot Everton.
Uppehåll under veckan nu, om man inte spelar Ligacupsemifinal.