Norwich är för närvarande Sheffield Uniteds absolut bästa argument för att inte försöka byta ut Chris Wilder som manager. Överkörda och demolerade i Premier League under förra säsongen och i praktiken nedflyttade långt innan säsongen var över. Norwich höll ändå kvar vid Daniel Farke som manager och med halva ligasäsongen avklarad så leder Norwich serien med ett hyfsat bekvämt försprång om tre-fyra poäng.
Beslutet att behålla Daniel Farke har gett Norwich en kontinuitet de annars förmodligen hade saknat. Men kanske lika viktigt för denna kontinuitet är att Norwich i möjligen något oväntad utsträckning har fått behålla sina bästa och viktigaste spelare. Visst, både Jamal Lewis och Ben Godfrey såldes i somras. Men kvar är väldigt värdefulla spelare som Max Aarons, Emi Buendia och Todd Cantwell med flera.
Här finns naturligtvis ett av Norwichs stora orosmoln för närvarande. Nämligen det faktum att Norwich gått så bra i EFL Championship, mycket beroende på dessa tre spelares insatser, kanske särskilt Emi Buendias utväxling från ung talang till etablerad stjärna, han är med viss marginal Football Leagues mest stjärnsprakande spelare, av rätt naturliga skäl ökar risken att dessa spelare försvinner under januarifönstret.
Emi Buendia omges av rykten gällande en flytt till Arsenal. Max Aarons i sin tur pratas om att vara aktuell för Man Utd. Båda värvningarna hade varit riktigt bra värvningar för båda de engelska storlagen. Norwich är samtidigt inte en klubb som normalt sett brukar vägra att sälja sina spelare, deras modell bygger tvärtom på att göra det. Men det kan visa sig ha en betydande kanske till och med avgörande effekt på Norwichs säsong.
Förra gången Norwich gick upp i Premier League, förrförra säsongen, var Norwich ett lag som övervälmade sina motståndare. Det vill säga man släppte in en hel del mål men man gjorde helt enkelt fler mål. Norwich hade samma typ av profil i Premier League, men där släpptes av naturliga skäl in ännu fler mål samtidigt som det inte alls gjordes lika många mål. Norwich sågs med all rätt som naiva, tunna och lättviktiga.
Norwichs profil den här säsongen är en annan. Att kalla Norwich för ett defensivt lag vore för all del helt fel. Men hittills den här säsongen har Norwich släppt in i genomsnitt 0,87 mål per match, att jämföras med 1,24 mål per match under Farkes förra säsong med Norwich i EFL Championship. En väsentlig skillnad. Samtidigt gör Norwich bara 1,35 mål per match denna säsong, jämfört med 2,02 mål per match under Farkes förra säsong.
Följaktligen är Norwich inte längre ett lag som precis övervälmar sina motståndare. Ett sätt detta märks på är att tolv av Norwichs fjorton vinstmatcher i ligan har vunnits med ett enda mål. Endast två matcher har alltså vunnits med två mål. Norwich har med andra ord blivit ett lag som i större utsträckning kontrollerar matchbilden, även om de inte nödvändigtvis alla gånger dominerar matchbilden.
En effekt av detta är emellertid att Norwichs offensiva stjärnor blir desto viktigare. Ett flertal av Norwichs matcher har vunnits genom en individuellt framstående prestation av kanske i första hand Emi Buendia. Vinsten senast mot Barnsley är bara ett exempel bland flera på just detta. Alltså blir det desto mer avgörande huruvida Norwich lyckas behålla Bundia, Aarons, Cantwell med flera under januarifönstret.
Vad vi däremot kan säga är att Norwich under Farke åtminstone verkar ha jobbat på det som var den största kritiken mot Norwich i Premier League, och det största frågetecknet för om Farke skulle vara kvar. Norwich är inte längre lika naiva och lika öppna. Norwich och Farke verkar ha dragit vissa lärdomar. Därmed behöver det kanske inte längre vara så att Norwich är ”…för bra för Football League, men för dåliga för Premier League.”
Norwich är ett lag med en ny profil. Om Norwich skulle ta sig tillbaka till Premier League finns alltså skäl att värdera dem annorlunda på förhand den här gången. Norwich måste däremot också göra saker utanför planen annorlunda den här gången. Förra gången, precis som varit problemet för Aston Villa, Fulham och West Brom, värvade Norwich kvantitet snarare än kvalitet. Värvningarna förstärkte inte aktivt Norwich.
Om Norwich ska värva spelare som aktivt ska förstärka lagets chanser att hålla sig kvar i Premier League så måste Norwich höja ribban för vad de nöjer sig med för kvalitet på spelarna. Inte önsketänka bara för att spelare kommer från Bundesliga. Norwich måste också vara väldigt specifika med var för typ av spelare de faktiskt värvar. Det finns inget behov av att förstärka alla positioner, men vissa specifika positioner behöver förstärkas.
Mittförsvaret är en lagdel som Norwich onekligen måste förstärka. Vilket kan låta märkligt om vi precis har konstaterat att Norwich precis släpper in mycket färre mål och har blivit betydligt bättre defensivt. Men ett mittförsvar med Ben Gibson och Grant Hanley som ser ut att räcka till i EFL Championship skulle få det betydligt tuffare i Premier League. Detta vore ett högt prioriterat område för Norwich.
Det andra prioriterade området för Norwich vore en offensiv central mittfältare av hög klass. Här saknar Norwich lämpliga och tillräckligt bra alternativ. Detta har gjort Teemu Pukki alltför isolerad samtidigt som det begränsar Norwichs förmåga att producera chanser, vilket i sin tur gör Norwich desto mer beroende av individuella spelare som Emi Buendia, Todd Cantwell och Pukki.
Att hitta en tydligare kreativ referenspunkt i Norwichs offensiva spel skulle också ha effekten att göra fler spelare delaktiga i anfallsspelet och helt enkelt göra Norwich mindre ensidiga och svårare att kontrollera. Efter halva den här säsongen har endast tre spelare lyckats göra fler än ett enda ligamål för Norwich. Flippsidan är att många spelare har bidragit med åtminstone ett mål.
Allt detta bygger på utgångspunkten både att Norwich tar sig tillbaka till Premier League inför nästa säsong, och att Norwich lyckas behålla sina viktigaste och mest värdefulla spelare som Buendia, Aarons och Cantwell. Utifrån vad Norwich har visat upp hittills den här säsongen vore det inte fel att påstå att det ena förmodligen i hög utsträckning är beroende av det andra.
Vad Norwich sedan kan åstadkomma i FA-cupen den här säsongen återstår att se, och jag misstänker att Norwich inte upplever det som väldigt viktigt. Först gäller det att vinna mot Coventry hemma på Carrow Road under lördagen.