Det är en säsong under vilken West Ham onekligen verkar ha bestämt sig för att blanda högt med lågt. Hittills den här säsongen måste West Ham sägas ha överpresterat utifrån förväntningarna på dem inför säsongen. Nedflyttningsstrid har istället blivit till en plats på tabellens övre halva efter halva säsongen, och så jämn är tabellen för närvarande att ett hopp om europeiskt cupspel är långt ifrån rent önsketänkande.
Som vanligt finns dock under nuvarande klubbledning ingenting som är bra med West Ham som inte mycket snabbt kan överträffas av det som är dåligt med West Ham. Lite fick man ändå gnugga sig i ögonen för någon vecka sedan när West Ham bekräftade att de säljer Sebastian Haller till Ajax för £22m, endast 18 månader efter att West Ham köpt samma spelare från Eintracht Frankfurt för £45m, det vill säga dubbla summan.
En affär man liksom inte skojar bort. Att göra en realiserad förlust i den storleken på en spelare på så kort tid måste rimligtvis anses som rätt svårslaget till och med för Premier League, som inte precis saknar klubbar med en benägenhet att göra den ena affären lite mer galen än den andra. Men på något sätt kommer det ändå inte som någon överraskning att det är just West Ham som lyckas med konststycket.
Egentligen fanns kanske goda skäl för West Ham att sälja Haller. Han har inte varit direkt dålig för West Ham, men med 14 mål på 53 matcher knappast heller någon succé. Inte heller hade Haller lyckats göra sig ordinarie i West Ham, den rollen har tagits alltmer av Michail Antonio. Då man kan tänka sig att Haller låg på relativt hög lön i West Ham är det under dessa omständigheter och i detta läge inte underligt att West Ham cashar in.
Det större problemet låg kanske i själva köpet av Sebastian Haller. Haller var för all del en kompetent anfallare i Eintracht Frankfurt, men £45m var och är en hiskelig summa pengar för en trots allt i högsta grad osäker investering. Det var ett rejält transferrekord för West Ham, för en spelare som knappast på förhand hade kunnat anses motivera några transferrekord för egentligen någon klubb.
Köpet av Sebastian Haller följer däremot ett bredare mönster med West Ham under i alla fall de senaste tio åren. West Ham har under den här tiden spenderat betydligt mycket mer på offensiva spelare än på defensiva spelare, men har samtidigt haft väldigt svårt med att på något som helst framgångsrikt sätt värva anfallare. West Ham har aldrig riktigt lyckats hitta sin anfallare, och laget har haft uppenbara problem just därför.
Något känns det som om West Ham aldrig riktigt har lyckats bestämma sig när det kommer till att värva anfallare, aldrig riktigt tagit språnget utan hellre verkar de ha velat bara doppa tårna i bassängen. West Ham har antingen velat och vilat på avtryckaren eller till synes jagat småvilt med hagelbössa. Den där helhjärtade anfallarvärvningen har alltså aldrig riktigt gjorts.
Kanske går det att se West Hams £45m-värvning av Sebastian Haller som en slags överkompensation för just detta. Någon knyter näven och tänker att nu minsann, men så blir följden inte alls vad någon hade tänkt sig eller hoppats på. Kanske blev det helt enkelt viktigare för West Ham att visa att de minsann kunde göra en stor värvning, och så råkade man förväxla en bra värvning med en dyr värvning.
West Ham har haft flera anfallare under de senaste tio åren. Spelare som Andy Carroll, Enner Valencia och Javier Hernandez hör till de mest namnkunniga och profilstarka. Men ingen av dessa anfallare har väl egentligen haft den karaktären eller de egenskaper som krävdes för att riktigt lyckas som anfallare i West Ham. Tvärtom framstår de kanske snabbt som rätt goda exempel på West Hams lite spretiga tänkande och agerande.
Mer talande än anfallarna som West Ham har haft i klubben är kanske anfallarna som West Ham inte har haft. Det har knappast saknats rykten runt etablerade anfallare som skulle vara på väg till West Ham, och klubben själva har inte dragit sig för att späda på dessa rykten. Men av någon anledning har den ena anfallaren efter den andra liksom runnit ut i sanden. West Ham har lovat runt men hållit tunt.
Vilket kanske är en smula olycksbådande just nu när det alltså pratas om att West Ham ska värva en ersättare till Sebastian Haller, helst då i januari. Och givet att man ändå fick några miljoner för Haller så har West Ham lite pengar att bränna. Återigen känns det alltså som att det lovas lite runt av West Ham när det är högst oklart i vilken utsträckning de kommer lyckas hålla vad de konkret eller antydningsvis lovar.
Möjligen går det att ifrågasätta West Hams behov för närvarande. Michail Antonio har onekligen klivit fram som en närmast idealisk anfallare för West Ham under David Moyes som manager. Problemet är emellertid att Antonio har visat sig vara skadebenägen och därför är borta från många matcher. Att Sebastian Haller aldrig lyckats fylla den rollen i detta läge är ett stort skäl varför Haller säljs.
Men även med Antonio borta så är inte West Ham helt barskrapade. Jarrod Bowen har för all del framför allt används som forward men är sannerligen inte oäven att spela i den mer centrala anfallarpositionen. Bowen besitter onekligen kvaliteten som spelare, men frågan är kanske om han är den spelartyp som Moyes framför allt vill ha på just den positionen på planen.
Konklusionen blir alltså att West Ham försöker värva en anfallare. Spelaren som verkar ligga närmast till hands är den senegalesiske anfallare Boulaye Dia från Stade de Reims i Ligue 1. En anfallare som påminner väldigt mycket om Michail Antonio i spelstilen, vilket kanske just därför borde passa rätt perfekt för West Ham. Dock fortfarande en anfallare med ett högst osäkert värde i Premier League.
Det känns i alla fall inte som någon given väg ut ur röran för West Ham som har ägnat den bättre delen av minst de senaste tio åren åt att försöka men aldrig lyckats hitta en anfallare som är bra nog och rätt för dem.