Exakt en vecka efter att Liverpool och Man Utd drabbat samman i en tät och något spänd 0-0 match på Anfield i ligan är det alltså dags för de båda lagen att mötas igen. Genom lottningens vilja blev det alltså så Man Utd och Liverpool stöter på varandra redan i FA-cupens fjärde omgång. Alla matcher mellan Man Utd och Liverpool betyder så klart någonting, frågan är emellertid vilken av dessa båda matcher som betyder mest.
Englands största och mest framgångsrika klubbar har sällan verkligen gått tå mot tå med varandra i ligaspelet. De båda klubbarna har sällan om någonsin varit på topp samtidigt, ena laget har alltid haft ett rätt tydligt övertag på det andra. FA-cupen har däremot gett oss flera matcher genom åren där Man Utd och Liverpool drabbat samman på fullaste allvar, där dessa matcher verkligen har tagit sitt fulla uttryck.
Här finns några klassiska matcher.
FA-cupfinalen 1977 som Man Utd oväntat vann mot Liverpool, en vinst som satte stopp för Liverpools Treble. FA-cupfinalen 1996 som Man Utd vann med 1-0 och slutligen puttade Liverpool av deras perch. Matchen i den fjärde omgången 1999 som Man Utd vände och vann i slutminuterna, en föraning om vad som komma skulle. Matchen i den fjärde omgången 2012 som Liverpool vann, strax efter Suarez avstängning.
Nog för att ligan självfallet är större och viktigare än FA-cupen, men för egen del känns kvällens cupmatch som mer betydelsefull och mer prestigefull än förra helgens ligamatch. Helt enkelt surare att förlora. Matchen mot Liverpool skulle aldrig ha avgjort någon ligatitel, hur den än slutade. Att förlora en cupmatch är betydligt mycket mer avgörande och definitivt. Det la som förlorar ikväll är utslaget ur FA-cupen, av sin bittra fiende.
Detta är å andra sidan min mer subjektiva upplevelse av specifikt den här matchen. Rent objektivt finns däremot inte många saker som talar för att kvällens FA-cupmatch mellan Man Utd och Liverpool skulle ha någon särskilt mycket större betydelse, utöver just den betydelse som matcher mellan Man Utd och Liverpool har enbart för att det är matcher mellan Man Utd och Liverpool oavsett och oberoende av sammanhang.
FA-cupens mindre betydelse. Dagens FA-cup har inte samma betydelse som den hade varken 1977, 1996 eller 1999. Det var en tid då FA-cupen hade åtminstone i närheten av samma vikt som en ligatitel. Med tiden och kanske framför allt med Champions Leagues utveckling har detta förändrats. Kvällens match mellan Man Utd och Liverpool är därför inte laddad med riktigt samma insats som förr i tiden.
Behovet att vila spelare. Alex Ferguson tenderade att ställa ut helt ordinarie lag mot Liverpool i FA-cupen, enbart på grund av motståndet. Det är svårt att se det hända den här kvällen. Dels eftersom säsongen i sig kräver högre hushållning med spelare. Dels eftersom FA-cupen har blivit alltmer lik Ligacupen på så sätt att det har blivit en cup mer för yngre spelare och marginalspelare.
Jürgen Klopps attityd till FA-cupen. En rätt uppenbar faktor är också att Klopp knappast har gjort någon hemlighet under sina år med Liverpool att han över huvud taget inte är bekymrad att ens försöka bry sig om FA-cupen. År efter år har vi sett exakt samma mönster, vilket har varit rätt trist att se från en av Englands största klubbar. Det står t ex i skarp kontrast till hur Pep Guardiola har betraktat och behandlat cupspelet.
Frågan är hur Liverpools nuvarande situation påverkar Klopps bedömning i just det här läget. Liverpools svaga spel och svaga resultat har gjort att de börjat hamna rejält på efterkälken i ligaspelet. Man kan både tänka sig att Klopp ser detta som ett ännu bättre skäl att strunta helt i FA-cupen, och tänka sig att Klopp tvärtom ser detta som en möjlighet att reboota Liverpools hela säsong.
Att Klopp är besvärad av hela situationen känns rätt uppenbart. Mer eller mindre hela säsongen har Klopp gett intryck av att befinna sig i ett slags lågintensivt tillstånd av en pågående meltdown. Detta tillstånd ger hur som helst intryck av att vara på väg att uppgraderas till högintensivt. Många påpekar hur mycket detta påminner om Klopps sista tid med Dortmund. Kanske något tidigt att börja dra sådana slutsatser i och för sig.
Om Liverpool befinner sig i något slags milt kristillstånd så är Man Utds situation för närvarande nästan den rakt motsatta. Laget toppar ligan, om än med någon match mer spelad, och det pratas vitt och brett om hur bra Man Utd spelar. Vilket lite känns som att man ser det man vill se. Om Liverpools tillstånd är mild kris riskerar Man Utds tillstånd snarare vara mild hybris, en tro att man är lite bättre än man egentligen är.
Vad Man Utd framför allt måste visa både för världen och för sig själva är emellertid att de faktiskt är bra nog att vinna matcher mot storlagen. Hittills den här säsongen har Man Utd som mest och som bäst lyckats visa att de i bästa fall kan undvika att förlora mot storlagen. Förluster mot Tottenham, Arsenal och Man City har varvats med oavgjorda och inte minst mållösa matcher mot Chelsea, Man City och Liverpool.
Detta är och förblir den största svagheten i Ole-Gunnar Solskjaers lagbygge, den kanske sista men även den största pusselbiten i frågan om förtroendet för Solskjaers förmåga att göra Man Utd till genuina titelvinnare eller i alla fall titelkonkurrenter. Här kan göras hur många hypotetiska räkneexempel som helst, kan inte Man Utd vinna dessa matcher så kan Man Utd heller inte vinna några titlar, stora eller små.
Varenda gång hittills, med ett enda absurt och turligt undantag mot PSG för några år sedan, som Man Utd med Solskjaer som manager har ställts i en avgörande cupmatch mot ett motstånd av Liverpools storlek, kvalitet och kaliber har Man Utd förlorat. Det är lika lite någon tillfällighet som någon bra egenskap. Inför varje sådan match det senaste året har Solskjaer pratat stort om hur laget och spelarna nu har lärt sig och är redo.
Något som mycket snart, om det håller i sig, alltför mycket kommer börja likna Liverpools klassiska tjat om att ”nästa säsong, då…”