Chelsea sparkar Frank Lampard. Ett beslut som har känts som om det har varit på gång i några veckor minst, kanske framför allt baserat på hur Lampard själv har betett sig och hur han alltmer har börjat prata. Att påstå att beslutet kommer som någon överraskning vore alltså felaktigt. Lika lite som det egentligen är någon överraskning att det nu verkar som om Thomas Tuchel kommer in som Lampards ersättare.
Samma sekund som PSG meddelade att Tuchel lämnade klubben kändes det som om Lampards dagar var räknade. Tuchel är för Chelsea den perfekta kombinationen av ett i högsta grad etablerat och erfaret managernamn som samtidigt arbetar utifrån en tydlig filosofi med en förmåga att utveckla talanger inom ett taktiskt ramverk. Tuchel är därtill en tysk manager i ett Chelsea vars ryggrad nu utgörs av tysk talang.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2021/01/07/kommer-chelsea-valja-tuchel-som-den-tredje-vagens-manager/
Jag bloggade alltså om Tuchel till Chelsea redan för två-tre veckor sedan. Nu är för all del inte Tuchel bekräftad för Chelsea ännu, men exakt samma journalister som gick ut med att Lampard skulle få sparken under dagen säger även att Tuchel bara är detaljer från att vara klar för Chelsea. Och det går ju knappast att blunda för att Tuchel framstår som ett i högsta grad trovärdigt alternativ för Chelsea, liksom Chelsea för Tuchel.
Vad som talar för Tuchel i Chelsea är hans profil som manager fokuserad mer på lagbygge än på stjärnkonstellationer, vilket borde passa desto bättre just i Premier League än vad det någonsin gjorde i PSG. Tuchel känns betydligt bättre lämpad att implementera en taktik i vilken tyskfostrade spelare som Christian Pulisic, Kai Havertz, Timo Werner med flera kan frodas och utvecklas inom.
Vad som talar mot Tuchel i Chelsea är kanske framför allt att han både i Dortmund och i PSG tenderade att hamna på kant med klubbhierarkin. Vilket onekligen är en riskfaktor för vilken som helst manager i ett Chelsea där klubbhierarkin onekligen har en tendens att vara väldigt aktiv, för att uttrycka det mycket milt. Tuchel är ingen ja-sägare och Chelsea har onekligen haft viss historik av att sparka konfrontativa managers.
Chelsea har så klart viss historik av att sparka alla möjliga managers. Frank Lampard kan inte på något sätt beskrivas som någon konfrontativ manager, men har alltså drabbats av samma öde. Vilket kanske visar att det inte i första hand är managerns personlighet som bestämmer när Chelsea sparkar sin manager, utan när resultaten enligt dem dikterar att de bör sparka sin manager.
Beslutet kommer ofrånkomligen locka fram de reflexmässiga reaktionerna om hur Lampard minsann förtjänade mycket mer tid och tålamod, att han gjorde ett strålande jobb med Chelsea. Reaktioner från samma typ av folk som menar att Lampard närmast gjorde en bragdbetonad första säsong med Chelsea förra säsongen, fastän detta knappast motsvarar en rimligt rationell bedömning av den säsongen.
Lampard tog över ett Chelsea som fortfarande hade en av Premier Leagues absolut starkaste spelartrupper. Betydelsen av det faktum att Chelsea inte kunde värva spelare under ett enda transferfönster, fastän de redan värvat t ex Christian Pulisic, har blivit våldsamt överspelad. Chelsea tog sig med nöd och näppe till Champions League, mer på konkurrenternas svaghet än på egen styrka.
Resultaten under Lampards andra säsong har inte varit i närheten av bra nog, med Chelsea efter halva säsongen på nionde plats, fem poäng från den sista Champions League-platsen. Högre krav på resultaten skulle alltid komma den här säsongen sedan Chelsea investerat resurser över £200m i spelartruppen. Relationen både till spelartruppen och till klubbledningen har gradvis blivit allt sämre.
Värt att hålla i åtanke är ändå det Frank Lampard har gjort bra under sina två år som Chelseas manager. Han gav Chelsea stabilitet under en väldigt turbulent tidsperiod för klubben. Han gav Chelsea ett namn med vilket det var möjligt för dem att fortsätta attrahera Europas främsta fotbollstalang. Han gav många unga spelare från Chelseas egna led chansen att växa in i a-laget.
Att beskriva Frank Lampard som en misslyckad manager för Chelsea, bara för att Chelsea nu sparkar honom, vore därför en förenkling och i mina ögon ett missförstånd. Lampard var nog rätt för Chelsea för den här tiden. Men det betyder inte att Lampard därför är rätt manager för Chelsea härifrån och framåt. I själva verket har alltmer börjat tyda på att Lampard inte alls var rätt manager att ta Chelsea vidare under kommande år.
Möjligheten finns alltså att Chelsea gjorde rätt då precis som att Chelsea gör rätt nu, att snarare än att nödvändigvis leta och därför finna inkonsekvenser och felaktigheter i Chelseas beslut och agerande så har i själva verket Chelseas situation förändrats från den ena tidpunkten till den andra. Vad vi kanske däremot får omvärdera var det alltid lite överdrivna tjafset om Chelseas plötsliga ”långsiktighet” när Lampard anställdes.
Men den långsiktigheten var också något som i första hand projicerades på Chelsea av media och av supportrar, eftersom det var så vi ville se och förstå anställningen av Frank Lampard. Visst, Chelsea hade ingenting emot att plocka hem de lätta poängen med att prata om en ny ungdomsstrategi, men de gav aldrig själva någon indikation att de plötsligt skulle ha börjat tillsätta och avsätta managers på några nya grunder.
Vill man kritisera Chelsea kanske det i första hand ska vara för att vilja kombinera en kortsiktigt resultatbaserad managerpolitik med en mer långsiktigt orienterad värvningspolitik. Möjligen har också Chelseas stora investeringar i spelartruppen samtidigt som de finansiella effekterna av Covid-19 drabbar även dem väldigt hårt gjort Chelsea ännu mer kortsiktigt resultatbaserade än vad som var tanken.
Hur som helst behöver Chelsea en manager som kan hitta en hållbar balans mellan kort och lång sikt. Frank Lampard har visat sig otillräcklig i detta avseende. Thomas Tuchel har däremot alla egenskaper som krävs för att visa sig vara fullt tillräcklig.