Backar vi klockan en och en halv månad så möttes Liverpool och Tottenham även då mitt i veckan. Skillnaden den gången var att matchen då kunde beskrivas som en match mellan två lag som låg eller aspirerade på att ligga i toppen av tabellen. Den här gången är det emellertid en match mellan två lag som båda halkat bort från toppen av tabellen och som båda kanske aspirerar på att kunna ta sig tillbaka till toppen av tabellen.
Liverpool och Tottenham låg vid det tillfället etta och tvåa i tabellen. Liverpool vann matchen med 2-1 efter ett sent mål av Roberto Firmino. Vinsten gav Liverpool sådan luft under vingarna att de sedan vann nästa match mot Crystal Palace med 7-0, men efter den urladdningen har Liverpool spelat fem raka matcher utan vinst och på dessa fem matcher bara lyckats göra ett enda mål.
Förlusten verkar ha tagit Tottenham minst lika hårt. Tottenham förlorade omedelbart därefter även nästa match mot Leicester på hemmaplan, och har därefter vunnit och spelat oavgjort om vartannat. Inte mycket är sig med andra ord likt för Tottenham och för Liverpool när de möts nu ikväll jämfört med förra gången de båda lagen möttes, ändå finns mycket med den matchen som kan ses som lite typiskt för dem den här säsongen.
Tottenham tog sig an matchen alldeles för passivt och verkade mest nöjda med att försöka undvika att förlora. Varje gång de däremot tvingades anfalla så producerade de både mål och farligheter mot Tottenham. Tottenhams passivitet skulle däremot kosta dem ett sent förlustmål och en tappad poäng. Ett mönster som har varit återkommande för Tottenham egentligen ända sedan julfotbollen och framåt.
Liverpool visade emellertid under den här matchen att de alltjämt har förmågan att höja sig i stora matcher med höga insatser. Det har varit en ojämn säsong på så sätt men Liverpool har inte plötsligt gått och blivit ett dåligt lag. Liverpools forcering som gav dem det sena vinstmålet visar att det fortfarande finns en väldigt hög kvalitet och potential i det här Liverpoollaget, och att det är dumt att räkna bort dem.
Matchen och månaden därefter visar kanske även på ett gemensamt drag för både Tottenham och Liverpool, nämligen att båda lagen verkar föredra att vara laget som jagar snarare än laget som jagas eller möjligen rättare sagt försvarar. Tottenhams matchplan var en annan när de jagade toppen av tabellen än vad blev när Tottenham väl tagit sig till toppen av tabellen.
Liverpool på samma sätt har varit smått ostoppbara de senaste åren när de framför allt ägnat sig åt att jaga titlarna de vunnit under de här säsongerna. Detta är första säsongen som Liverpool verkligen går in i som ett lag som ska försvara sin position snarare än att vinna en position. Något som ställer annorlunda psykologiska krav på både ledare och på spelare. Liverpool har inte lyckats hantera dessa krav helt smärtfritt.
Vi hittar också ett annat gemensamt drag för Tottenham och Liverpool. Det vill säga att båda lagen den här säsongen har valt att betona försvarsspelet i märkligt hög grad, detta fastän båda lagens respektive styrkor snarare ligger i dess offensiva delar. Lagen har haft lite olika motiv till detta, men effekten är densamma, nämligen att både Tottenham och Liverpool har tenderat att mer spela utifrån sina svagheter än utifrån sina styrkor.
Kvällens match är vinna eller försvinna för både Tottenham och Liverpool. Vilket kanske är lite starkt att säga just under en så här jämn och oförutsägbar säsong där mycket verkar kunna hända på kort tid. Men våren har alltid en annan dynamik i ligan än vad hösten har, och både matematiskt och psykologiskt känns det som att det lag som förlorar den här matchen ikväll inte längre återvänder till titelstriden.
Det kan diskuteras vilka av Tottenham och Liverpool som egentligen ligger bäst till i tabellen. Liverpool ligger en plats och en poäng före Tottenham, men har även en match mer spelad än Tottenham. Skulle Tottenham vinna ikväll ligger de två poäng före Liverpool med en match tillgodo. Liverpool har i det läget ramlat ur de fyra Champions League-platserna, och kan dessutom passeras av både Everton och Aston Villa.
Inte att undra på kanske att Jürgen Klopp under en längre tid känts som att han befunnit sig något slags lågintensivt meltdowntillstånd. Klopp har för all del rätt i att det pratas om Liverpool, och om lag i allmänhet för övrigt, i alltför extrema termer, att antingen så är lag fantastiska eller så är lag urusla. Sanningen ligger alltid däremellan. Men detta passar sig så klart aldrig riktigt lika väl för diverse hot takes på sociala media.
För José Mourinho är ett lågintensivt meltdowntillstånd som vi vet sedan många år tillbaka närmast att betrakta som ett normaltillstånd. Ändå har det varit märkligt tyst runt Mourinho den senaste tiden, vilket är lite märkligt givet att Tottenhams resultat har varit svaga och laget rasat i tabellen. Men man kan kanske tänka sig att utfallet i kvällens match kan ha en rätt tydlig effekt också på detta.
Om någon match skulle kunna skicka både Mourinho och Klopp upp i ett högintensivt meltdowntillstånd så är det kanske just denna. Både för matchens betydelse för båda lagens möjligheter den här säsongen, och för att Mourinho och Klopp helt enkelt inte verkar gilla varandra särskilt mycket. Eller åtminstone verkar där finnas en rätt god portion av ego och rivalitet mellan de båda rätt stora personligheterna.
Det är en match som varken José Mourinho eller Jürgen Klopp kommer vilja förlora. Men framför allt är det en match som både Tottenham och Liverpool behöver vinna.