Det är tungt att förlora. Och ett sätt att hantera att man ändå förlorar är självfallet att påstå att man vann egentligen, att man är de moraliska vinnarna, eller någon annat i den stilen. Det vill säga hitta ursäker varför det var orättvist och orättfärdigt att man själva förlorade och att man egentligen borde ha vunnit om världen varit rättvis eller domarna kanske en aning snällare.
Med alltmer avancerad och utförlig statistik inom fotbollen har det här blivit ännu mer populärt kan man säga. Plötsligt så är det möjligt för alla dessa dåliga förlorare att hitta argument för varför just deras lag förtjänade att vinna egentligen, och eftersom det ju dessutom är argument som uttrycks i form av siffror med decimaler och procent så måste det ju dessutom vara fakta och sant.
Där finns självfallet ligatabellen som något slags objektivt facit på hur det faktiskt ligger till. Men alla tycker alltså inte att ligatabellen alltid är riktigt rättvis. Alltså görs massa olika försök att plocka fram alternativa ligatabeller. Man skulle t ex kunna tänka sig att Martin Åslund med flera som dyrkar bollinnehavet ser framför sig en ”igentlig” ligatabell där lagen rangordnas utifrån just hur mycket de har bollen.
Annars har ju Sky Sports precis tagit fram den ”egentliga” ligatabellen, dominanstabellen som de har valt att kalla den. Vilket helt enkelt är det antal poäng som lagen hade haft om de hade gjort och släppt in lika många mål i varje match som de förväntats göra enligt den kända xG-modellen. Här kan man ju verkligen börja prata om ett slags försök att hitta den ”rättvisa” tabellen.
![]()
Nu har jag så klart under inledningen varit en aning avfärdande till vad sådana här tabeller egentligen säger. Det säger sig naturligtvis självt att det här inte är att se som någon form av egentlig ligatabell, och att fotboll faktiskt inte går ut på att förväntas göra och släppa in ett visst antal mål baserat på mer eller mindre godtyckliga numeriska värden, utan på att faktiskt lyckas ta poäng och vinna fotbollsmatcher.
Men om man bara ser den här så kallade dominanstabellen för vad den är och vad den faktiskt innehåller för information så går det ändå att hitta ett visst värde i den. Den ger väl om inte annat en slags referenspunkt utifrån vilken lagen i Premier League faktiskt kan bedömas och deras prestationer hittills den här säsongen faktiskt kan förstås. Det sätter så att säga säsongen som helhet i ett sammanhang.
Exempelvis sätter det alltså pratet om Liverpools pågående kris i ett något annorlunda ljus, och ger väl kanske Klopp rätt i meningen att det liksom inte är så att Liverpool plötsligt har blivit ett så värst mycket sämre fotbollslag.
Exempelvis visar det kanske också på den utsträckning i vilken Man Utd har balanserat på skör is över hela säsongen och varför förlusten mot Sheffield United i onsdags kanske ändå inte var riktigt så överraskande som en del tyckte.
Exempelvis sätter man nästan fiskmåsen i vrångstrupen när man ser att Brighton borde ha dubbelt så många poäng som de har, även om vi kanske även här börjar ana att xG-modellen innehåller ett visst mått av systematiskt bias för vad som räknas och ej.
Exempelvis går det kanske att titta på lag som vi nog generellt sett tycker kanske har överpresterat såsom Aston Villa och West Ham, och till sin milda förvåning upptäcka att det har de egentligen inte gjort alls.
Exempelvis går det omvänt att titta på generellt sett hyllade och omtyckta lag som Southampton och Everton och tänka att det kanske har råkat bli i alla fall lite bättre än vad det faktiskt är.
Exempelvis går det möjligen att titta på Chelsea och tänka att om Timo Werner hade lyckats göra mål på en eller annan ytterligare god målchans så hade Frank Lampard kanske fortfarande varit Chelseas manager.
Exempelvis går det också att titta på Wolves och tänka att om Wolves hade varit lite mindre lyckosamt effektiva så hade kanske Nuno Espirito Santo å andra sidan inte längre varit Wolves manager.
Exempelvis och till sist kan man tänka att Sheffield Uniteds bekymmer och besvär den här säsongen sannerligen inte bara beror på att fotbollen inte håller måttet, utan helt säkert en hel del på de så kallade små marginalerna.
***
PREMIER LEAGUE-HÖRNAN (#18)
Crystal Palace 2-3 West Ham, Newcastle 1-2 Leeds, Southampton 1-3 Arsenal, West Brom 0-5 Man City, Burnley 3-2 Aston Villa, Chelsea 0-0 Wolves, Brighton 0-0 Fulham, Everton 1-1 Leicester, Man Utd 1-2 Sheffield United, Tottenham 1-3 Liverpool.
Aktuell tabell
Omgångens stjärna: Ilkay Gündogan, Man City. Har verkligen växt ut den här säsongen, redan överträffat sin tidigare målskörd, och är motorn bakom Man Citys väldigt positiva trend den här säsongen.
Omgångens kalkon: Sam Allardyce, West Brom. På fyra hemmamatcher har nu West Brom under Sam Allardyce spelat 0-17. Det är ett hisnande dåligt facit och det finns just ingenting som tyder på att det är på väg att bli bättre heller.
Omgångens manager: David Moyes, West Ham. Det sägs att West Ham är på väg att förnya kontraktet med Moyes, och om det fortsätter på det här viset så kanske till och med jag börjar tycka att det är en bra idé.
Omgångens kanon: Arsenal. Arsenal har efter årsskiftet faktiskt gjort den ena matchen bättre än den andra, men just den här matchen mot Southampton var nog i själva verket den bäst genomförda matchen jag sett av Arsenal på länge.
Omgångens J.R.: Sheffield United. En vinst som nog egentligen inte var riktigt så överraskande som en del verkade tycka. Vinsten mot Man Utd ger faktiskt Sheffield United en viss fighting chance den här säsongen, om de kan bygga vidare.
Omgångens Cliff Barnes: Man Utd. Olyckor kan så klart inträffa, men det tråkiga med den här förlusten är kanske framför allt att den till stor del kändes som en produkt av en slags hybris. Och Man Utd är inte i närheten av tillräckligt bra för att få ha hybris.
Omgångens match: Burnley 3-2 Aston Villa. Ungefär hela världen rattade nog in för att få se Thomas Tuchels första match för Chelsea mot Wolves, men alla borde nog ha rattat in den här matchen istället. Många mål, konstant action och en dramatisk avslutning.
Omgångens WTF: Humöret i Newcastle. Stämningen är minst sagt inte på topp i Newcastle för närvarande. Inte undra på det kanske. Det var minst sagt irriterat på planen när Newcastle till sist förlorade mot Leeds, och vi har sett under veckan hur det har varit irriterat också bland spelarna i samband med träning. Det ser jobbigt ut helt enkelt.
Omgångens BTW:
Vad sa Marcelo Bielsa egentligen till Steve Bruce?
Om Moyes tar West Ham till Champions League efter att ha lånvärvat Jesse Lingard som sin nya anfallare så förtjänar han nobelpriset.
Från Announce Salah till Sign A CB – Liverpool kör sina twitterkampanjer.
Väldigt väl genomförd match av Liverpool mot Tottenham. Än finns det nog liv i de röda trots allt.
Tuff skada på Harry Kane?