Normalt sett måste man nog säga att det bör höra till de extrema ovanligheterna att en manager överlever en 0-9-förlust i engelsk fotboll. Att förlora på ett sådant sätt brukar framkalla känslor av kris och katatoniskt självförtroende, och därmed tvinga klubbens ledning att närmast pavlovskt trycka på sparka-knappen. Att överleva två 0-9-förluster borde därför rimligtvis betraktas som fullständigt omöjligt.
Ändå är det förmodligen på det kanske något märkliga sättet att Ralph Hasenhüttl nog sitter betydligt säkrare efter denna andra 0-9-förlust mot Man Utd, än vad han någonsin gjorde efter den första 0-9-förlusten mot Leicester. Den gången måste man nog säga att alla liksom tog för givet att sparken bara var en tidsfråga. Den här gången tror jag man törs säga alla tar för givet att han blir kvar.
Skälen till detta är många, och kanske inte särskilt komplicerade. Till att börja med är det kanske ändå fortfarande mer acceptabelt att förlora stort mot Man Utd än vad det är mot Leicester, rätt eller fel. Det faktum att Southampton fick en man utvisad redan i den allra första matchminuten, och sedan ytterligare en spelare utvisad i andra halvlek, gör även att omständigheterna för förlusten blir väldigt speciella.
Ironiskt nog är det kanske också så att i och med att det är den andra 0-9-förlusten så är upplevelsen inte riktigt lika chockartad den här gången. Dessutom har Southampton så klart även erfarenheten av att inte ha sparkat Ralph Hasenhüttl första gången och med de positiva effekter det har visat sig få på laget. Första gången var det kanske mer av en from förhoppning, den här gången är man ändå lite klok av erfarenheten.
Tiden mellan de båda 0-9-förlusterna gör även att Hasenhüttl sitter säkrare. Hasenhüttl har helt enkelt förstärkt sitt förtroendekapital mångfalt. Under perioden mellan förlusten mot Leicester och den här förlusten mot Man Utd har Hasenhüttl hållit Southampton kvar i Premier League, tagit dem upp på Premier Leagues övre halva och in i kampen om de europeiska cupplatserna, och gjort Southampton till ett av ligans mer spännande lag.
Riktigt så ser det för all del inte ut just nu med Southampton på en kanske inte alltför smickrande tolfteplats i tabellen. Men detta kommer efter att laget har befunnit sig i en svacka, med en svit på fyra matcher utan vinst runt jul, sedan en vinst direkt efter nyåret, och därefter fyra raka förluster. Southampton är ett skadedrabbat lag i dålig form just nu, och 0-9-förlusten mot Man Utd blev på något sätt kulmen för detta.
Vad vi emellertid också vet är att Ralph Hasenhüttl har visat sig fullt kapabel att vända på läget och använda en 0-9-förlust som ett sätt att motivera laget och de egna spelarna, som ett sätt att så att säga starta om taktiskt och mentalt. Southampton är ett sårat lag just nu, och spelarna är helt säkert hungriga på revansch och upprättelse. Hasenhüttl kan använda sig av den energin för att få fart på Southampton igen.
Southamptons beslut att efter matchen mot Man Utd begära att Mike Dean och Lee Mason inte ska döma dem igen kan ses på lite olika sätt. Å ena sidan är det kanske en indikation på att Southamptons klubbledning åtminstone inte har någon som helst indikation att vältra över ansvaret och dess ofrånkomliga konsekvenser på just Ralph Hasenhüttls dörrmatta, utan således letar på andra ställen.
Å andra sidan är det kanske också en aning oroväckande om Southamptons takeaway efter ännu en 0-9-förlust är att det på något sätt är domarnas fel. Vilket är ungefär lika klyftigt som pingisspelaren som efter att ha förlorat med 0-11 klagar på att motståndaren hade en kantboll. Vad är det underförstådda med detta: Att det på något sätt ändå hade varit okej att förlora med t ex 0-6 eller 1-7?
Nu kan det alltid vara skillnad på vad som sägs utåt och vad som sägs internt. Men att fokusera på domarna efter en sådan här förlust riskerar vara ett tecken på att det helt enkelt inte finns samma benägenhet hos Southampton den här gången att lära sig av och ta konsekvenserna av förlusten på riktigt samma sätt som det fanns efter den första förlusten mot Leicester. Att man nu hellre tycker lite synd om sig själva.
Vad som möjligen också hjälpte Southampton att studsa tillbaka efter den första 0-9-förlusten var att de helt enkelt inte hade råd att tycka synd om sig själva. Den gången var de indragna i en tuff nedflyttningsstrid och Southampton var helt enkelt piskade att kriga för att alls hålla sig kvar i Premier League. Något sådant läge existerar inte riktigt den här gången för Southampton.
Southampton kommer inte åka ur Premier League den här säsongen, närmast oavsett hur dåligt de än avslutar säsongen. Dels har de själva varit alldeles för bra under säsongens första halva. Dels har de tre lagen under nedflyttningsstrecket alldeles för få poäng i det här läget för att kunna äta upp avståndet till Southampton. Samtidigt känns det kanske också som om de europeiska cupplatserna börjar glida dem ur händerna.
Något som möjligen psykologiskt riskerar göra den här andra 0-9-förlusten besvärligare för Ralph Hasenhüttl att hantera. Här finns inget yttre krisläge, ingen jättetydlig yttre motivator, att samla laget runt. Här finns gott om tid och utrymme att faktiskt tycka synd om sig själva om man vill. Att undvika den utvecklingen måste vara högsta prioritet för Hasenhüttl eftersom allt annat kan få väldigt negativa effekter.
En förlust är i slutänden bara en förlust. Men om 0-9-förlusten mot Man Utd gör att Southampton botchar hela resten av säsongen, och hela våren kantas av förluster och tappade poäng, så även om Southampton till sist håller sig kvar i Premier League så riskerar det efter våren ha skapat en negativ kultur i laget. En negativ kultur som i sig kan visa sig omöjlig för Hasenhüttl att vända, då han blivit en del av kulturen.
Alltså är det faktiskt viktigt för Southampton och för Ralph Hasenhüttl att lyckas vända även på den här 0-9-förlusten, om kanske inte så mycket för just den här säsongen så för kommande säsonger. Det är naturligtvis en fråga både om förtroendet för Hasenhüttl och om självförtroendet i Southampton. Och första chansen att studsa tillbaka kommer redan idag, borta mot Newcastle.
Nog är det osannolikt att ett och samma lag ska förlora med 0-9 två gånger i rad under två säsonger i rad. Något visar det kanske på något negativt med Southampton, att när de faller samman så faller de verkligen samman. Men med det negativa kan vi även urskilja det positiva med Southampton, nämligen att ändå har blivit väldigt ovanligt att de alls faller samman.
Detta positiva måste Southampton och Ralph Hasenhüttl nu sträva efter att bevara under våren och resten av säsongen.