Guillem Balague, som under ett drygt årtionde under skepnaden av journalist och författare har verkat som cheerleader för det mesta som har haft med Barcelona och Pep Guardiola att göra, skrev för snart tio år sedan hagiografin med den både pompösa och rätt dryga titeln Pep Guardiola: Another Way of Winning. Ambitionen var att presentera ett förhärligande narrativ runt Guardiola, hyllandes honom i framgång, skyddandes honom i motgång. Man måste säga med stor lycka.
Ironiskt nog, framför allt eftersom det knappast kommer skrivas några böcker om den här säsongen, åtminstone inte som har med själva fotbollen att göra, och definitivt inte med den där typen av lyriska titlar, så kanske i själva verket den här säsongen utgör det bästa eller främsta exemplet på just en säsong där Pep Guardiola med Man City faktiskt hittar ett annat sätt att vinna. Åtminstone ser det så ut just nu när Man City ändå har jobbat upp ett försprång i toppen av tabellen.
För vad som ligger bakom Man Citys snabba kliv upp i täten av tabellen, med nio raka vinster i ligan och endast två insläppta mål, är knappast någon sprudlande offensiv eller vad Guillem Balague pratar om som ett annat sätt att vinna. Istället ser vi ett Man City som pressar väsentligt mindre än förut, som ligger betydligt lägre med sina spelare mer låsta i sina utgångspositioner. Ett Man City som prioriterat att täta till sin defensiv efter ett par år där detta kostat dem och under ett år där detta blivit nödvändigt.
Vad som alltså har hänt är att Pep Guardiola, som under ett drygt årtionde har hyllats som fotbollens allra främsta ideolog som aldrig överger sina principer, den här säsongen har visat sig vara Premier Leagues kanske främsta pragmatiker. Han har kanske bättre än någon, definitivt bättre än Jürgen Klopp och Liverpool, lyckats anpassa sig efter den här säsongens väldigt speciella förutsättningar med extremt tajt spelschema, mindre tid för träning, coachning och fysisk och mental återhämtning.
Att spela som Man City har spelat under tidigare säsonger hade helt enkelt inte varit görbart. Dels eftersom det spelet faktiskt börjat visa sig alltmer sårbart. Dels eftersom det inte varit möjligt att genomföra på det sätt som är nödvändigt för att lyckas under just den här specifika säsongen. Detta är ingenting som Guardiola och Man City helt och hållet planerade inför säsongen utan är snarare något de insett och implementerat under säsongen.
Att Man City alltså bara släpper till hälften så många farliga målchanser för motståndarna som under tidigare säsonger är alltså inte något som i första hand beror på Ruben Dias, om än förvisso en väldigt lyckad värvning, utan på Man Citys annorlunda sätt att spela sin fotboll. Ett sätt att spela fotboll som också har höjt redan befintliga spelare i laget såsom John Stones och Ilkay Gündogan, och som även har underlättat för Man City att undvika och hantera skador, vilket för alla lag är en stor del med den här säsongen.
En smula pinsamt blir det kanske för pepologerna som under åren envist klamrat sig fast vid uppfattningen att Man City alls inte har haft några defensiva bekymmer och att deras enda bekymmer är att de gör alldeles för få mål. Kanske är det även besvärande för dessa pepologer att deras stora ideolog nu visar sig vara minst lika mycket pragmatiker. Detta är förvisso ingenting som Pep Guardiola själv gjort någon hemlighet av, och principer utan förankring i verkligheten är meningslösa.
Om Man City vinner ligan, och alltmer börjar väl tyda på att de också kommer att vinna ligan, så gör de det inte för att de plötsligt har blivit ett så mycket mer spektakulärt lag sedan t ex förra säsongen. Man City vinner i så fall för att de är ett väldigt bra lag, som bäst har lyckats hitta den här säsongens vinnande egenskap: den högsta lägstanivån. Ett Man City som dessutom har börjat få vittring på en ligatitel hittar dessutom som vi mycket väl vet av erfarenhet oftast ett sätt att vinna.
Liverpool och Jürgen Klopp, snarare än att hålla på att beklaga sig och leta efter ursäkter som svaga domare och lättare spelscheman för Man City, behöver kanske granska sig själva i det här avseendet. För om den här säsongen ska granskas och förstås på något sätt mellan dessa båda lag som ikväll möts i en slags seriefinal, så är det att Guardiola och Man City har varit betydligt bättre än Klopp och Liverpool på att pragmatiskt anpassa spel och system utifrån den här säsongens speciella förutsättningar.
Där Man City har anpassat sig efter säsongens särskilda förutsättningar ger inte Liverpool intryck av att ha anpassat sig alls. Där Man City har hittat ett annat sätt att spela sin fotboll har Liverpool envisats med att fortsätta försöka spela samma fotboll som förut utan att riktigt lyckas med detta. Detta beror både på skador som saktat ned Liverpools omställningsspel, och på en trötthet som ofrånkomligen bidragit till att sänka intensiteten i Liverpools fotboll och gjort den långsammare.
Konklusionen av detta är att vi förmodligen kommer kunna vänta oss en annorlunda match mellan Liverpool och Man City ikväll än vad vi nog har vant oss vid mellan dessa båda lag de senaste åren. En matchbild som rimligtvis borde passa Man City bättre än vad den passar Liverpool, som i hög utsträckning känns som ett lag byggt just för att spela mot ett lag som Man City i dess tidigare form. Konklusionen är även att om Man City vinner ikväll så vinner de också ligan!
Hur kan jag då säga detta med så mycket kvar av säsongen? Jo, kanske inte så mycket baserat på att Man City är oövervinneliga, även om de som sagt kan visa sig formidabla under vårsäsongens titelstrid, utan snarare baserat på en slags uteslutningsmetod: Det vill säga vilka skulle i så fall kunna förhindra Man City från att vinna ligan?
Liverpool? Nej, knappast om de förlorar ikväll. I så fall ligger Liverpool tio poäng efter Man City, med en match mer spelad och med endast 15 matcher kvar att spela. Ett Liverpool som redan känns trötta och utan energi kommer aldrig i det läget lyckas hämta upp det försprånget, utan får då inrikta sig på Champions League-striden.
Man Utd? Möjligen det lag med bäst chans i så fall att åtminstone ge Man City en match om ligatiteln under våren. Men här finns helt enkelt inte riktigt jämnheten och kvaliteten i Man Utds spel ännu att de realistiskt sett skulle lyckas utmana och besegra Man City under hela vårsäsongen, särskilt inte med det poänghandikapp de redan gett.
Leicester? Precis som Man Utd ett lag med åtminstone teoretiskt rimliga möjligheter att kunna ge Man City en match i titelstriden, men även här krävs det nog i så fall en med deras mått mätt fantastisk vårsäsong, samtidigt som Man City klantar till det. Det kan hända men låter helt enkelt inte särskilt troligt.
Att några fler lag skulle kunna utmana Man City om ligatiteln om de vinner ikväll mot Liverpool på Anfield är helt enkelt inte realistiskt. Att ens dessa två-tre lag skulle kunna vinna ligan om Man City vinner ikväll känns väldigt osannolikt. Att alltså påstå att Man City vid vinst mot Liverpool ikväll kan ta ett gigantiskt kliv mot att återta ligatiteln och sin tredje ligatitel på fyra år är alltså inte på något sätt en överdrift. Man City har dessutom fördelen av att vara favoriter till ligatiteln även om de förlorar ikväll.
Liverpools uppgift och ansvar ikväll är att alltså att hålla liv i titelstriden och hålla sig själva kvar i titelstriden. Något måste de ju förbanna sig själva dessutom. De hade hittat rytmen och formen igen med två fina vinster mot Tottenham och West Ham, innan vad jag bedömer som ren hybris ledde till att förlorade helt i onödan mot Brighton under veckan. Liverpool kändes så väldigt fokuserade på just den här matchen mot Man City att de tog för givet att matchen mot Brighton skulle gå av sig själv.
Det där är ju inte alls likt det Liverpool vi sett de senaste säsongerna. Man skulle nästan kunna säga att Liverpool hittade ett annat sätt att förlora.