Brentford var ett till synes knäckt lag efter förra säsongen. Efter att till synes helt i onödan ha missat en av de automatiska uppflyttningsplatserna tvingades de till ett playoff, i vilket de tämligen grymt förlorade playoff-finalen på Wembley mot Fulham, deras absolut värsta rivaler. Det var en väldigt tung förlust, särskilt som Brentford kanske vid sidan av Leeds hade spelat EFL Championships allra bästa fotboll den säsongen.
Alltså kan man kanske förstå Brentford om de den här gången väldigt gärna undviker detta playoff. Det lär ju kunna dyka upp både en och annan mardröm om Brentford tvingas gå igenom ett högst ovisst playoff ännu en gång. Det bästa laget vinner som vi vet inte alltid ett playoff. Men vi kan vara ganska säkra på att de allra flesta gånger blir de två bästa lagen faktiskt automatiskt uppflyttade.
Frågan efter förra säsongen var om Brentford skulle kunna göra vad Leeds gjorde säsongen innan. Det vill säga första säsongen förlora playoff på ett grymt sätt för att nästa säsong kunna ladda om och vinna ligan och nå uppflyttning. Där fanns vissa tvivel på det, inte minst eftersom Brentford förlorade två bra och viktiga spelare i Ollie Watkins och Said Benrahma, deras båda huvudsakliga offensiva hot.
Inte heller började säsongen så väldigt bra för Brentford. De förlorade ligapremiären mot Brentford och skulle komma att förlora ytterligare två matcher under säsongens sju första matcher, och efter tolv omgångar låg Brentford alltjämt i mitten av tabellen. Men efter den där tredje förlusten i oktober har Brentford nu gjort 20 raka ligamatcher utan att förlora, och har vunnit åtta av sina senaste tio ligamatcher.
Mycket av vad som var bra med Brentford förra säsongen är fortfarande bra. David Raya är EFL Championships bästa målvakt och arguably en av engelsk fotbolls bästa målvakter. Ethan Pinnock en av seriens bästa mittbackar, Mathias Jensen en av ligans allra mest konstruktiva mittfältare, Sergi Canós en kreativ och farlig forward. En stark ryggrad i ett redan starkt lag i EFL Championship.
Men viktigast för Brentford har nog varit att de på ett väldigt bra sätt har lyckats ersätta det som har försvunnit. En längre skada på Pontus Jansson har kompenserats av unge dansken Mads Bech Sorensen som bildar ett stabilt mittbackspar med Pinnock. Saman Ghoddos har börjat ta allt större plats i laget och kompenserar för Benrahmas utflykt till West Ham. Ivan Toney har lyckats ersätta Ollie Watkins målskytte.
Här är det väldigt lätt att tänka sig att saker hade kunnat gå väldigt fel för Brentford, om de inte hade lyckats ersätta skadade och flyktade spelare. Det hade då varit lätt för laget att falla in i den negativa spiral som ofta kan bli följden av en missad nedflyttning. Men här ser vi kanske också fördelen och styrkan med Brentfords starka scouting och deras långsiktiga successionsplanering i spelartruppen.
Framgångsrika lag säljer inte sina bästa spelare? Nåja, det är väl vad man får kalla för en halvsanning som bäst. Det är med några ytterst få undantag tvärtom verkligheten för alla klubbar i världen att de måste vara framgångsrika fastän de säljer sina bästa spelare. Att de är framgångsrika är helt en funktion för hur bra de gör det, hur väl de planerar för det, och hur de ersätter sina bästa spelare.
Om Brentford vinner borta ikväll mot Reading, själva fyra för närvarande i EFL Championship, så går Brentford för första gången den här säsongen upp som etta i serien. De passerar i så fall Norwich som länge haft den placeringen i tabellen. Det gör de för all del även om de bara spelar oavgjort, men i så fall har Swansea i ett senare skede möjligheten att passera dem.
En vinst mot Reading skulle också bidra till att åtminstone något haka av Reading lite i toppstriden. Slaget om de två uppflyttningsplatserna skulle i så fall stå mellan tre lag i första hand; Brentford, Norwich och Swansea. Skulle Reading istället vinna ikväll blandar sig Reading själva i toppstriden i högsta grad, och en kvartett snarare än en trio skulle då fajtas om någon av de två uppflyttningsplatserna.
Man kan säga att det brukar inte vara någon tillfällighet när andra lags managers och spelare hyllar ett lag som det bästa laget i serien. Vi har exempelvis sett det tidigare med både Wolves och Leeds, med goda skäl som det skulle visa sig. Den här säsongen har vi hört just den här sången om Brentford. Inte minst nu senast när Brentford synnerligen imponerande besegrade Middlesbrough på bortaplan med 4-1.
Vilket kanske har varit ett annat återkommande drag med Brentford den här säsongen, och som skiljer dem från både Norwich och Swansea. Brentfords matcher är väldigt öppna och underhållande, och det fullständigt dräller av mål. Norwich och Swansea har sina framgångar huvudsakligen genom att vara defensivt täta, men Brentford har hittills nått sin framgång genom sitt eget offensiva eldövertag.
Detta gör inte Brentford enbart till EFL Championships kanske bästa fotbollslag utan även till EFL Championships mest underhållande fotbollslag. De båda egenskaperna hänger som vi vet inte alltid ihop, men det är kul när de gör det, och de har börjat göra det alltmer i EFL Championship de senaste åren. Vi kunde förmodligen säga exakt samma sak om t ex Wolves och Leeds.
Vilket väl bådar rätt gott för Brentford både i EFL Championship den här säsongen, och i Premier League nästa säsong, om nu allt vill sig väl för dem.
:::
Bäst defensiv i EFL Championship har däremot Swansea. Det blir ett intressant test för den defensiven hur de lyckas hantera Man City.
Tottenham anställde José Mourinho för att vinna titlar? Något säger mig att Carlo Ancelotti och Everton kan ha ett och annat att säga om den saken ikväll.
Leicester borde vara ett lag som definitivt slåss om cuptitlar i betydligt högre utsträckning än de faktiskt gjort. Bör vinna mot Brighton ikväll.
Kan Sheffield United göra en Wigan den här säsongen, vinna FA-cupen men åka ur Premier League? Chansen finns.