De största klubbarna i engelsk och europeisk fotboll konspirerar väl mer eller mindre som vanligt för att få fler och bättre platser i Champions League, eller en större del av den åh så goda TV-pajen. Inget nytt med detta så att säga. Och det enda som kanske skiljer dem åt i någon mening är att i vissa klubbar inbillar sig faktiskt vissa av deras mest dumnaiva supportrar att just deras storklubb inte har något alls med saken att göra.
Metoderna för detta konspirerande är väl inte precis något strålande exempel på någon större variation eller fantasi de heller. Här hotas jämt och ständigt med någon form av europeisk superliga, och så har väl egentligen varit fallet nu i mer eller mindre exakt 30 år och med jämna mellanrum återkommande. Möjligen har tempot ökat på senare år på grund av pandemier och andra och nya finansiella tryck på storklubbarna.
Drivande bakom dessa återkommande idéer om en europeisk superliga har de välkända superklubbarna i La Liga varit tillsammans med Juventus och PSG. Det vill säga klubbar som i hög utsträckning dominerar sina egna ligor, men vars ligor kanske till stor del just därför inte uppnår ens nästan samma marknadsvärde som Premier League. Deras sätt att kompensera för detta blir att kräma ut mer ur den kontinentala fotbollen istället.
De engelska superklubbarna har varit mer passiva i det här tänket. De har självfallet inget intresse av att göra sig av med Premier Leagues intäktsströmmar till förmån för någon europeisk superliga. Vad de emellertid definitivt vill göra är att höja eller åtminstone säkra intäktsströmmarna från Champions League. Och detta mer än något annat har fått de engelska superklubbarna att bli alltmer aktiva.
Av ett mycket enkelt skäl. Eftersom Champions Leagues intäktsströmmar har blivit alltmer osäkra för dessa engelska superklubbar. Man Utd, Arsenal, Tottenham och Chelsea är alla klubbar som regelbundet missat Champions League de senaste åren. Liverpool var överlägsna vinnare av Premier League förra säsongen, men riskerar missa Champions League den här säsongen. Detsamma kan självfallet även hända Man City.
Premier League saknar helt enkelt samma garantier för superklubbarna som i praktiken finns i övriga stora ligor. Ironiskt nog är det just Premier Leagues marknadsvärde och stora intäktsströmmar som skapat den situationen, och naturligtvis mest av allt Premier Leagues fortfarande hyfsat kollektivistiska fördelningsprincip. Detta är inget alls att beklaga sig över, det är tvärtom i högsta grad önskvärt och positivt.
Men superklubbarna, eller rättare sagt superklubbarnas ägare och styrelser, beklagar sig naturligtvis högt och ofta och vrider närmast händerna i förtvivlan. Och när de inte lyckas skaka fram några garantier i Premier League så försöker de istället ruska fram garantierna i Champions League, eller åtminstone i hög utsträckning vrida förutsättningarna till vad som är mycket mer fördelaktigt för dem själva.
Dessa garantier verkar för närvarande gå ut på att göra det möjligt för sex engelska klubbar att delta i Champions League på en och samma gång. Detta förmodligen ej räknat med en möjlig vinnare av Europa League. Vilket skulle gå till på ett sätt som även det är rätt bekant, nämligen att ett par platser i Champions League lämnas öppna för icke-kvalificerade klubbar med högst europeisk koefficientrankning.
Låt oss säga att det där kanske inte låter så värst illa egentligen. Åtminstone finns det ju någon form av koppling till meriteringsvärde i kvalificeringen. Klubbar har naturligtvis inte en hög europeisk koefficient helt utan anledning. Men naturligtvis riggar det systemet rätt tydligt till fördel för de största klubbarna som kan förväntas delta i europeiskt cupspel betydligt mer regelbundet än alla andra klubbar.
Personligen hade jag kanske föredragit den mer direkta och kanske mer ärliga metoden, nämligen gör sex istället för fyra platser i Premier League kvalificerande till Champions League varje år. Fotbollsmässigt vore det inte särskilt svårt att motivera, inte i en slags hybridliga vars hela säljpunkt är att den består av alla de bästa lagen. Men det går så klart inte att ge Premier League sex platser utan att ge flera andra ligor lika många.
Andra ligor och framför allt andra klubbar kan självfallet störa sig på att de enligt det föreslagna systemet inte får samma chans som superklubbarna att kvalificera sig för Champions League, att superklubbarna har en bakdörr in i turneringen som de inte har. Men om man vänder på frågeställningen, ger förslaget dem lägre chans att ta sig till Champions League än chansen de har idag? Svaret på den frågan är nej.
Jag vet inte om jag personligen tycker det är nödvändigt att ge europeiska och engelska superklubbar en bakdörr in i Champions League. Men jag förstår varför trycket uppstår och jag kanske inte tycker det är världens största fråga, åtminstone så länge chanserna för andra klubbar inte minskar. Om jag skulle ha kritiska synpunkter skulle det i så fall snarare gälla hur förslaget planerar ändra på Champions Leagus format.
Istället för åtta grupper om fyra lag i varje enligt nu känt format så skulle det istället bli en enda stor liga om 36 lag (dvs totalt fyra fler än idag) där varje klubb spelar tio matcher, fem hemma och fem borta, enligt någon form av lottningsmodell. De 16 bäst placerade lagen efter dessa tio omgångar skulle kvalificera sig till ett slutspel enligt samma format som idag.
Kritiken jag skulle ha är förmodligen att man försöker ändra på något som helt enkelt inte är trasigt. Gruppspelet i dess nuvarande form fungerar trots allt rätt bra. Kritiken gäller dock framför allt att det som alla förstår innebär betydligt fler europeiska cupmatcher än idag, det vill säga tio ”gruppmatcher” istället för sex. En annan kritik är att denna modell så klart lämnar vidöppet för att ytterligare öka antalet lag och matcher i Europa.
Och om någon nu undrade varför Pep Guardiola och Man City bullrat till och från på sistone att antalet lag i Premier League borde sänkas så är detta naturligtvis skälet. Samt att färre lag i Premier League betyder färre lag att dela Premier League-pajen med. Ifall nu någon inbillade sig att Man City värnade mer än andra superklubbar om den gamla goda nationella fotbollen. Vilket de inte gör, varken mer eller mindre.
Alla klubbar är i själva verket exakt lika styrda av sitt eget egenintresse, stora såväl som små. Det är inte alltid vackert och det är lätt att bli frustrerad på. Samtidigt är det kanske heller inte alltid så fruktansvärt illa som vissa skribenter reflexmässigt inbillar sig. Men har man en gång bestämt sig för att fotbollen i själva verket är död och begraven, fastän den lever mer än någonsin, kan det vara svårt att se annat än nattsvart på tillvaron.
Jag vet inte om världen egentligen blir bättre med sex engelska klubbar i Champions League. Men Champions League blir definitivt bättre med sex engelska klubbar.