Man City bara fortsätter att vinna och Liverpool bara fortsätter att förlora. Ungefär på det sättet tvingas man väl sammanfatta lördagens fotboll i Premier League. Det är inget att säga om den saken, Man City har lyckats förhålla sig till den här säsongen betydligt bättre än vad Liverpool har gjort. Mer än kanske den relativa kvaliteten mellan lagen visar det kanske på betydelsen av medvind och medgång.
Att börja surra om Jürgen Klopps avgång eller arbetstrygghet kan minst sagt kännas förhastat. Här finns naturligtvis ett mönster i Liverpools prestationer som många kommer peka på hur det påminner om hur det såg ut mot slutet med Dortmund. Men självfallet kommer inte Liverpool redan nu underhålla tankegången att sparka den manager som för bara något halvår sedan vann klubbens första ligatitel på 30 år.
Samtidigt kan man så klart invända att Leicester minsann kunde sparka Claudio Ranieri bara ett drygt halvår sedan han vunnit klubbens första ligatitel någonsin. Och kan Leicester så varför skulle inte Liverpool kunna? Jämförelsen haltar emellertid. Leicester var uppenbart ett case som aldrig skulle upprepas i närtid. Liverpool har trots allt en fullt realistisk chans att återhämta sig med Klopp som manager.
Från lördagens fotboll vidare till söndagens fotboll, och ytterligare fyra matcher i det ständigt malande Premier League-programmet. Återkomsten av den europeiska fotbollen till veckan betyder att det nu plötsligt finns utrymme inte bara för en utan för två matcher på måndagskvällen. En måndagskväll då både West Ham och Chelsea har möjligheten att passera Liverpool i tabellen.
Southampton vs Wolves
Så möts de alltså igen dessa båda lag, som möttes redan under veckan i FA-cupen, fast den gången på Molineux. En match som Southampton faktiskt vann. Första vinsten för dem i själva verket sedan 0-9-förnedringen mot Man Utd så det bådar väl onekligen gott inför den här matchen.
Wolves supportrar var onekligen lite förbistrade över Wolves laguttagning till veckans match. Man kan kanske säga att Wolves supportrar inte riktigt delar den värdering som Nuno Espirito Santo uppenbarligen gör gällande vilken av dessa matcher som faktiskt var viktigast att vinna.
Lite förbryllande håller jag faktiskt med om att det är. Det finns ingenting kvar i ligan att spela om för Wolves. De kommer varken åka ur eller ta sig ut i Europa. Det enda de faktiskt hade kvar att spela för var en högst realistisk titelchans i FA-cupen. Varför de inte går plattan i mattan i FA-cupen är närmast obegripligt i detta läge.
Nu är det svårt att hålla isär vad som är vad när det gäller Wolves. Laget är svårt drabbat av skador, i synnerhet på Raul Jimenez. Men lite börjar man kanske ana att energin är på väg att ta slut i detta lagbygge, och att Nuno Espirito måste visa att han kan blåsa liv i det igen, eller börja bli alltmer ifrågasatt.
West Brom vs Man Utd
Man nästan känner hur kränkta vissa engelska journalister är över att det faktiskt aldrig riktigt blev så att Sam Allardyce var den ”garanti mot nedflyttning” som de löjligt nog påstod när Allardyce först tog över West Brom. Istället har illa snarare blivit värre för West Brom i botten av tabellen.
Nedflyttning är nog att betrakta som närmast garanterad för West Brom. Förmodligen mer så än för Sheffield United som ligger nedanför dem i tabellen. Hemma på The Hawthorns har nu West Brom på fem matcher lyckats ta en enda poäng, med en smått enastående målskillnad om 2-19.
Allt detta kan naturligtvis bara betyda en enda sak. West Brom kommer vinna mot Man Utd den här eftermiddagen. Det vore ju knappast första gången den här säsongen eller ens det här året som ett till synes dödsdömt lag i botten av tabellen använder sig av Man Utd som en slags livslina.
Arsenal vs Leeds
Tungt, tungt för Arsenal som efter en rätt fin period med fem vinster och inga förluster på sina sju senaste matcher plötsligt går och förlorar två matcher i rad, först mot Wolves och sedan mot Aston Villa. Mikel Arteta, som till slut börjat få lite lugn och ro på jobbet, sitter plötsligt fast i smeten igen.
Vad som började se ut som en slags push upp mot de europeiska cupplatserna har därför återigen bytt karaktär. Europeiska cupplatser är och förblir ett långskott för Arsenal, utan nu verkar det istället mest av allt handla om att faktiskt säkra en plats på tabellens övre halva i Premier League. Ett tufft nog jobb.
Leeds är en av klubbarna som nog hoppas ta en plats på tabellens övre halva på Arsenals bekostnad. De ligger en poäng före Arsenal i tabellen med en match mindre spelad. Ett knappt försprång de alltså har möjligheten antingen att behålla eller utöka i kvällens match på Emirates.
En av matchens nyckelspelare kommer garanterat visa sig vara Patrick Bamford som inför säsongen ifrågasattes för att vara en alldeles för målskygg anfallare för att hålla riktigt bra i Premier League, men som däremot bevisat sig som en med bred marginal tillräckligt smart anfallare för att fungera riktigt bra i Premier League.
Everton vs Fulham
Att inte låta sig charmas av Everton är nästan omöjligt dessa dagar. De spelar riktigt trevlig fotboll med riktigt trevliga spelare på planen. Visst, det är lite för ojämnt i lagets prestationer för att de verkligen ska kunna pusha på allvar om en Champions League-plats, men det är väl värt att konstatera att detta ännu inte är off the books.
Det finns väl samtidigt heller just ingenting att bli förvånad över med detta. Everton är relativt ungt som lagbygge. Att Everton skulle vara ojämna i sina prestationer, och varva högt med lågt, vinster mot Chelsea och Leicester med förluster mot Newcastle, stod ändå på innehållsförteckningen den här säsongen.
Detta gör dem skönt oförutsägbara och oberäkneliga. Om Fulham går det nästan att säga det omvända. De har varit allt annat än oförutsägbara den här säsongen. Det har tvärtom funnits något väldigt förutsägbart över det rätt tama i lagets prestationer och i deras ofrånkomliga fajt i nedflyttningsstriden.
Det ser mörkt ut för samtliga tre lag under nedflyttningsstrecket. Men om något lag ska kunna rädda sig kvar borde det rimligtvis vara Fulham, som ligger tre-fyra poäng bättre till i tabellen med en match mindre spelad. Men det är väldigt svårt att se var någonstans ifrån Fulham plötsligt skulle hitta den luften och energin.
En vinst på Goodison Park kanske.