Man kan naturligtvis mycket väl förstå varför Pep Guardiola vägrar att acceptera Liverpools och Jürgen Klopps medgivande att ligan är förlorad för dem. Hans uppgift är ju att hålla Man City fullt fokuserade på uppgiften långt över mållinjen. Men man måste samtidigt precis lika naturligtvis förstå Liverpools och Jürgen Klopps faktiska medgivande att ligan är förlorad. Eftersom den självfallet är det för dem.
Men nu tjänar knappast något till att gråta över den saken för Liverpool. Tvärtom kan det kanske vara så att den acceptansen kan hjälpa dem att samla ihop sig och istället fokusera helhjärtat på det som de faktiskt har kvar att spela för den här säsongen. Det vill säga i första hand att vinna Champions League igen, och i andra hand att ta sig till Champions League igen nästa säsong.
Det allra första steget på denna resa kommer redan ikväll, när Liverpool beger sig till Budapest av alla ställen för att spela den första åttondelsfinalen i Champions League mot RB Leipzig, det lag i Bundesliga som åtminstone verkar närmast att i alla fall till synes ge Bayern München en strid om ligatiteln. Även ett lag med en manager i Julian Nagelsmann som helt säkert har haft Jürgen Klopp som en av sina förebilder.
Här anar vi kanske även något av de teman som får antas omge den här matchen och den här åttondelsfinalen i Champions League. Ungt och piggt mot gammalt och trött, det nya mot det gamla, elevens kamp mot mästaren så att säga. Liverpool har varit dominanta i Champions League under de senaste säsongerna, RB Leipzig väntar väl fortfarande på att göra något riktigt allvarligt avtryck.
Att slå ut Man Utd i gruppspelet kan nog inte riktigt ses som något större avtryck, givet att Man Utd knappast är ett lag som befinner sig på sin kreativa topp för stunden. Att slå ut Atlético Madrid i förra säsongens kvartsfinal var för all del imponerande, men att det var en kvartsfinal som spelades under märkliga omständigheter i ett enkelmöte, samtidigt som RB Leipzig sedan tog storstryk i semifinalen, förtar avtrycket en aning.
Ett rätt tungt avtryck vore det väl emellertid att lyckas slå ut Liverpool. Det kommer för all del med viss rätta kunna hävdas att Liverpool alls inte är riktigt samma kraft som de har varit de senaste säsongerna. Samtidigt är Liverpool ett formidabelt lag, och vi vet med ganska tydlig erfarenhet att även om ett sådant här lag har det tungt i ligaspelet så behöver det alls inte betyda att det går illa i Champions League. Ofta är det tvärtom.
Inte minst av den här anledningen brukar jag också vara lite skeptisk när ligaform tas upp som en faktor inför sådana här matcher. Här har det exempelvis gjorts rätt stor sak av att RB Leipzig har vunnit tre matcher i rad i Bundesliga samtidigt som Liverpool har förlorat tre matcher i rad i Premier League. Jag tror i själva verket att detta inte behöver betyda någonting alls egentligen.
Liverpool kommer inte vinna ligan den här säsongen, de kommer förmodligen få ta i bara för att ta sig till Champions League. Till stor del av egen förskyllan så kommer Liverpool heller inte vinna vare sig Ligacupen eller FA-cupen, två titlar de med viss regelbundenhet har valt att bara strunta i. Detta betyder så klart att Champions League är det enda Liverpool har kvar som verkligen kan rädda deras säsong.
Jag måste någonstans tro att Liverpool faktiskt kommer ta den chansen på allvar. Vilket inte måste betyda att de kommer vinna hela turneringen i slutänden, men att de definitivt kommer kunna höja sig under Champions League-slutspelet jämfört med vad vi har sett i ligaspelet på sistone. Motivationen att spela matcher där det fortfarande finns något stort att vinna borde vara till hjälp för Liverpool.
Även detta blir så klart en rätt märklig säsong för ett Champions League-slutspel. Föga förvånande verkar det ju inte upprepas med enkelmöten över en kort, sammanhängande period som förra säsongen, vilket lite för många i övrigt rätt kloka tänkare faktiskt inbillade sig att storklubbarna eller UEFA skulle gå med på. Men just nu verkar det ju rent praktiskt luta mot dubbelmöten på neutrala planer i de flesta fallen.
Under en normal säsong hade man kanske tänkt att detta gjorde en sådan här åttondelsfinal mer oförutsägbar, att den traditionella hemma och borta-dynamiken inte existerar på riktigt samma sätt. Men nu är självfallet detta inte någon normal säsong, och alla lag börjar väl i själva verket bli rätt vana vid att spela framför mer eller mindre helt tomma läktare.
Åttondelsfinalen mellan Liverpool och RB Leipzig spelas alltså utan publik och därmed utan den här hemma och borta-faktorn, och därmed kan man tvärtom hävda att det är en åttondelsfinal som åtminstone på pappret och på förhand blir mer förutsägbar. En viktig variabel är bortplockad från åttondelsfinalen. Att båda matcherna kommer spelas på neutral plan är ytterligare ett steg i samma riktning.
Alltså kan vi kanske anta att själva fotbollen i dess rent tekniska och taktiska former kommer bli betydligt mer avgörande, inte bara i den här åttondelsfinalen utan i Champions League-slutspelet i stort. Vilket möjligen är en aning oroväckande för Liverpool, som ofta dragit stor fördel av den så kallade Anfieldfaktorn, och vars egen fotboll haltar den här säsongen av flertalet redan kända och ofta nämnda skäl.
Ändå är detta självfallet en åttondelsfinal som Liverpool bör vinna. Men det finns nog flera matcher den här säsongen man kan säga att Liverpool borde ha vunnit, t ex mot Burnley, Brighton och Southampton. Men fotbollen är aldrig riktigt så enkel. Men de två, fyra, sex eller sju återstående matcherna i Champions League är självfallet matcher med en helt annan dynamik än exempelvis dessa tre ligamatcher.
Alltså finns det goda skäl att hoppas att vi i dessa matcher också kan få se ett helt annat Liverpool.