Premier League-helgen tjuvstartar med fredagskvällens match mellan Wolves och Leeds på Molineux. Det vill säga en match mellan Premier Leagues två bästa nykomlingar kanske inte bara under de senaste åren utan kanske till och med någonsin. Åtminstone om vi tar med i beräkningen både hur de faktiskt har presterat under sina första säsonger tillbaka i Premier League, och den potential för framtiden som finns i båda klubbarna.
Båda klubbarna har varsin älskad och uppskattad manager. Marcelo Bielsa eftersom han är ett kultförklarat managergeni (på riktigt) som helt oväntat kom till Leeds när ingen annan ville komma till Leeds och tog dem tillbaka till Premier League för första gången på 16 år. Nuno Espirito Santo eftersom han inte bara tog Wolves tillbaka till Premier League utan kvickt etablerade dem som ett lag på tabellens övre halva.
Klubbarna har emellertid även det gemensamt att det råder viss osäkerhet om framtiden med avseende på sina managers framtid i klubben. Nuno Espirito Santo eftersom Wolves har börjat se trötta ut i detta lagbygge och det finns vissa frågetecken om det behövs nya idéer på posten. Marcelo Bielsa eftersom han med den här säsongen har varit i Leeds i tre år redan, och han brukar vilja röra på sig.
Det där är för all del rätt svårt att sia om. Bielsa har för det första inte alls gett någon specifik indikation på att vara ovillig att bli kvar i Leeds, och Leeds klubbledning har inte heller låtit särskilt bekymrad när det kommit på tal. Vad avser Espirito Santo har vi sett flera exempel på att det faktiskt kan löna sig att ge en manager en chans att bygga ett nytt lag, eller åtminstone att det motsatta inte alltid får önskad effekt.
Något lustigt är det förvisso att när Wolves och Leeds byter ut Espirito Santo respektive Bielsa, vilket ju ofrånkomligen någon måste hända med alla managers, så kommer de i hög utsträckning vara två klubbar som söker efter mer eller mindre exakt samma typ av manager som ersättare. Unai Emery, Julen Lopetegui m fl, det här är managernamn som dessa båda klubbar kommer konkurrera om med varandra.
Alltså kommer det vara lite spännande att se hur Wolves och Leeds faktiskt utvecklas under de närmaste åren. Wolves gör sin tredje säsong i Premier League, Leeds gör sin första. Wolves har redan två säsonger på övre halvan av tabellen, samt en säsong i Europa League, i ryggen, även om det just den här säsongen har gått sämre för dem än för Leeds än så länge. Leeds har ändå lite att leva upp till.
Något spännande ska det också bli att se om Wolves kinesiska ägare har det i sig att så att säga göra en andra satsning mot framgång, efter att deras första riktiga satsning har tagit dem dit de befinner sig nu. Finns fortfarande samma ambition kvar? Kinesiska ägare har visat sig lite opålitliga i detta avseende inom engelsk fotboll de senaste åren, även om Wolves har känts rätt lyckligt lottade i det avseendet.
Leeds å andra sidan känns som att de fortfarande har ett väldigt ambitiöst ägarskap och klubbledning. Andrea Radrizzani har haft höga ambitioner från start, och det pratas mycket om de kommersiella möjligheterna bakom Leeds utveckling för närvarande. Om detta bygger i första hand på en vilja att bygga klubben, eller i första hand på att sälja klubben vidare, kommer kanske de kommande åren att förtälja.
Samtidigt som Wolves och Leeds möjligen letar efter samma typ av manager i framtiden som ersättare till Espirito Santo och Bielsa så går det heller inte att blunda för att dessa båda managers representerar lite olika filosofier inom fotbollen. Espirito Santo är knappast någon defensiv dödgrävare, men är betydligt mer defensivt lagd än vad man kan påstå att Bielsa är eller någonsin har varit.
Något säger detta självfallet även om kvällens match. Wolves kommer försöka spela något mer disciplinerat och kanske lite mer avvaktande. Wolves kommer försöka kontrollera matchbilden, Leeds kommer försöka dominera matchbilden. Leeds har förmodligen lyckats bäst med detta under säsongen. Svårt att säga vilket av lagen som kommer lyckas bäst med det ikväll.
:::
Äntligen blev det då till sist klart att Sunderland har en ny ägare i form av unge Kyril Louis-Dreyfus. Med honom följer en hel del hopp om framtiden för en klubb som tröttnat på att handla om ingenting alls.
Huruvida detta faktiskt hinner få någon som helst effekt redan den här säsongen för Sunderland återstår att se. Med Sunderland strax nedanför playoff-platserna i League One är det åtminstone förhoppningen.
Men förhoppningar har kommit på skam många gånger förut för Sunderland.
:::
Bristol City tappade tålamodet efter sex raka ligaförluster och sparkade Dean Holden, som rekryterades internt sedan Lee Johnson fått sparken i slutet av förra säsongen.
:::
Bournemouth letar fortfarande efter en manager att ersätta Jason Tindall, och har lite lustigt nog parats ihop med Thierry Henry de senaste dagarna. Vilket onekligen hade varit en rätt glitsig anställning.
Nu är jag för all del rätt osäker på om det faktiskt finns någon substans i detta, eller om detta kanske framför allt handlar om att Henrys agenter vill göra det känt i England att han letar jobb i engelsk fotboll.
Nu har det för all del gått mode i att anställa relativt oprövade managers, med varierad framgång för att uttrycka sig snällt och diplomatiskt. Thierry Henry hade onekligen kommit med stjärnströssel till Bournemouth, men med vad mer?
En klubb som precis sparkat en oerfaren anställning i form av Jason Tindall känner sig förmodligen inte särskilt pigg på att omedelbart upprepa sig i detta avseende, särskilt inte när frågan om uppflyttning befinner sig i ett kritiskt och skarpt läge.
Jag fortsätter inbilla mig att David Wagner är det mest troliga valet. Även om jag nog hade tyckt att han hade varit ett bättre val för Bristol City än för Bournemouth.