När det kommer till Merseysidederbyt brukar det egentligen aldrig behöva letas efter orsaker till konflikt. Everton ogillar skarpt Liverpool som av naturliga och historiska skäl på något sätt alltid uppfattas som lite större, bättre och vackrare än dem. Liverpool ogillar väl egentligen Everton ungefär lika skarpt men påstår sig inte bry sig om dem alls, vilket de kanske något udda visar genom att ta varje chans att ge dem ett tjuvnyp.
Just den här säsongen behöver man däremot inte leta särskilt noga. Utan att vara överdrivet långsökt kan man säga att det var just i matchen mot Everton på Goodison Park som Liverpools säsong i praktiken fick sig den törn som till slut kom att sätta sordi på deras säsong. Jordan Pickfords något oförsiktiga tackling, i brist på bättre ord, på Virgil Van Dijk skapade problem och följdproblem som Liverpool inte kunnat hantera.
Om vi tar oss tillbaka till den matchen och dess eftermäle så var naturligtvis högafflarna, tjäran och fjädrarna framme i högsta hugg bland Liverpools supportrar. Jordan Pickford var samhällets fiende nummer ett, likt så många före honom, och det föreslogs olika former av bestraffningar, den ena mer drakonisk än den andra. Att sådana här saker faktiskt kan inträffa i fotboll var inte något med vilket man lät sig nöja riktigt.
Jürgen Klopp säger självfallet vad han måste säga inför den här matchen när han kort sammanfattat säger att där inte finns några hard feelings. Något han helt säkert även kan mena på fullt allvar. Att bära någon form av grudge för sådana här saker är sällan särskilt meningsfullt. Men bara det faktum att Klopp alls får svara på frågan visar självfallet även på att det faktiskt är en fråga inför den här matchen.
När upprördheten var som störst efter den där matchen mot Everton på Goodison Park framstod reaktionerna en aning överdrivna. På vissa lät det som om Liverpools säsong var helt förstörd. Givet att Liverpool fortsatte vinna och toppa tabellen blev det hela desto mer löjeväckande. Med Liverpools förfall egentligen ända sedan slutet av december, över två månader efter matchen, börjar det möjligen framstå som mindre galet.
Den där tidslinjen gör så klart resonemanget minst sagt vanskligt. Nog har frånvaron av Virgil Van Dijk betydelse för Liverpool den här säsongen, men att förklara allting som har hänt med Liverpool de senaste månaderna med skadan på Van Dijk så gör man det naturligtvis väldigt lätt för sig själva, och alldeles för lätt för sig själva. Van Dijk är en del i förklaringen, men absolut inte hela förklaringen.
Med endast två vinster på två månader, och med tre raka förluster i ligan i bagaget, har den här säsongen börjat se riktigt besvärlig ut för Liverpool. Titelstriden är inte längre på något sätt aktuell, och faktum är att till och med Champions League-striden börjar se riktigt svettig ut för Liverpool. West Hams och Chelseas båda vinster i måndags kväll skickade Liverpool ned på sjätte plats i tabellen.
Och bakom Liverpool i tabellen jagar åtminstone ytterligare tre lag. Tottenham som om de vinner sin hängmatch ligger endast en poäng efter Liverpool. Aston Villa som om de vinner sina båda hängmatcher ligger två poäng före Liverpool. Och så då naturligtvis Everton som om de vinner sin hängmatch ligger på samma poäng som Liverpool, eller kanske till och med tre poäng före Liverpool om de vinner ikväll.
Att Everton vinner på Anfield mot Liverpool hör sannerligen inte till vanligheterna. Här finns omfattande psykologiska spöken som sätter käppar i hjulen. Carlo Ancelotti fick nog känna på dessa spöken i FA-cupen förra säsongen när Everton inte förmådde vinna ens mot ett synnerligen b-betonat Liverpool. Det var knappast för att Liverpool var bättre den matchen, utan för att Everton helt enkelt inte trodde att de kunde vinna.
Just den saken är det väl förvisso tänkt att Ancelotti skulle vara managern att kunna ta tag i, att radera föreställningen från Evertons huvuden att det finns matcher de helt enkelt inte kan vinna. Everton har sannerligen värvat spelarna som ska kunna göra Everton bra nog att kunna vinna mot Liverpool ikväll. Allra helst som Liverpool knappast befinner sig på toppen av sina förmågor för närvarande.
Men både vanans och ovanans makt är så klart stor inom fotbollen. Everton befinner sig kanske inte heller själva i någon formtopp. Liverpool har samtidigt mycket att själva spela för, inte minst då om en Champions League-plats, och vinsten mot RB Leipzig i veckan kan självfallet ha gett dem lite mer vind i seglen. Kort sagt vore en vinst ikväll något som skulle vara väldigt välkommet för båda lagen.
I bakhuvudet på Everton borde finnas både den där fortfarande möjliga Champions League-platsen och den kanske minst lika rimliga och lustfyllda möjligheten att Everton faktiskt för första gången på väldigt länge skulle lyckas sluta före Liverpool i tabellen. En vinst ikväll skulle onekligen ställa den saken på sin spets under resten av säsongen. Sådan är ju prestigen mellan dessa båda klubbar att detta faktiskt spelar roll.
En prestigematch är självfallet också vad kvällens match är, och vad matcher mellan Liverpool och Everton alltid är. Det är kanske vad som mer än något annat låg bakom de möjligen något överentusiastiska ingripandena av Evertons spelare på Goodison Park i början av säsongen. En överentusiasm vi så klart sett många exempel på genom åren från båda lagens spelare.
Kanske är det som upprepas också ikväll. Hur mycket Jürgen Klopp än bedyrar att där inte finns någon grudge eller illvilja kvar efter förra matchen så betyder detta självfallet inte att där inte finns något mer eller mindre medvetet kvar i spelarnas bakhuvuden. Vi har sett blodet flyta på planen i tidigare års upplagor av det här derbyt. Att blodet skulle kunna koka hos spelarna ikväll är knappast någon väldigt långsökt tanke.
Men kanske hade just den saken faktiskt varit värre om det hade varit fullsatt på Anfield ikväll. Få supportergrupper är riktigt lika blodtörstiga som Liverpools supportrar när det går laget emot eller när det gruvas över oförrätter, verkliga eller inbillade.