Premier League rullar vidare mot sitt obönhörliga och kanske till och med obarmhärtiga slut. Det återstår allt mellan elva och 13 omgångar beroende på vilket lag det handlar om och hur många hängmatcher detta lag råkar ha kvar. En väldigt annorlunda Premier League-säsong är på väg in i sitt helt avgörande skede, och det märks allvarligt talat på tonläget både i media och bland managers och spelare.
Helgens största begivenhet är rimligtvis Manchesterderbyt på söndag. Ironiskt nog har alltså helgens största match kanske också råkat bli den match den här helgen med minst betydelse, kanske ingen riktig betydelse alls, för ligans utfall i någon större mening, det vill säga utöver den interna prestigen mellan klubbarna. En effekt både av Man Citys briljans och av Man Utds allmänna impotens och inkontinens.
Detta är dock imorgon, och nu är det lördag. Som vanligt på lördagar nu för tiden är det fyra matcher, en för varje matchtid så att säga. Det är ju på sätt och vis en av de positiva sakerna i denna tid av pandemi, att det nu är möjligt att se alla matcher i Premier League på TV. Även om, som en del har varit kvicka med att påpeka, det kanske hade varit bättre för Premier Leagues självbild om vissa matcher inte hade gått att se.
Lördagens alla fyra matcher har däremot samtliga olika intressanta komponenter, beroende på vad man nu är intresserad av. Här finns oförutsägbara matcher, matcher med betydelse runt nedflyttningsstrecket och matcher med betydelse för de europeiska cupplatserna. Här finns även matcher med lite regional rivalitet i grunden. Det är kort sagt en rätt trivsam lördag i Premier League. Låt oss se hur kvickt detta kan ändras!
Burnley vs Arsenal
Ännu en match som kommer bekräfta den bredare massans föreställningar om Burnley, som ju huvudsakligen är grundade på när de se ser Burnley möta någon av de större klubbarna. Men, som vi inte minst såg i Burnleys match mot Leicester under veckan, så finns det betydligt mycket mer fotboll i Burnley än så.
Det vore fel att säga att Burnley gör någon särskilt bra säsong. De har precis som flera andra klubbar det rätt besvärligt just den här säsongen. Ändå måste man väl säga att de är precis tillräckligt bra ändå för att inte på allvar behöva oroa sig för någon nedflyttning till Football League.
Både Burnley och Arsenal känns för närvarande som två ojämna och rätt oförutsägbara lag, med låga dalar men också ganska höga toppar. Vilket naturligtvis gör dagens match mer eller mindre omöjlig att säga något vettigt om på förhand. Det känns inte som att något av lagen egentligen har jättemycket att spela för i ligan längre.
Sheffield United vs Southampton
Vinsten mot Aston Villa var Sheffield Uniteds fjärde vinst för säsongen. Varje vinst de tar gör så klart att man undrar om det ändå ska vara möjligt för dem att att hålla sig kvar i Premier League. Men nej, det ska inte gå. Ett lag som har tagit 14 poäng på 27 matcher kommer inte plötsligt hämta upp tolv poäng på återstående elva matcher.
Men vad händer då om Sheffield United skulle följa upp vinsten mot Aston Villa med en vinst även i den här matchen mot Southampton? Plötsligt skulle det finnas lite medvind i seglen för Sheffield United, och avståndet upp till Brighton och Newcastle vore i så fall endast ensiffrigt. Helt omöjligt vore det kanske ändå inte.
Att Sheffield United skulle vinna mot Southampton är ingen väldigt långsökt tanke heller, givet att Southampton inte har vunnit en ligamatch sedan början av januari. Efter vinsten mot Liverpool har Southampton tagit endast en enda poäng på nio matcher, och alltså förlorat åtta av dessa nio matcher.
Här kan man kanske påstå att 0-9-förluster kanske inte riskerar ge Ralph Hasenhüttl sparken lika mycket som en sådan här längre matchsvit. Detta är i själva verket en mer grundläggande kritik av hållbarheten i Southamptons system än vad enskilda matcher någonsin kommer kunna vara.
Southampton kommer med största sannolikhet inte åka ur Premier League, deras första halva av säsongen var förmodligen alldeles för bra för det. Samtidigt är det heller inte helt utan skäl som Southamptons supportrar i allt större utsträckning har börjat se sig lite oroligt om över axeln.
Aston Villa vs Wolves
Förlusten mot Sheffield United var ett litet slag i maggropen för Aston Villas allmänna förhoppningar om europeiskt cupspel nästa säsong. Men de är för all del inte på något sätt ute ur den leken. En vinst under kvällen mot Wolves, en match som har en viss regional rivalitet över sig, skulle veva upp förhoppningarna igen.
En lättare skada på Jack Grealish har gjort livet lite jobbigt för Aston Villa. Med honom i laget är Aston Villa ett annat och betydligt farligare lag. Att kalla Jack Grealish för Premier Leagues viktigaste spelare för sitt eget lag för närvarande vore åtminstone inte felaktigt, även om det säkert finns andra spelare som kan vara med i samtalet.
Wolves säsong är väl i praktiken över. Några cuper är de inte längre kvar i, och i ligaspelet har de satt sig i en sådan position att de varken riskerar att åka ur Premier League eller har någon realistisk chans på europeiskt cupspel nästa säsong. Resten av denna säsong handlar egentligen bara om att förbereda för nästa säsong.
Brighton vs Leicester
En förbannelse verkar vila över Brighton. Något annat är väl svårt att säga när Brighton i varje match verkar hitta på helt nya sätt att inte göra mål eller inte vinna matcher på. Om Premier League hade avgjorts baserat på bollinnehav eller xG så hade Brighton i detta läge jagat europeiska cupplatser.
Men Premier League liksom all fotboll avgörs ju trots allt fortfarande över mångas tydliga förfäran baserat på poäng och vunna matcher. Alltså krigar inte Brighton alls om några europeiska cupplatser utan istället om att hålla sig kvar i Premier League. Vilket börjar bli en allt knepigare uppgift.
Något annat ska man kanske inte förvänta sig efter förra matchen som Brighton förlorar med 0-1 mot West Brom. Detta efter att Brighton sumpat två straffar samt fått ett eget mål bortdömt under minst sagt helt bisarra former. Man måste ändå beundra hur cool Graham Potter var med domarkritiken efter matchen.
Leicester har sina egna spöken och demoner att brottas med. Återigen befinner sig Leicester på en Champions League-plats när säsongen börjar komma in i det som Alex Ferguson en gång kallade för squeaky bum time. Och tittar vi på Leicesters resultat på slutet så har det onekligen börjat gnissla om deras rumpor.