Min metod att försöka värdera storhet kommer ofrånkomligen försöka hitta en balans mellan objektiv storhet och subjektiv storhet. Objektiv storhet bygger på hur många som faktiskt tittar på matchen på ett eller annat sätt med något slags intresse. Subjektiv storhet går istället ut på hur viktig matchen faktiskt är för de som tittar på den. Där finns självfallet matcher som är både objektivt och subjektivt väldigt stora.
Derbyt är sedan väldigt lång tid tillbaka utgångspunkten för de riktigt stora matcherna inom engelsk fotboll. Vilket ofrånkomligen kommer märkas på den här listan. Här uppstår då frågan vad som egentligen räknas som ett derby. Här finns t ex matcher mellan lag från London helt utan någon riktig derbykaraktär. Här finns även matcher mellan lag från olika städer som definitivt har en derbykaraktär.
Min utgångspunkt för den här listan har också varit att respektive match ska anses stor alldeles oavsett dess yttre förutsättningar. Vissa matcher kan naturligtvis vara väldigt stora och stekheta, men framför allt eftersom de har en väldigt stor betydelse för titlar och tabellplaceringar. Men då är det inte längre matchen i sig självt som så att säga utgör grunden för dess storhet.
Listan demonstrerar på något sätt även den väldiga bredden inom engelsk fotboll, då det faktiskt hade varit en rätt lätt övning att göra både en och två ytterligare sådana här listor utan att behöva gräva särskilt djupt i fantasin. På den här listan hittar vi exempelvis inte matcher som Merseysidederbyt, Arsenal mot Chelsea, West Ham mot Tottenham, Chelsea mot Tottenham, Birminghamderbyt, Walesderbyt med många fler.
Det ska naturligtvis även sägas att jag pratar om Premier League i bred mening här, det vill säga inkluderandes matcher som inte vore Premier League-matcher i nuläget men som skulle kunna spelas i Premier League om planeterna så att säga stod rätt på himlen.
(8) Blackburn Rovers vs Burnley, Cotton Mills-derbyt
Ett derby som inte alltför många utanför England känner till alltför väl, men som betyder desto mer för de som faktiskt är inblandade. Enbart sett till känslorna och intensiteten som den här matchen rör upp bland supportrarna i de här mindre engelska orterna gör detta till en av Englands hetaste och inte sällan mest våldsamma matcher, både på och utanför planen.
(7) Sheffield Wednesday vs Sheffield United, Sheffieldderbyt
Att just den här matchen är så stor gör det om möjligen ännu mer obegripligt hur så många kan få för sig att prata om ett av dessa lag som Sheffield. Det är två stora klubbar, från en av Englands största städer, med massor av supportrar som spelar på två stora och klassiska arenor. Derbydagarna i Sheffield är smått legendariska och det här är två klubbar och supportergrupper som verkligen inte gillar varandra.
(6) West Brom vs Wolves, Black Country-derbyt
Att den här säsongen spelas utan publik på läktarna är illa på alla sätt, men mest av allt illa kanske i och med att det är första säsongen på länge vi faktiskt hade haft att se fram emot de här matcherna. Atmosfären både på Molineux och på The Hawthorns när de här båda lagen möter varandra är långt utöver vad som är att anses som normalt, och det är ett derby med både lång, anrik och koldammig historia.
(5) Man City vs Man Utd, Manchesterderbyt
Matchen som inspirerade listan givet att jag i söndags kallade Manchesterderbyt för en av Englands största matcher. Inget felaktigt påstående den här gången. Många har underskattat det här derbyt eftersom Man City tillbringade så många år i fotbollens skamvrå och inbillar sig att Man City först nyligen blivit en storklubb. De som anklagar Man City för historielöshet visar sig därmed själva historielösa.
(4) Arsenal vs Tottenham, North London-derbyt
Bland de som pratat ned Manchesterderbyt hör lustigt nog de som pratat upp just detta derby, fastän det i grund och botten är exakt samma sak. Men av alla matcher mellan de många lagen från London är detta den match som verkligen sticker ut i termer av hetta, historia och brinnande rivalitet, egentligen oavsett var någonstans i tabellen de båda lagen för tillfället råkar ligga.
(3) Man Utd vs Leeds, Rosderbyt
Två klubbar och två supportergrupper som hatar varandra intensivt. Det finns många historiska, politiska och kulturella faktorer bakom detta som kanske bäst sammanfattas av att vi till och med i Sverige någon gång har lekt röda och vita rosen. Det finns för all del även hyfsat modern fotbollslogik bakom varandras hetska ogillande. Även detta matcher som hade mått betydligt bättre med publik på läktarna den här säsongen.
(2) Newcastle vs Sunderland, Tyne-Wear-derbyt
Engelsk fotboll är annorlunda än europeisk fotboll på många olika sätt, inte minst i termer av supporterkultur. Detta är dock det derby inom engelsk fotboll som mest ger mig känslan av ett kontinentalt derby i termer av stämning och intensiv rivalitet och hur det tar sig uttryck på själva supporterbeteendet. Ungefär som att föreställa sig AIK mot Djurgården upphöjt med tio.
(1) Liverpool vs Man Utd
En större match än detta går inte riktigt att finna, oavsett om vi pratar om det bredare allmänna intresset eller om vi pratar om de egna supportrarnas upplevelser. Englands två största och mest framgångsrika klubbar har sällan slagits direkt med varandra om titlarna vilket visar att dessa matcher handlar om något större än enbart titlar. England har ingen Klassiker, och skönt är väl kanske det, men detta är det närmaste vi kommer.
***
PREMIER LEAGUE-HÖRNAN (#28)
Burnley 1-1 Arsenal, Sheffield United 0-2 Southampton, Aston Villa 0-0 Wolves, Brighton 1-2 Leicester, West Brom 0-0 Newcastle, Liverpool 0-1 Fulham, Man City 0-2 Man Utd, Tottenham 4-1 Crystal Palace, Chelsea vs Everton, West Ham vs Leeds.
Aktuell tabell
Omgångens stjärna: Luke Shaw, Man Utd. Har varit väldigt övertygande under största delen av säsongen faktiskt, på ett sätt vi inte riktigt sett tidigare. Strålande mot Man City och hans mål kom varken oväntat eller oförtjänt.
Omgångens kalkon: Romain Saiss, Wolves. Varje säsong brukar vi ju få se åtminstone någon väldigt grov målmiss, och den här säsongen verkar lotten gå till Saiss som mot Aston Villa lyckades med att missa öppet mål från cirka en meter.
Omgångens manager: Scott Parker, Fulham. Jag kan inte påstå mig vara överdrivet förtjust i Fulhams fotboll men man måste vara väldigt förtjust i vad Parker har lyckats göra med ett minst sagt spretigt Fulham sedan han tog över laget för snart två år sedan.
Omgångens kanon: Fulham. Vinsten mot Liverpool på Anfield gav Fulham ett rejält momentum i nedflyttningsstriden och i och med dessa tre poäng är det en ren shoot-out med Brighton och Newcastle, kanske även Burnley, om den sista nedflyttningsplatsen.
Omgångens J.R.: Man Utd. En vinst som gav Man Utd andrum i Champions League-striden och satte rejäl press på framför allt Chelsea och Everton som möter varandra under måndagskvällen. Absolut inget att be om ursäkt för med den här segern.
Omgångens Cliff Barnes: Liverpool. Man måste förstå att Liverpool har haft en svår säsong, men det är de inte ensamma om. Men så här förbaskat illa ska det inte behöva se ut och det är många både bland spelare och ledare som behöver rannsaka sig själva.
Omgångens match: Man City 0-2 Man Utd. Det vore väl fel att säga att någon match den här omgången egentligen lyfte humöret särskilt mycket fotbollsmässigt, men minst dåligt så här långt, förhoppningsvis, var nog ändå Manchesterderbyt.
Omgångens WTF: Potters förbannelse. Den stora frågan inför varenda Brightonmatch nu för tiden är hur Brighton ska lyckas med att inte vinna matchen den här gången. Så även denna gång. En förbannelse verkar vila över Brighton och över Graham Potter.
Omgångens BTW:
Grattis till Rangers och till Steven Gerrard som under helgen vann ligan för första gången på tio år.
Man Utd är bra på att göra slut på sviter. Man gjorde slut på Arsenals Invincibles, på Man Citys nuvarande vinstsvit, och på sin egen ligatitelsvit.
Scott Parkers klädsel borde vara automatisk nedflyttning.
Man fick intrycket att både Sam Allardyce och Steve Bruce var väldigt nöjda med 0-0 fastän båda lagen verkligen behövde vinna.
Ett problem med sviter är att de ofta överhypar ett lags kvalitet. Vi har sett det med Man Utd tidigare under säsongen, och lite samma sak gäller även Man City.
Om Sheffield United hade tänkt ha minsta lilla chans att hålla sig kvar i Premier League så hade de behövt vinna mot Southampton.
Skulle inte alls bli förvånad om Sam Allardyce hoppar av West Brom innan nedflyttningen är ett faktum.
Känns ändå alltmer som om Roy Hodgson gör sin sista säsong som manager.
Att se Harry Kane och Gareth Bale spela tillsammans måste vara för Tottenhams supportrar som det vore för Man Utds supportrar att se Eric Cantona och Cristiano Ronaldo spela tillsammans.
Vågar Tottenham (och Mourinho) go for it så är inte Champions League en omöjlighet.