Att det inte alltid går att lita på sådant som sägs inom fotbollen torde väl knappast komma som någon större chock för någon. Men när Sheffield Uniteds ordförande Musaad bin Khalid Al Saud ungefär halvvägs in på första halvan av den här säsongen sa att det spelade ingen roll om Sheffield United åkte ur Premier League och inte tog någon mer poäng alls den här säsongen, så satt Chris Wilder säkert kvar som manager, så var det ändå något man faktiskt trodde på.
Det fanns flera skäl varför det lät väldigt trovärdigt. För det första är det Chris Wilder som väckt liv i Sheffield United igen och på kort tid tagit dem från League One upp till Premier League, vilket borde köpt honom rejält med förtroendekapital. För det andra, och kanske framför allt, så motiverades ståndpunkten med det tämligen övertygande argumentet att om Sheffield United skulle åka ur Premier League så fanns där ingen manager bättre lämpad än Chris Wilder att faktiskt ta dem tillbaka.
Här fanns alltså både historiska och mer framtidsinriktade argument för Sheffield United att hålla fast vid Chris Wilder som manager. Här gjordes tämligen självklara men även rätt kloka jämförelser både med Sean Dyche i Burnley och med Daniel Farke i Norwich. Ett exempel där samma manager åkte ur med Burnley och sedan tog Burnley tillbaka till Premier League och etablerade dem där. Ett exempel där en annan manager är på väg att göra ungefär samma sak med Norwich.
Bara några månader senare får alltså Chris Wilder sparken av Sheffield United. Eller om det är han själv som har valt att avgå. Eller om det kanske är lite både och helt enkelt. En distinktion som inte innehåller någon större differens, och som jag misstänker i slutänden ändå mest kommer vara en fråga om pengar. Sheffield United är i praktiken nedflyttade från Premier League igen, om än ej matematiskt. Sheffield United har tagit några fler poäng den här säsongen, men inte väldigt många, definitivt inte tillräckligt många.
Här är det naturligtvis väldigt lätt att slänga upp armarna i upprördhet, verklig eller fejkad, och dra igång en rejäl svekdebatt. Sheffield United, och deras ägare och ledning, har inte hållit vad de lovat till Chris Wilder. De sparkade honom ändå, fastän de sa att det skulle de inte alls göra. Likt John F Kennedys löften till exilkubanska allierade i samband med grisbuktsinvasionen i början av 1960-talet så visade sig Sheffield Uniteds löften tomma och meningslösa.
(Sheffield United kallas för Pigs av supportrarna till sina lokala rivaler i Sheffield, därav den något skakiga analogin. Man undrar för övrigt om klubbens muslimska ägare och ledning har sett humorn i detta.)
Nu är frågan, naturligtvis och som alltid betydligt mycket mer komplicerad än så där. Det är en fråga inte enbart om resultat och om nedflyttning, utan minst lika mycket även om intern politik. Sheffield Uniteds ägare och styrelse vill modernisera klubbens organisation och införa en football director enligt normal standard med ansvar för övergripande planering kring fotboll och värvningar. Men det vill inte Chris Wilder som vill behålla den managermodell i vilken han själv alltjämt är manager enligt gammal modell.
Kanske handlar det också om att Chris Wilder har velat att Sheffield United skulle fortsätta investera rätt stora pengar i laget, något som klubben var ovilliga att göra, särskilt med nuvarande organisation. Helt säkert ligger det och skvalpar i bakvattnet att Chris Wilder har investerat närmare £50m bara på tre anfallare, som tillsammans den här säsongen har spelat 48 matcher och gjort totalt ett enda mål. Kanske är det ändå inte jättekonstigt att Sheffield United vill ha lite mer oversight.
Den här konflikten har nu puttrat på i Sheffield United under ett antal månader. Inte har det heller hjälpt att ett framträdande skäl varför Sheffield United faktiskt åker ur Premier League, för spelmässigt har de inte presterat så illa att de borde behöva göra det, är att laget helt enkelt har haft förtvivlat svårt att göra mål. Så Chris Wilders misslyckande i det här avseendet har inte enbart hittills visat sig vara en dålig investering, utan en direkt orsak till Sheffield Uniteds nedflyttning.
Frågan jag möjligen ställde mig var att även om den här konflikten fanns där så var det kanske ändå inte nog för Sheffield United att sparka Chris Wilder, åtminstone inte redan nu. Att Sheffield United ville ha en modernare organisation med en football director förstod jag, men jag var inte alls lika övertygad om att de ville ha den mer än vad de ville behålla Chris Wilder som manager. Kanske var det något som även Wilder själv bankade på. I så fall förgäves tydligen.
Problemet för Sheffield United är möjligen detta att argumentet tidigare under säsongen varför de aldrig skulle sparka Chris Wilder fortfarande är i högsta grad giltigt, nämligen att ingen annan manager är bättre lämpad än Wilder att ta Sheffield United omedelbart tillbaka till Premier League. Ett annat problem är att oavsett vem Sheffield United nu än anställer att ersätta Chris Wilder, så kommer missnöjet gällande detta beslut att sätta en enorm press både på manager och på klubben att verkligen få det rätt.
Ironin i det hela är kanske att Chris Wilder har tagit Sheffield United hela vägen från League One till Premier League med en modern och progressiv fotboll. Sheffield United sparkar emellertid Chris Wilder för att de vill att klubben ska ha en mer modern och progressiv organisation. Konsekvensen av detta är å ena sidan att Chris Wilder inte kommer ha några större problem att hitta nya jobb, och å andra sidan att Sheffield Uniteds moderna organisation inte nödvändigtvis betyder en modern fotboll.
Grisigt agerat av Sheffield United tycker nog många för närvarande. EFL Championship väntar på dem nästa säsong. Det blir ingen lätt uppgift. Och även om många kommer att söka jobbet så kommer det knappast heller bli någon lätt uppgift att ersätta Chris Wilder i Sheffield United.