En gång i tiden var Wolves världens bästa lag. Åtminstone var det vad de själva kallade sig under 1950-talet, för all del inte helt utan anledning. Men det var kanske också i en tid när England hade en till och med högre uppfattning om sig själva än vad de anklagats för att ha under de senaste 20-30 åren. Hur som helst var det ett påstående som väckte anstöt ute i Europa, och som var fröet till idén som med tiden blev Champions League.
Wolves vann ett gäng ligatitlar under 1950-talet, som var deras årtionde i engelsk fotboll tillsammans med Man Utd och deras Busby Babes. Men det lär det inte vara många utom de närmast sörjande som faktiskt har den bilden av Wolves idag. För de allra flesta idag lär Wolves vara laget som blev uppflyttat till Premier League för några år sedan och har gjort det riktigt bra sedan dess.
Detta är naturligtvis ingenting som Wolves är ensamma om. Det finns ett rätt stort antal klubbar som faktiskt har både en och flera ligatitlar i bagaget som nästan ingen hade anat varit ens i närheten av att vinna några ligatitlar. Det är detta som vanligtvis gör sådana här uttalanden om att den och den klubben inte har någon historia rätt löjliga, eftersom det minst nio gånger av tio bara avslöjar den egna historielösheten.
Vilka är då de absolut mest oanade engelska mästarlagen? Hade vi befunnit oss 30-40 år framåt i tiden hade kanske Leicester varit helt given på en sådan lista, men här och nu är de ju knappast särskilt oanade eftersom de obestridligen blev ligamästare för inte mer än fem år sedan. Vi var förmodligen alla vid liv och medvetande när det hände. Åtminstone har jag några vaga minnen av det.
Men vilka är det i så fall istället?
(8) Huddersfield Town
Fotbollens afficionados kanske ändå vet om att Huddersfield inte bara dominerade utan närmast revolutionerade engelsk fotboll under 1920-talet med Herbert Chapman, som senare skulle lägga grunden till Arsenal. Men jag misstänker att långt ifrån alla känner till detta, och ännu färre att Huddersfield är en av hjärtligt få engelska klubbar att lyckas vinna tre ligatitlar i rad. Det blev för all del också deras sista.
(7) Blackburn Rovers
Alldeles oanat borde det kanske ändå inte vara att Blackburn Rovers har vunnit ligan, eftersom de har gjort det en gång under Premier League-eran. Men det är tillräckligt länge sedan nu för att det ska ha börjat hamna i historiens glömska. Vad som kanske är ännu mer oanat är att det faktiskt inte var Blackburns första och enda ligatitel, utan deras tredje ligatitel efter att ha vunnit två av dem när 1900-talet var ungt.
(6) West Bromwich Albion
Om nu Wolves har lyckats vinna tre ligatitlar så är det kanske ändå inte helt från det blå att West Brom skulle ha kunnat vinna en och annan de också. Men för oss idag så framstår West Brom kanske mest av allt som en sådan här jojo-klubb mellan den första och andra divisionen. Inte ett lag vi associerar med ligatitlar precis. Men hoppa tillbaka till början av det glada 1920-talet och gladast av dem alla var då West Brom.
(5) Derby County
Här har vi en klubb som ganska tydligt känns som en rätt typisk EFL Championship-klubb som kanske någon gång då och då får för sig att titta upp i Premier League, bara för att prompt återvända till EFL Championship igen. De som kan sin Brian Clough vet däremot att Derby County vann inte bara en utan två ligatitlar under 1970-talet, och var troligtvis den största rivalen till Leeds runt den tiden.
(4) Sunderland
Något konsternerad blir jag kanske när det finns de med vanligtvis gott omdöme som hävdar att Sunderland inte är någon storklubb, och en klubb som inte riktigt hör hemma i Premier League. Att en klubb av Sunderlands storlek skulle ha kunnat vinna ligan är kanske inte helt oanat, men desto mer oanat är kanske att Sunderland med sex ligatitlar har vunnit lika många som t ex Chelsea och Man City. Bara fem klubbar har vunnit fler.
(3) Burnley
Vi slutar aldrig att fascineras över Burnleys resa i Premier League de här senaste fem-sex åren. På sätt och vis en väldigt fin bedrift. Risken med resan är så klart att många därmed tänker att det är detta som är Burnley. Kanske finns där de som har i bakhuvudet att Burnley ändå vann någon ligatitel någon gång i höjd med världskrigen, men färre lär känna till att de faktiskt vann ligan så sent som på 1960-talet.
(2) Portsmouth
När Portsmouth firade FA-cuptiteln 2008 kunde man lätt förlåtas att tro att det nog var Portsmouths första och därmed hittills enda större titel i klubbens historia. Men i själva verket var det bara deras första titel på närmare 60 år. Portsmouth har tro det eller ej vunnit inte bara en ligatitel utan två ligatitlar, och det var nog faktiskt på gränsen att vara riktigt oanat även för någon som jag.
(1) Ipswich Town
En av dessa klubbar som gör engelsk fotboll så väldigt unik. För det här laget som för närvarande stretar och slåss runt det nedre playoff-strecket i League One är i själva verket en klubb som inte bara vunnit ligan i England utan dessutom har en seger i UEFA-cupen i det egna klubbskåpet. Ipswich chockade världen i början av 1980-talet men det var 20 år tidigare, med Alf Ramsey som manager, som Ipswich vann ligan som nykomlingar.
***
PREMIER LEAGUE-HÖRNAN (#29)
Newcastle 1-1 Aston Villa, Leeds 0-0 Chelsea, Crystal Palace 1-0 West Brom, Everton 1-2 Burnley, Fulham 0-3 Man City, Southampton 1-2 Brighton, Leicester 5-0 Sheffield United, Arsenal 2-1 Tottenham, Man Utd 1-0 West Ham, Wolves vs Liverpool.
Aktuell tabell
Omgångens stjärna: Kelechi Iheanacho, Leicester. Lysande hattrick för Iheanacho mot ett för all del inte briljant Sheffield United. Iheanacho har hittat ett riktigt bra samarbete med Jamie Vardy den senaste tiden. Just nu ett av ligans bästa anfallspar.
Omgångens kalkon: Paul Heckingbottom, Sheffield United. Svårt att säga att det var hans fel, men det är kanske heller ingen tillfällighet att Sheffield Uniteds sämsta match på säkert fyra år kommer blott dagarna sedan Chris Wilder knuffats ut.
Omgångens manager: Mikel Arteta, Arsenal. Knivarna vässade när Arteta bänkade Aubameyang på grund av disciplinära skäl, och hade Arsenal förlorat hade de knivarna blivit djupt begravna i Artetas rygg. Modigt inför en så viktig match.
Omgångens kanon: Brighton. Precis när man började undra om Brighton över huvud taget kunde vinna fotbollsmatcher längre så plockar de med sig tre poäng från en mycket tuff bortamatch på pappret, mot sydkustrivalerna Southampton. Nojs!
Omgångens J.R.: Man Utd. David Moyes ville verkligen inte förlora på Old Trafford, det märktes väldigt väl med ett extremt defensivt tänkande. Man Utd lyckades med nöd och näppe få in det enda målet som behövdes och vann några viktiga poäng i tabellen.
Omgångens Cliff Barnes: West Brom. Rimligtvis var matchen mot Crystal Palace en match som West Brom verkligen behövde vinna för att ha någon chans alls att hålla sig kvar i Premier League. Det vore synd att säga att de ens var särskilt nära.
Omgångens match: Everton 1-2 Burnley. Händelserik match med flera mål och en del minst sagt snygga mål också. Burnley har plockat sex poäng av sex möjliga från sina besök på Merseyside den här säsongen.
Omgångens WTF: Lamela. Började på bänken, tidigt inbytt på grund av skada, gör ett av säsongens stora konstmål med en rabona på Arsenal, passar sedan på att bli mycket korkat utvisad i andra halvlek. Lamela gjorde helt enkelt en Lamela.
Omgångens BTW:
Wilfried Zaha har helt rätt. Vid det här laget har att ta ett knä blivit i många fall lika mycket en slags PR-rutin som någon form av faktiskt genuin handling.
Kompiskulturen och oviljan att kritisera gamla vänner är en pest på den engelska analytikerkåren.
Tuchel tickar nästan varenda box på den berömda wankerlistan. Men det lyckas ändå på något sätt vara charmigt. Nyhetens behag fortfarande kanske.
Jämförelsen mellan Harry Kane och Francesco Totti fick tydligen pastavattnet att koka över för en och annan.
De stora spelarna vek ned sig menade José Mourinho, som naturligtvis inte ville se sin egen försiktiga taktik som en del i problemet.