Tottenham tittar på Julian Nagelsmann. Det mustiga ryktet har snurrat runt i engelska och europeiska tidningar under de senaste veckorna med varierande intensitet. Högre efter varje resultat som gått Tottenham emot och lägre när Tottenham vunnit matcher. Alltså är det kanske föga förvånande att denna typ av rykte har börjat ta fart igen efter helgens förlust mot Arsenal.
José Mourinhos framtid i Tottenham får beskrivas som oklar. Att han inte har resultaten med sig börjar bli tydligt, även om detta kan förändras i ett snabbt svep efter Ligacupen och efter Europa League. Hans metoder och hans fotboll vinner inga vänner varken hos spelare eller hos supportrar. Konflikterna med tongivande spelare i klubben börjar bli mer och mer vanliga och infekterade, enligt känt Mourinhomönster.
Man kan säga att Mourinho alltid var en lite udda fit för Tottenham. Det var inte riktigt den typ av manager man normalt sett associerar med klubben eller Tottenhams fotboll åren innan Mourinho. På det viset hade Nagelsmann känts som en betydligt bättre fit vad gäller både fotboll och kanske i någon mening även personlighet. Att Tottenham tittar på Nagelsmann, om de nu faktiskt gör det, är alltså inte det minsta märkligt.
Då måste man för all del också ställa sig motfrågan: Även om nu att Tottenham tittar på Julian Nagelsmann inte är det minsta märkligt, är det därför lika självklart att Nagelsmann i sin tur tittar lystet efter Tottenham?
Att frågan över huvud taget ställs antyder kanske att svaret är nej, eller åtminstone ett något tveksamt nja. Här hittar vi naturligtvis de närmast reflexmässiga invändningarna som dyker upp varenda gång den här typen av frågor ställs. Varför skulle Nagelsmann vilja byta klubb från Bundesligas titelkandidater till ett av Premier Leagues mittenlag, eller vilket andra lätt löjliga sätt det retoriskt går att formulera frågeställningen?!
Här finns ändå ett korn av sanning begravt långt under den retoriska gyttjan. Med Nagelsmann som manager, och med rika ägare i ryggen, verkar RB Leipzig faktiskt ha etablerat sig på en av Bundesligas Champions League-platser. Invändningen skulle därför vara varför Nagelsmann skulle vilja byta bort regelbundet Champions League-spel för en klubb där Champions League-spel varje säsong är betydligt mer osäkert?
Möjligen går det att hitta en annan sväng på samma typ av resonemang. Att vinna en ligatitel med RB Leipzig behöver egentligen inte kräva särskilt mycket mer än att ett vinnartrött Bayern München somnar in under en säsong eller två, samtidigt som de själva håller sig på spåret. Att vinna en ligatitel med Tottenham skulle kräva att betydligt fler pusselbitar än så plötsligt faller på plats.
Övriga delar i det där resonemanget håller däremot knappast för närmare granskning. RB Leipzig är i realiteten inte större titelkandidater i Bundesliga än vad t ex Leicester är i Premier League. Att beskriva Tottenham som ett mittenlag är möjligen en rolig punchline som varit fallet för andra klubbar, men demonstrerar ett närmast totalt oförstånd vad gäller Premier Leagues klubbar och karaktär.
Vänder vi på frågeställningen går det naturligtvis att hitta de minst lika vanliga argumenten varför Tottenham skulle kunna vara ett mer attraktivt alternativ för Julian Nagelsmann. Premier League är världens största och mest populära liga, och det är där som världens allra bästa managers har samlats i allt större utsträckning. Här finns de större pengarna och därmed även tillgången till de allra bästa spelarna.
Utmaningen med Tottenham vore med andra ord betydligt större för Nagelsmann än med RB Leipzig, och nya och större utmaningar är generellt vad väldigt ambitiösa managers hela tiden söker. Vilket också sammanfaller med att Nagelsmann nog kan börja känna att han har tagit RB Leipzig ganska precis så långt som det faktiskt är möjligt att ta en klubb som RB Leipzig. Hit men inte särskilt mycket längre helt enkelt.
Andra faktorer skulle kunna spela in för att Nagelsmann skulle tacka nej till Tottenham, som inte i sig behöver ha med RB Leipzig att göra. Han kan t ex tacka nej för att han har goda aningar om att jobbet i Bayern München är på väg att bli hans. Liksom någon annan europeisk storklubb. Men det blir egentligen ett hinder endast om dessa jobb öppnar upp sig direkt efter den här säsongen.
Vore Julian Nagelsmann en bra anställning av Tottenham? Sådant är alltid svårt att säga, inte minst hur Nagelsmann skulle klara sig i ett helt nytt land, i en helt ny liga, under ett helt annat strålkastarljus än vad han rimligtvis är van vid. Fotbollsmässigt passar han dock Tottenham perfekt. Och trots allt var Tottenhams mest framgångsrika manager sedan Bill Nicholson en ung, ambitiös och relativt oprövad manager han också.
Kanske är det just den positiva energin som Tottenham faktiskt behöver för att maximera sin potential, till skillnad från den många gånger negativa energi som Mourinho tenderar att sprida. Nagelsmann är för all del inte den enda med en sådan positiv energi, t ex Jesse Marsch är ett annat liknande namn bland flera, men han är tveklöst ett av de främsta namnen i den skaran för tillfället.
Tills vidare är det en fråga som får vänta för Tottenham, som fortfarande har den här säsongen att klara av med alla dess vitt skilda krav. Men alltmer tyder också på att det ändå är en fråga som Tottenham måste börja planera för att hitta ett svar på.
:::
Man Utd beger sig till Milan för att försöka klara ut ett rätt svårt läge i sin åttondelsfinal efter att bara ha lyckats skrapa ihop 1-1 hemma på Old Trafford. Inget omöjligt läge för all del.
Ole-Gunnar Solskjaer, som i andra sammanhang, vanligtvis precis innan laget blivit utslagna ur den ena eller andra cupsemifinalen, brukar prata om betydelsen av att vinna titlar, menar nu plötsligt tvärtom att Man Utd ska bedömas utifrån ligaformen, inte utifrån cupspelet.
Vilket naturligtvis låter djupt förtroendeingivande inför kvällen. Liksom att jag egentligen inte vet om den där ligaformen är så värst mycket att skryta med.