Då var det minsann dags för landslagsuppehåll igen. Och den här gången gäller det minsann inte vilka blötfisar till landskamper som helst utan nu stundar det tamigfasen VM-kval. Det vill säga kvalspelet för att ta sig till detta kontroversiella VM i Qatar om lite drygt ett och ett halvt år som klubbar för närvarande framför allt i Skandinavien snubblar över varandra för att säga sig vilja bojkotta.
Med detta framställer de sig väldigt gärna som högst principiella, med anledning av de omfattande moraliska betänkligheter som omgärdar detta VM och dess värdland. Man kan så klart fundera över om att framstå som principfasta i själva verket är själva syftet, eller om det till och med är mer kalkylerat än så. Nämligen att klubbarna helst slipper se sina spelare dra iväg på ett VM mitt under den vanliga säsongen.
Onekligen har vi ett annorlunda landslagsuppehåll framför oss givet att många klubbar helt enkelt kommer vägra att släppa sina spelare, med hänvisning till diverse regler med anledning av pandemin. Osäkerhet kring dessa frågor kombineras med att på grund av det tajta spelschemat så ska det minsann inte spelas bara två VM-kvalmatcher som vanligt under detta uppehåll, utan istället hela tre stycken.
Man kan väl så klart tänka sig vad klubbarna anser om den här saken. England ska nu spela tre matcher på sex dagar, med början på torsdag mot San Marino, därefter match på söndag borta mot Albanien och därefter en hemmamatch på onsdag mot Polen. De två sista matcherna lär sätta mycket av tonen för den här VM-kvalresan. Europeiska VM-kval är alltid betydligt lurigare än EM-kvalen, och England har inte fått en lätt grupp.
Gareth Southgate har under veckan tagit ut Englands landslagstrupp. Det var en uttagning som på något rätt typiskt engelskt sätt lyckades med konststycket både att väcka bestörtning och inte väcka något större uppseende alls. Vilket kanske signalerar hur landslagsfotboll generellt har blivit något av det absolut viktigaste som ingen längre bryr sig någonting om alls.
Alltså kanske det finns en poäng att sammanfatta de åtta främsta pratpunkterna runt Englands VM-kvaltrupp, inför de kommande matcherna mot San Marino, Albanien och Polen.
(8) Jadon Sancho, Jack Grealish och Jordan Henderson
Först och främst alltså spelarna som inte är med men som skulle ha varit med om de hade varit hela och friska. Framför allt tänker man sig kanske att Henderson och Sancho hade ingått i Southgates planer för startelvan, eftersom han ännu inte riktigt lyckats lista ut hur han ska använda Grealish.
(7) John Stones
Möjligen den spelare som har vunnit allra mest på Man Citys något mer tillbakadragna taktik den här säsongen. Stones såg nästan ut att vara på väg bort från Man City, och hans problem med speltiden fick honom att även petas av Southgate. Men den här säsongen har blivit en renässans för Stones. Och nu är han tillbaka i landslaget.
(6) Jordan Pickford
Hyllad som en hjälte under VM senast men kraftigt ifrågasatt under säsongerna som följt på detta VM. Många menar nu att Pickford inte bör vara Englands målvakt i EM, men det är svårt att se Southgate peta Pickford redan då. Pickfords skada öppnar däremot upp för Southgate att värdera andra möjliga målvakter för tiden efter EM.
(5) Ollie Watkins
Den i mina ögon kanske roligaste uttagningen i denna VM-kvaltrupp. För mindre än ett år sedan spelade Watkins i EFL Championship med Brentford. Men Watkins är knappast med i den här VM-kvaltruppen som någon slags affirmative action, hans säsong med Aston Villa motiverar hans uttagning. Smart och hårt arbetande anfallare.
(4) Jude Bellingham
Vansinnigt talangfull 17-åring från Birmingham som Dortmund norpade framför näsorna på Man Utd i somras. Har fått en hel del speltid med Dortmund under säsongen, vilket helt säkert var ett stort skäl varför han valde dem, och har slagit många med häpnad. Än så länge kanske mest med för att se och lära. Om han får resa det vill säga.
(3) Patrick Bamford
Vidare till en spelare som inte är med fast han kunde vara med och kanske borde vara med. Leeds supportrar höjde onekligen lite på ögonbrynen av att Bamford inte kom med, med 13 mål i bagaget och en av Premier Leagues taktiskt mest begåvade anfallare. Hård konkurrens för all del, men det gör lite ont att Bamford inte kommer med.
(2) Jesse Lingard
Har man haft sina sympatier i Man Utd de senaste tio åren så är det omöjligt att inte glädjas med Lingard åt dennes plötsliga framgångar i West Ham. Dessa framgångar har nu tagit honom tillbaka in i Englands landslagstrupp, vilket kanske samtidigt mest känns som en effekt av att Southgate känner till och gillar spelaren, mer än rena meriter.
(1) Trent Alexander-Arnold
Överlägset den största snackisen med denna VM-kvaltrupp är att Alexander-Arnold petats. Reece James och Kieran Trippier har gått före. Inget mot dem, men det har väckt en och annan motiverad fråga kring hur Southgate faktiskt värderar sådana här saker som form, förtroende och lojalitet att det räcker med några dåliga månader för att bli petad.