Har det varit teoretiskt förut så är det i högsta grad verklighet när nu kvalspelet till detta VM i Qatar ska dra igång. Är det verkligen förenligt med grundläggande moraliska principer att delta i något som endast kan vara ägnat att tvätta anseendet åt ett land med ett ytterst tveksamt förhållande till mänskliga rättigheter?
Den där frågan har det brottats med i media egentligen ända sedan det stod klart att Qatar skulle arrangera VM 2022. Otaliga studier har gjorts sedan dess som visar på mer eller mindre förfärliga förhållanden för Qatars många gästarbetare, och organisationer för mänskliga rättigheter som t ex Amnesty har uttryckt sin djupa misstro.
Turerna inom den europeiska och västerländska fotbollen har väl varit de tämligen förutsägbara. Händerna har vridits, och det har uttryckts djupa bekymmer, alla har bemödat sig med att säga alla de rätta sakerna, men när det kommer till att faktiskt göra någonting alls så är det inte mycket bevänt med saken alls.
Möjligen är det Norge som har tagit saken ett litet steg längre, där vissa klubbar helt enkelt har beslutat driva inom sitt nationella fotbollsförbund att landet ska bojkotta mästerskapet. Man kan väl säga att de svenska klubbarnas försök att göra gemensam sak rätt mycket påminner om de vaga svenska utfästelserna till Finland inför vinterkriget.
Och i England har det väl egentligen över huvud taget inte ens varit någon diskussion om att bojkotta VM. Dels är inte klubbarna politiska folkrörelser där på samma sätt som de är i Norge och Sverige. Dels är England självt kanske så uppfyllt av tankegången av att för första gången vara en av de faktiska VM-favoriterna.
(Mer om den saken i en kommande blogg.)
Att kunna vinna VM trumfar naturligtvis något allmänt flummande om mänskliga rättigheter i ett land man ändå inte bryr sig så värst mycket om. Nu vet jag i och för sig inte i vilken utsträckning de norska och svenska klubbarna faktiskt är bättre människor de, eller hur mycket som är politiskt poserande utan någon egentlig effekt.
Vad som kanske framför allt har fått engelska och europeiska klubbar att gnöla över detta VM har naturligtvis ingenting alls att göra med mänskliga rättigheter, även om det kanske i vissa fall kanske skönmålas på det sättet. Snarare är det då det rent pragmatiska att de helst av allt slipper skicka iväg sina spelare till ett VM mitt under tänkt säsong.
FIFA har naturligtvis haft ett ansvar att det har blivit på detta sätt. Men de har länge visat att de bryr sig oändligt mycket mer om att cashen ska in än om att värna något slags ansvar för mänskliga rättigheter och allmän anständighet. Men jag antar att om man tittar efter FIFA som moralens väktare så är man rätt snett ute redan från början.
Vilket inte utesluter att man ändå stör sig rätt hårt på FIFA:s sätt att försöka blanda ihop korten dels genom den gamla slagdängan att fotboll inte har med politik att göra, dels genom den tämligen skenheliga ståndpunkten att de tror mer på förändring genom inklusion än genom exklusion.
FIFA har naturligtvis inget större intresse alls av att faktiskt förändra någonting. Detta är istället bara ett sätt att rationalisera sitt eget redan fattade beslut och ge det ett mer vackert ansikte utåt. Att fotboll inte är politik, vilket fotbollens pampar alltid ljuger när de vill ducka kritik, rimmar för övrigt rätt illa med en påstådd vilja att verka för förändring.
Vad FIFA hade kunnat göra och vad FIFA borde ha gjort för länge sedan är så klart att bara bestämma att för att ett land ska kunna arrangera ett VM i fotboll så måste detta land ansluta sig till och punkt för punkt följa FN:s gemensamma deklaration om mänskliga rättigheter. Eller hade FIFA ansett detta vara för ”exkluderande”?
Men ansvaret vilar naturligtvis inte bara på FIFA. Det vilar även på de kontinentala förbunden såsom UEFA m fl, och deras medlemmar som i sin tur är alla de nationella fotbollsförbunden. De hade naturligtvis haft alla möjligheter i världen att verkligen göra sina röster hörda, genom t ex en bojkott, om det var vad de verkligen ville.
Men det loppet känns ju minst sagt rätt kört vid det här laget. Enkom det faktum att UEFA:s alla länder nu precis är på väg att börja kvalspela till detta VM säger oss att några sådana insatser var aldrig någon gång aktuella på riktigt. Även för sådana som FA och SvFF så är pengarna i slutänden långt mycket viktigare än principerna.
Samtidigt sitter vissa och vurmar om landslagsfotbollen för att den är mycket mer äkta och inte alls lika kommersiell som klubblagsfotbollen.
:::
Alla dessa män som absolut inte bryr sig det minsta lilla alls om någon damfotboll har haft några väldigt bråda dagar inte bara med att inte bry sig det minsta lilla alls utan även med att berätta för alla som kan höra hur mycket de alltså inte bryr sig alls.
Det var nyheten att Sky Sports och BBC har köpt TV-rättigheterna för Women’s Super League över den kommande treårsperioden för £24m som briserade som en bomb under måndagen i engelsk fotboll. Ett stort steg för damfotbollen naturligtvis.
Uppenbart är det alltså så att några faktiskt bryr sig om damfotbollen. Bara i England verkar några bry sig så pass mycket att de faktiskt är villiga att betala £24m för den. Här kan man alltså säga att marknaden har sagt sitt.
Avtalet ger den engelska ligan, de engelska klubbarna och inte minst alla deras spelare betydligt bättre möjligheter att utvecklas. Det är ett stort steg mot att göra WSL till den främsta ligan för damfotboll i världen.
Och den som möjligen till vardags tycker att Premier League är ett namn som låter lite drygt och arrogant kan ju för all del suga lite på namnet Super League. Vilket för övrigt är vad jag tycker ligan borde heta, utan något Women’s framför.
Absolut ingen skulle få för sig att kalla Premier League för Men’s Premier League.