Det dröjde länge men till slut kom den ändå, Chelseas allra första förlust med Thomas Tuchel som manager. Och när den väl kom så dröjde det inte länge de lätt förutsägbara reaktionerna började ramla in en efter en. Taktik, schmaktik liksom, Tuchel bortdribblad av Sam Allardyce. Och naturligtvis var det både en och annan som inte kunde hålla sig från att påminna Tuchel om att detta var Premier League, inte Ligue 1 eller Bundesliga.
För all del kan det sägas vara peak Premier League att Tuchels första förlust med Chelsea kommer på hemmaplan mot ett i praktiken redan nedflyttat West Brom. Men just den omständigheten belyser även det tillfälliga över det systematiska. Det var inte en match i vilken Chelsea blev taktiskt utmanövrerade, snarare var det ett rätt klart exempel på att trots all taktik inom fotbollen finns fortfarande gott om utrymme för shit happens.
Kanske är det just detta element av shit happens inom fotbollen som är eller borde vara Chelseas största orosmoment inför kvartsfinalen mot Porto. Dels har de ju precis visat sig vara sårbara för det i ligaspelet. Dels är det kanske så att inte någon annanstans inom fotbollen är utrymmet för shit happens större än vad det är i Champions League, och då i synnerhet detta senare stadium av Champions League.
Därtill är Porto ett lag som så att säga maximerar möjligheten för shit happens. Framför allt väldigt väl defensivt organiserade, svåra att få hål på, och med tillräckligt skickliga spelare för att aldrig vara ofarliga framåt. Receptet i varje kokbok för ett sämre lag att besegra bättre lag i europeiskt cupspel. Juventus har redan fått smaka på det. Porto har dessutom shit happens-vunnit Champions League en gång förut.
Förlusten mot West Brom riskerar därför vara ett störande moment i Chelseas planering inför kvartsfinalen mot Porto. Inte så mycket för förlusten som sådan, vi har sett många exempel på oväntade förluster innan slutspelsmatcher i Champions League förut. Det är ibland svårt att ha huvudena med sig i varenda enskild match. Men sättet som Chelsea förlorar på mot West Brom bör rubba en del cirklar och ställa en del frågor.
Känslan av att shit happens borde störa Chelsea när de nu precis som mot West Brom i Champions League ställs mot ett lag de är betydligt bättre än och borde slå. Alla har så att säga räknat hem en semifinal för Chelsea, ett farligt läge. Vad som också borde störa deras känsla av trygghet inför kvartsfinalen är att de som förut släppt in så väldigt få mål under Tuchel, plötsligt släpper in fem mål i en och samma match.
Ett lag som hittills inte förlorat har plötsligt förlorat. Ett lag som väldigt sällan släpper in mål släpper plötsligt in fem mål. Det vore märkligt om detta inte orsakade viss otrygghet och tveksamhet i Chelsea, som de kanske inte kände förut. Vad Chelsea alltså har att bevisa ikväll, kanske inte minst för sig själva, är att matchen mot West Brom var endast en engångsföreteelse, ett olycksfall i arbetet, inte början på ett mönster.
Samtidigt finns heller ingen större anledning till panik för Chelsea. Framför allt eftersom det inte är ikväll som kvartsfinalen måste avgöras. De måste inte själva gå full fart framåt, och ett eller annat insläppt mål behöver inte betyda omedelbar katastrof. Chelsea kan genomföra den här matchen med vetskapen att de har ett returmöte på Stamford Bridge om någon vecka. Kvällens match är bara första akten.
Chelsea visade inte minst mot Atlético Madrid i åttondelsfinalen att de är fullt kapabla att kontrollera en matchbild i europeiskt cupspel, och att de inte nödvändigtvis låter sig stressas av en motståndare som backar hemåt och till synes bjuder upp dem i planen. De visade mot Atlético Madrid att de hade hade det nödvändiga tålamodet att besegra dem, både hemma och borta. Har Chelsea samma tålamod mot Porto så vinner de.
Sedan saknar Chelsea heller vare sig den individuella spetskvaliteten offensivt, eller det kollektiva anfallsspelet, för att ge Porto stora möjligheter lyckas hålla tätt mot Chelsea, eller hålla dem borta från målet på samma sätt som de lyckades med Juventus. Chelsea är mer maskinella framåt än vad Juventus är, på ett positivt sätt, och varje enskild del i maskinen kuggar i varandra bättre än de för närvarande gör i Juventus.
Kan Chelsea visa att shit happens var förlusten mot West Brom, och att det inte var den tretton matcher långa sviten dessförinnan som var shit happens och någon slags längre avvikelse från normen, så kommer Chelsea spela semifinal i Champions League om några veckor. Och just nu tyder kanske det mesta på att de i så fall möter Real Madrid i den semifinalen.
:::
Vilket man kanske ändå måste säga efter att Real Madrid vunnit den första matchen mot Liverpool i Madrid med 3-1.
Ett hysteriskt svagt Liverpool i första halvlek i vilken de gav Real Madrid oceaner av tid och yta att spela fotboll på lade grunden för resultatet. Den andra halvleken var bättre av Liverpool, men med ett fortsatt alltför statiskt och bräckligt försvarsspel.
Bortamålet gör emellertid att kvartsfinalen inte känns avgjord.
Jude Bellingham imponerade stort för Dortmund mot Man City, men man of the match var kanske annars den rumänske domaren Ovidiu Hategan som stod för några avgörande matchinsatser.
Pep Guardiola startade annars matchen med den startelva som gick att gissa sig till redan långt i förväg, sättet att kombinera en kompakthet laget förut saknat i Champions League med den kreativitet som Kevin De Bruyne erbjuder.
Guardiola har naturligtvis insett att om Man City ska vinna Champions League så duger det inte att släppa in två-tre-fyra mål per match, och att detta varit Man Citys främsta stötesten i dessa matcher.
Man City, och Pep Guardiola, kan ändå inte vara nöjda med hur de genomförde den här matchen, även om matchen ändå slutade halvlyckligt till sist.
Bortamålet gör emellertid att kvartsfinalen känns vidöppen.