Slavia Prag har onekligen utmärkt sig i Europa League hittills under den här säsongen, och då i synnerhet under slutspelet, på både bra och dåliga sätt. Det dåliga sättet gäller onekligen klubbens agerande med avseende på Ondrej Kudelas rasistiska agerande i samband med matchen mot Rangers. Vilket onekligen förtar glansen av det bättre sättet, nämligen att de gjort som hobby att slå ut brittiska lag i form av Leicester och Rangers.
När det nu vankas kvartsfinal så är det återigen brittiskt motstånd som står på schemat för Slavia Prag, i form av Arsenal. Hade vi valt att titta enbart rent tekniskt på ligatabeller etc så hade kanske uppfattningen kunnat vara att kvartsfinalen står för det enklaste brittiska motståndet hittills för Slavia Prag. Men i realiteten är det nog förmodligen så att Arsenal kommer visa sig vara Slavia Prags klart tuffaste motstånd hittills.
Arsenal må naturligtvis ha sina svagheter, som är väl kända och frekvent diskuterade vid det här laget. Dessa svagheter förklarar naturligtvis varför de ligger där de ligger i Premier League. Men match för match, som exempelvis i den här typen av cupspel, kan de så klart vara formidabla, och spelarmaterialet i Arsenal befinner sig naturligtvis på en helt annan höjd än vad vi ser både i Leicester, i Rangers och i Slavia Prag.
Slavia Prags strategi hittills har varit ganska tydlig. Håll nollan på hemmaplan och kontraslå på bortaplan i returmatchen, med bortamålsregeln i ryggen. Strategin bygger på två saker. För det första en defensivt välorganiserad taktik. För det andra att få spela första matchen på hemmaplan. Den här gången är däremot rutinen den omvända, nu är det Arsenal som får börja på hemmaplan.
Jag tror det kommer kunna vara till Arsenals fördel. Kan de vinna med något eller kanske till och med några mål i kvällens match på hemmaplan, vilket de väl rimligtvis borde göra, kommer det tvinga Slavia Prag att öppna upp sig på sin egen hemmaplan på ett sätt som de aldrig behövde göra mot varken Leicester eller Rangers. Bortamålsregeln jobbar den här gången snarare till Slavia Prags nackdel.
Detta sagt så känns Arsenal sårbart som fotbollslag mot just den väldigt defensiva och disciplinerade taktik som Slavia Prag har visat upp och visat sig vara väldigt skickliga på, inte minst självfallet har de haft en benägenhet att släppa in billiga mål. Men Arsenal både som lag och som enskilda spelare känns mycket mer luttrade och erfarna på den här nivån än vad Leicesters och Rangers spelare någonsin gjorde.
Frågan är som vanligt vilket Arsenal som ställer upp på planen ikväll. Arsenal har under säsongen varvat högt med lågt, ömsom vin och ömsom vatten. En bra match ena dagen har följts upp av en dålig match nästa dag. Ingenting förklarar väl egentligen deras rätt intetsägande tabellplacering bättre än det. Arsenal har helt enkelt aldrig lyckats jobba upp den jämnhet som krävs för att hävda sig högre upp i tabellen.
Påståendet som några Arsenalsupportrar nu verkar ha surrat fast sig vid, nämligen att Arsenal helt enkelt inte har en bättre spelartrupp än att ligga där de ligger, ger jag dock ingenting för. Enligt dem skulle West Ham ha en bättre spelartrupp än Arsenal, vilket så klart är på gränsen till skrattretande. Vi kan vara ganska säkra på att samma supportrar pratade om Champions League-platser för Arsenal inför säsongen.
Motiven bakom den där typen av påståenden är inte alldeles lätta att begripa. De måste rimligtvis göras för att underlätta för dem att hantera situationen. Nära till hands ligger en misstanke att de helt enkelt vill avlasta ansvaret från Mikel Artetas axlar. Om det är spelartruppens kvalitet som helt enkelt inte räcker till, då är det ju så att säga inte så värst mycket som Arteta faktiskt skulle kunna göra bättre.
Det där köper jag emellertid inte. Sant är naturligtvis att Arsenals spelartrupp behöver bli bättre och starkare för att verkligen kunna hävda sig i konkurrensen i toppen av Premier League. Man skulle möjligen kunna göra ett argument att West Ham har lyckats hitta en bättre balans i sin spelartrupp än vad Arsenal har lyckats med, eller kanske snarare ha en taktik som är bättre anpassad för spelartruppen än vad Arsenals ännu är.
Men i detta ligger också att Arteta inte riktigt har fått den utväxling på Arsenal som rimligtvis var förhoppningen. Det vore fel att säga att Arteta har misslyckats så här långt, men inte heller har han lyckats. Där han framför allt har visat sig stark och gjort ett bra och värdefullt jobb är i sitt man-management och i sitt kulturbyggande. Där han ironiskt nog, eftersom det var så han såldes in, har varit minst lyckad är med det taktiska.
Arsenals säsong kan grovt hugget delas upp i tre portioner. Först en väldigt svag första tredjedel av säsongen där Arsenal förlorar åtta och vinner endast fyra av sina första 14 matcher i ligan. Därefter en riktigt stark period under jul- och vinterfotbollen där Arsenal vinner fem och förlorar noll av sju matcher. Till sist en svagare period igen från och med februari där Arsenal vunnit tre och förlorat fyra av nio matcher.
Här finns ett för all del inte fullständigt men ändå framträdande mönster vad gäller korrelation mellan Arsenals taktik och Arsenals resultat. Arsenal har generellt spelat som bäst och fått bäst resultat när de har spelat med en renodlad anfallare och bakom denne tre offensiva mittfältare. Arsenal har generellt spelat som sämst och fått sämst resultat när de istället spelat med tre anfallare och bakom dem en offensiv mittfältare.
Mellan de där båda taktiska varianterna har Mikel Arteta velat lite fram och tillbaka under säsongen. Varianten med tre anfallare framstår möjligen som den mest offensiva varianten, men vad som framför allt händer med den varianten är att Arsenal till synes får väldigt svårt att skapa och producera målchanser. Och lyckas man inte skapa målchanser spelar det till slut mindre roll hur många anfallare du faktiskt har.
Varianten med tre offensiva mittfältare har visat sig betydligt mer produktiv och effektiv för Arsenal både vad gäller att producera målchanser och att omsätta dessa målchanser i mål. Som sagt så är det inte något fullständigt mönster, det finns enskilda resultat som går att använda som bevis för motsatsen, men helhetsbilden är ändå övertygande, och det gör det lite svårt att förstå varför Mikel Arteta egentligen velar som han gör.
Arteta har inte råd att vela taktiskt i Europa League. Med rätt variant kan Arsenal vinna Europa League. Med fel variant kommer inte Arsenal vinna Europa League. Och att vinna Europa League är det enda som återstår som kan göra detta till en bra säsong för Arsenal, och inte göra Mikel Artetas första hela säsong som Arsenals manager till ett mindre misslyckande.
Arsenal har definitivt en bra nog spelartrupp för att kunna vinna Europa League. Där klämmer sannerligen inga skor. Det enda man kan framföra som försvar i det avseendet är att det har flera andra klubbar som är kvar i Europa League också. Men Slavia Prag är inte en av de klubbarna.