Stormatcherna duggar tjockt och snabbt för Man City för närvarande. Champions League-kvartsfinal i Dortmund under veckan och så nu kvickt tillbaka till London och till Wembley för en FA-cupsemifinal mot Chelsea. Men det är fint, det är så det ska vara under den här tiden av säsongen för alla klubbar som utger sig för att vara stora klubbar med stora ambitioner.
En stor klubb med stora ambitioner är onekligen Chelsea. Alltså var det på något sätt rätt fint att se och höra Thomas Tuchel sticka ut hakan inför dagens semifinal. Visst menar han att Man City för stunden ligger några snäpp före dem i utvecklingen, men att från och med första dagen av nästa säsong så kommer Chelsea jaga dem i ligan. Vilket naturligtvis är precis den ambition och den attityd man måste ha.
Visst kan det väl låta lite kaxigt givet att Chelsea för närvarande alltså ligger femma i Premier League, 20 poäng efter Man City, om än med en match mindre spelad. Chelsea kanske ändå inte riktigt framstår som det första laget man kommer att tänka på när man tänker på lag som ska jaga Man City nästa säsong. Men det beror nog i så fall mest på att man har en alldeles för statisk syn på verkligheten.
Att detta med 20 poängs avstånd i tabellen till Man City just nu inte behöver betyda så mycket vet vi redan. En del ljushuvuden trodde att Liverpool inte skulle kunna konkurrera med Man City bara för att de slutade en säsong 25 poäng bakom dem, och de hann väl knappt blinka innan Liverpool var ikapp och förbi dem. Poängen är ett mått på lagens prestationer den här säsongen, inget starkt predikat på lagens kapacitet nästa säsong.
Sedan ligger det mycket i vad Tuchel ändå säger. Om vi ska titta på klubbar som helt genuint skulle kunna utmana och besegra Man City nästa säsong så är Chelsea kanske den första och största kandidaten som dyker upp. Möjligen med undantag för Liverpool som naturligtvis har betydligt mycket mer kvar i sig än vad de har lyckats med att visa under den här säsongen. Ny säsong, nya förutsättningar.
Men i övrigt är det svårt att se så värst många andra pretendenter. Svårt att se både Tottenham och Leicester hålla hela vägen ut över en hel säsong, oavsett vad som händer under sommaren. Arsenal kommer inte vara där än. Man Utd kommer fortsätta lita på processen och prata om sina framsteg, och förmodligen fortsätta vara hyfsat stabila runt toppen av tabellen, utan att ändå riktigt lyckas ta täten i tabellen.
Chelsea är den klubb, åtminstone av storklubbarna i Premier League, som just nu har störst positiv differens mellan vilka de är under den här säsongen och vilka de kan vara under nästa säsong. Det betyder inte att Chelsea nödvändigtvis kommer lyckas med att realisera denna differens och kapacitet, men det betyder att de åtminstone är ett lag med möjligheten att göra det.
Thomas Tuchel bör även ha lyckats bygga upp ett relativt stort och starkt förtroendekapital med sitt arbete den här säsongen. Det var inte många som trodde att det skulle gå så här snabbt och så här bra som det ändå har gjort för Chelsea sedan Tuchel anställdes. Chelsea kommer inte gå in till nästa säsong med mörka moln hängandes över klubben och en manager som känner knivarna slipas bakom sin rygg.
Alltså finns det ju flera olika sätt att faktiskt se på dagens eller rättare sagt kvällens FA-cupsemifinal mellan Chelsea och Man City. För det första för vad den faktiskt helt utan symbolik eller liknande krusiduller är, en semifinal i FA-cupen och vad som måste ses som en väldigt god möjlighet att avsluta den här säsongen med en cuptitel om man lyckas vinna den här matchen. Ett steg närmare silver helt enkelt.
För det andra som en slags generalrepetition. Vinst eller förlust i den här matchen är något som både Chelsea och Man City kommer bära med sig efter denna säsong och in i nästa säsong. Inte för att jag tror att Man City kommer att bekymra sig väldigt mycket över en förlust i den här matchen, men desto mer betydelsefullt för Chelseas allmänna psyke och humör kan det ju vara att ha besegrat Man City i en sådan här match.
Dessutom är det ju faktiskt inte precis någon omöjlighet att detta även visar sig bli en generalrepetition för Champions League-finalen om någon dryg månad. Även om det så klart är två tuffa semifinaler som först ska klaras av där.
:::
För första gången vad jag kan minnas är det alltså inga fotbollsmatcher alls vid 16-rycket i England under en lördag under säsongen. Detta eftersom det tydligen ska begravas en kunglighet.
:::
Kan visa sig bli en stor dag för Norwich detta, som har två chanser att bli klara för Premier League idag.
Med 90 poäng behöver de matematiskt bara två poäng till för att bli klara. Dessa två poäng kan de hämta hem på två sätt idag. Dels om Brentford misslyckas med att vinna mot Millwall under tidig eftermiddag.
Dels om Norwich under sena kvällen vinner hemma på Carrow Road mot Bournemouth.
:::
David Moyes gick så långt som att medge att han innerst inne ändå skulle känna en liten besvikelse om West Ham inte lyckades ta sig ta sig till Champions League.
Förståeligt måste man ändå säga, även om naturligtvis ingen har någon som helst rätt att kräva eller ens förvänta sig att West Ham skulle ta sig till Champions League. Men är man så nära som West Ham nu ändå är så naturligtvis måste man då få vara lite besviken.
Kan West Ham fortsätta avvärja en sådan besvikelse och sätta ytterligare press på Chelsea och Liverpool genom att vinna borta mot Newcastle under eftermiddagen?
Måste säga att jag har lite svårt för pratet om West Ham som, om de lyckas, största bragden vid sidan av Leicester. Mest för att jag tycker att sådant prat bör förutsätta lyftande av silver.
Därmed inte sagt att pratet är felaktigt.
:::
Måste sägas fastän detta är en Englandsblogg att det gick fasligt snabbt för Bayern München att pratas om som Europas bästa lag by far till att vara ett lag tydligen i akut behov av regenerering.
Dessa Champions League-kvartsfinaler måste vara fasansfullt betydelsefulla!