Planerna har väckt enorma och intensiva reaktioner från alla möjliga håll. Premier League, La Liga och Serie A har samtliga fördömt idén. UEFA har naturligtvis förklarat idén för icke önskvärd. FA och övriga nationella förbund har förkastat idén. Supporterorganisationer på alla nivåer anser inte idén vara vatten värd. Media och journalister likaså. Politikerna har varit snabba att hänga på i lynchmobben.
Med all rätt naturligtvis. Det är en enastående dum, korkad och skadlig idé som helt och hållet avslöjar att dessa klubbägare och påstått smarta affärsmän har absolut noll förståelse för vad som gör deras produkt intressant. De verkar på något sätt tro att de kunder de ser framför sig när de tänker på oss som supportrar skulle tycka att det vore skitkul att se Man Utd, Real Madrid och Juventus möta varandra om och om igen.
Sedan är man naturligtvis även rätt sugen att påpeka det närmast uppenbara. För vi har ju sett detta förut. Det vill säga denna ständigt upprepande process av att när det passar damma av planer på en så kallad superliga, skapa vrede och upprördhet och en politisk vilja att hitta en annan lösning, utnyttja situationen att tvinga UEFA eller whoever till de eftergifter man vill åt, och lås in planerna på en superliga till nästa runda.
Hur som helst är det väl sannolikt att dessa frågor når någon slags resolution under dagen då det var tänkt att UEFA:s planer för ett reformerat Champions League skulle fastställas. Och det ena hänger naturligtvis ihop med det andra. Här är enligt mig de åtta mest relevanta och intressanta tankegångarna att ha med sig under dagen och veckan gällande denna röra.
(8) Timingen tyder på allt handlar om förhandling!
Man måste för det första säga att det framstår som en fullständigt osannolik timing att ett sådant här utspel görs bara dagen innan samma klubbar ska gå in till en förhandling med UEFA angående TV-rättigheter och fördelning av intäkter.
Läget är inte särskilt komplicerat på så vis. De största klubbarna vill ha en större del av TV-kakan från Champions League, och UEFA är inte helt villiga att minska sin egen bit av den kakan liksom deras egen kontroll över kakan som helhet.
Vad har då klubbarna för maktmedel för att tvinga genom en förändring till deras egen fördel? Ja, rimligtvis är ju det enda slutgiltiga maktmedel de faktiskt har just detta att hota om att bryta sig ur.
Något oroväckande är kanske att för att ett hot ska vara effektivt måste det också vara trovärdigt. Här kan man alltså undra vilka som faktiskt vågar syna bluffen, men utfärdar man ett hot måste man också vara beredd att realisera det.
(7) Förslagets ofrånkomliga logik!
En poäng som många gjort är förslagets ofrånkomlighet sett utifrån fotbollens förändringar. Kapitalets övertagande av fotbollen under 1990-talet, företagiseringen av fotbollen, influxet av nya ägare, drivna av ekonomiska och politiska motiv.
Men detta är heller inget nytt. Många väljer att se en brytpunkt i början av 1990-talet, när både Premier League och Champions League bildades, men hela fotbollens historia är en historia där fotbollen hela tiden omformas av klubbarnas ekonomiska intressen.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2017/09/22/den-engelska-fotbollens-ekonomiska-historia/
Ligaspelet som vi nu tar som självfallet grundades en gång i tiden eftersom klubbar ville ha fler matcher, mot jämnare motstånd, vilket skulle ge dem högre intäkter och framför allt tryggare intäkter. Känns det igen? Det är exakt samma logik.
(6) Champions League-reformen seglar igenom!
En annan aspekt är självfallet att utan detta förslag under söndagen så hade under måndagen all uppmärksamhet riktats mot förslaget att reformera Champions League, och det hade i huvudsak varit en väldigt kritisk uppmärksamhet.
Om det är huvudsyftet är väl svårt att säga, men låt oss säga att om någon nu skulle komma och vifta alternativet med ett reformerat Champions League, och planerna på en superliga skrotas, så skulle de allra flesta tvärtom dra en suck av lättnad.
(5) Vilka är fansen och spelar de någon roll?
Ett vanligt förekommande inspel i samtalet är att det helt och hållet ignorerar fansen och att detta på något sätt vore negativt och har en betydelse. Vi har hört detta från flera olika håll, som från Gary Neville t ex.
Men vad har vi för skäl att tro att klubbarnas ägare verkligen bryr sig om vad fansen tycker, säger sig tycka eller sägs tycka i denna fråga? Detta under ett år som glasklart visat att för dessa klubbar är TV-intäkterna av mycket större värde.
Vad dessa klubbar naturligtvis bankar på, om vi ska tankarna om en superliga på allvar, är att även om det skulle få vissa effekter sett till folk på läktarna, så kommer deras globala supporterföljen fortfarande vilja se matcherna på TV.
Fansen är konsumenter, och konsumenter är utbytbara. Och kanske är det även dags för en liten hand på hjärtat. Om tio år, en superliga är verklighet, tror vi då verkligen att dessa fans kommer vägra gå på klubbens hemmamatcher?
(4) UEFA är själva en av bovarna i dramat!
Visst kan särskilt klubbar (eller dess ägare) som Arsenal, Liverpool och Man Utd brinna i helvetet för dessa omkullkastande planer. Övriga klubbar också naturligtvis, även de som så klart är med fastän de är smarta nog att låta andra klubbar ta skiten först.
Men det skall kanske inte heller glömmas bort i denna soppa att UEFA själva är en bov i dramat. Klubbarna framställs nu naturligtvis och med rätta som giriga, men de vill så klart bara åt en större del av den mediekaka som UEFA själva girigt håller fast vid.
UEFA har med Champions League och dess TV-rättigheter gjort sig själva till en ekonomisk part i målet, och fungerar inte alls längre som enbart den reglerande kraft som rimligtvis borde vara deras syfte. Girighet hittar vi på alla håll.
(3) Covid-pandemin en utlösande faktor!
Det har sagts, för inte alls särskilt länge sedan, att om det skulle bli verklighet med en superliga någon gång så skulle det vara nu. Ett uttalande som mer än något annat syftade på Covid-pandemin.
Ett tungt skäl är naturligtvis ekonomin. Covid har slagit hårt mot superklubbarnas ekonomi, förlusterna har skenat. Deras ekonomiska intressen har alltså kanske aldrig förr varit både så akuta och så väldigt tillspetsade.
Men här finns även en mer immateriell aspekt. Nämligen att Covid-pandemin med alla dess tomma läktare gör det möjligt att presentera och genomföra ett sådant här projekt utan att det alls finns samma möjligheter till öppna och högljudda protester.
Visst kommer det skrivas spaltmeter om detta, och det kokar naturligtvis på sociala medier, men det är ändå knappast någonting mot fulla läktare helg efter helg för hela världen att se när supportrarna visar sin avsky och sitt motstånd.
(2) FIFA har bollen!
För allt tjafs om vad klubbar vill och om vad UEFA, ligaorganisationer och nationella förbund hotar med, så landar hela ekvationen på en mycket enkel konklusion: Om FIFA vill stoppa en superliga så kan de väldigt lätt göra det!
Allt FIFA behöver göra är t ex att utesluta spelare som spelar för dessa klubbar i VM och liknande arrangemang. Det är även de som sköter spelarregistrering, och även där har de naturligtvis ett tungt maktmedel.
Men vad vill då FIFA? Här har påpekats att FIFA kanske alls inte har något emot tanken på kontinentala superligor. Tvärtom är det något de förordat i t ex Afrika och Nordamerika, där nu MLS och Liga MX är på väg att slå samman.
Ett tungt skäl är att FIFA skulle kunna se dessa superligor som matandes in i deras egna planer för sitt nya VM för klubblag, tänkt att arrangeras vartannat år. Ett projekt som naturligtvis vore en väldig kassako för dem.
(1) Vad man sår får man också skörda!
Många har självfallet påpekat ironin i att Premier League nu beklagar sig över att sex av deras största klubbar vill bryta sig ur eller säger sig vilja bryta sig ut, eftersom det ju är just vad Premier League själva gjorde från Football League för 30 år sedan.
Och visst finns det en icke ringa grad av både ironi och hyckleri med detta. Varför är Premier League förvånade över att andra gör vad de själva gjort? Är en kille otrogen med dig mot en annan, bli då inte förvånad senare när samma kille är otrogen mot dig.
Samtidigt är det ingen helt given parallell. Visst, i båda fallen handlar det om klubbar som vill ha större intäkter och säkrare intäkter. Men Premier League var och är alltjämt ett helt öppet system, med uppflyttning och nedflyttning, inte ett stängt system för några få.
En superliga skulle inte enbart förändra fotbollens intäktsfördelning, den skulle framför allt och desto allvarligare förändra fotbollens hela art och karaktär. Detta gör en superliga till ett fullständigt förkastligt fotbollsprojekt.
Vilket i sin tur gör de engelska och europeiska klubbar som formulerat och utvecklat superligan, de klubbar som hotar med att förverkliga superligan, och de klubbar som inte protesterar mot superligan och som kommer vara en del av superligan till förkastliga fotbollsklubbar.
Men jag är som sagt långt ifrån övertygad om att detta faktiskt är vad som kommer att hända!