Liverpool tappade poäng i måndags kväll mot Leeds. Chelsea klarade bara oavgjort hemma mot Brighton i tisdags. Båda matcherna genomfördes under en närmast hysterisk granskning med avseende på ESL-projektet som hann med att både se dagens ljus och dö en ynklig död under dessa dygn. Både Jürgen Klopp och Thomas Tuchel var märkbart frustrerade över att ställas mot väggen med dessa frågor.
Här har vi så klart en annan sak om dessa begåvade ljushuvuden till klubbägare inte verkar ha lagt någon som helst tankemöda på när de gav sina signaturer åt det där projektet och beslutade sig för att förr var bättre än senare. Nämligen att deras olika lag är mitt uppe i en ansträngd och avgörande säsongsavslutning, och att detta faktiskt kan komma att störa dem i mycket hög utsträckning.
Man kan se en dubbelsidig effekt med detta. Dels naturligtvis den direkta effekten då lagets egna spelare och för all del även ledare helt enkelt har en massa annat att tänka på och behöva prata om än matcherna de har framför sig. Dels även den mer indirekta effekten med motståndare som i nio fall av tio kommer vara ännu mer motiverade att ge här lagen smisk än vad de varit innan.
Varenda match som Arsenal, Chelsea, Liverpool, Man City, Man Utd och Tottenham spelar under återstoden av säsongen kommer vara svårare än vad de annars hade varit. Detta är vad deras ägare nu har ställt till med. De har skapat ett störningsmoment mitt under den tid av säsongen då man vill ha så få störningsmoment som möjligt. Kanske är det inte så konstigt att ägarna har känt sig tvingade att be de egna leden om ursäkt.
Dessa ursäkter därtill. Vad ska man säga om dem? De är naturligtvis i hög utsträckning ett spel för galleriet. De är inte ledsna för vad de gjort så mycket som de är ledsna för att ha blivit påkomna med vad de ville göra. Teater mer än substans. Var och varenda klubb ger nu närmast intryck av att ha blivit inlurade i projektet mer eller mindre mot egen vilja, som om de inte varit med på de här samtalen i många år redan.
Liverpools John W. Henry är det tydligaste exemplet. Där sitter han ännu en gång i TV-rutan och försöker se folklig ut och ber om ursäkt. Hittills har han försökt permittera anställda i onödan, försökt trademarka ordet Liverpool, försökt en power grab i form av Big Picture, och nu en cash grab i form av ESL. När är det dags att sluta ta dessa så kallade ursäkter på allvar?
Arsenals Josh Kroenke satt i fanforum under torsdagen och försökte förklara hur de minsann hade frågat sig själva vad fansen ville ha och därför beslutat sig för att gå med i ESL. Jovisst. Kanske hade det varit klokare att om man undrade faktiskt fråga fansen, men de visste naturligtvis vad de då skulle få för svar och ville därför inte fråga utan hellre smyga genom frågan. Ogenuina skitpratare!
De båda spanska superklubbarna ska vi naturligtvis inte ens prata om. Florentino Perez har de senaste dygnen gjort sig själv till en pajas och till hela den europeiska fotbollens främsta hovnarr. Barcelona kom ut med ett uttalande att de fortfarande var kvar i ESL och att det minsann är ett bra projekt som vi andra bara inte förstått. Likt ett virus som nu försöker sprida sig från den spanska fotbollen över den europeiska fotbollen.
Från de engelska klubbarna hör vi nu de pliktskyldiga orden om att ”återbygga förtroendet” bland sina supportrar och inom engelsk och europeisk fotboll i stort. Som om det var ett projekt man genomförde likt alla andra. Det finns naturligtvis bara ett sätt att göra det. Nämligen att uppföra sig på allra bästa sätt under x antal år och gradvis så börjar man kanske lite på varandra igen.
Någon sådan genuin vilja att sköta sig är väl däremot svårt att föreställa sig skulle ha smugit in hos dessa klubbägare. Snarare är det kanske så, om man nu ska tro rykten och djungeltrummor, som för all del mest kan vara en fråga om önsketänkande från en del håll, att flera klubbars ägare nu ska överväga att sälja sina klubbar. Vilket kanske vore en seger för kampanjerna bakom t ex Kroenke Out och Glazers Out.
Om det ligger någon sanning i det där vet vi självfallet inte. Enda man kanske som cyniker och som en sådan här som brukar regna på andras parader skulle vilja påpeka är väl att om nu Kroenke och Glazers exempelvis säljer Arsenal och Man Utd, två klubbar värderade till miljardsummor, vad tror ni i så fall det blir för några aktörer som köper dessa båda klubbar? Alternativen är inte nödvändigtvis bättre.
Premier League ska hur som helst nu vara på gång att förändra sina regler så att varje klubb i framtiden som skulle gå med i ett sådant här ESL-projekt eller liknande kan uteslutas med omedelbar verkan. Avskräckande naturligtvis, och tyder väl på att dagens regelverk inte riktigt innehåller den realistiska möjligheten. Dessutom fullt möjligt, eftersom Premier League är och förblir världens förmodligen mest demokratiska liga.
Frågan om bestraffningar av de sex engelska klubbarna, både av Premier League och av UEFA, hänger alltjämt över deras huvuden. Här är jag nog tämligen övertygad om att det inte blir fråga om någon bestraffning alls, i alla fall inte i form av sådant som uteslutning, poängavdrag eller liknande. Min misstanke är nog, och det är även så jag tycker det har låtit, att kanske i synnerhet UEFA nog är väldigt sugna på att lägga konflikten bakom sig.
Hotet om en ESL är nu hur som helst undanröjt för överskådlig framtid. Det enda som återstår är avfallet av skandalen på de sex inblandade klubbarna under återstoden av den här säsongen. Hur kommer det faktiskt påverka dem? Kommer de kunna lägga detta bakom sig, kommer de tillåtas att lägga detta bakom sig? Kommer de ständigt påminnas om detta och kan de i så fall skjuta det åt sidan och fokusera på det viktiga?
Kanske får vi en första indikation på den saken ikväll när Arsenal tar emot Everton hemma på Emirates. En match som kanske bättre än någon annan match illustrerar idiotin och det fundamentalt ”osportsliga” bakom idén med en ESL till för vissa få utvalda men inte för alla andra.