Unai Emery insisterar alltjämt på att Arsenal är favoriter inför torsdagens returmöte med Villarreal i Europa Leagues semifinal. Emery framför flera saker som skäl för detta, bland annat Arsenals historia och status, spelarnas individuella kvalitet, klubbarnas vitt skilda resurser och så vidare. Emery har naturligtvis väldigt tydliga motiv att framställa saken på just detta sätt, men betyder det egentligen att Emery har fel?
Att döma enbart av den första semifinalen så har Emery helt fel. Villarreal spelade mer eller mindre Arsenal av banan i den matchen. Egentligen borde den här semifinalen ha varit i praktiken avgjord redan, men tack vare en straff i slutet av matchen, händelsevis även Arsenals första skott på mål under matchen, så lever alltjämt den här semifinalen i allra högsta grad rent resultatmässigt.
Om matchbilden i den första semifinalen hade berott enbart på Villarreals höga kvalitet och kapacitet hade det varit ett gott skäl att förkasta Emerys uppfattning. Men eftersom det kändes som om matchbilden i minst lika hög utsträckning, förmodligen betydligt högre utsträckning, berodde på Arsenals helt egna tillkortakommanden så låter det sig inte göras på riktigt samma sätt.
Arsenal är ett extremt oförutsägbart fotbollslag avseende vad det egentligen är för lag som kommer ut på planen. Arsenal har så varit under många år och har så fortsatt vara även under Mikel Arteta. Arsenal kan vara väldigt bra när det går bra, men även riktigt dåliga när det går dåligt. Ojämnheten och spännvidden i Arsenals prestationer på planen är lagets kanske absolut främsta kännetecken.
Om det Arsenal som har vunnit matcher mot Chelsea, Leicester och Tottenham, och som i kvartsfinalen körde över Slavia Prag, ställer upp på planen ikväll så är de precis som Unai Emery säger favoriter att vinna ikväll och ta sig till final. Om det Arsenal som har förlorat matcher mot Everton och Liverpool, och med nöd och näppe tagit poäng på Fulham, och som förlorade senast mot Villarreal ställer upp på planen, så är de knappast favoriter.
Främsta skälet till detta är att Villarreal är ett mycket väl organiserat fotbollslag, definitivt bättre organiserat än Arsenal. Detta är inte något väldigt positivt omdöme för Mikel Arteta givet att han har haft längre tid på sig att få ordning på Arsenal än vad Emery har haft med Villarreal. Men kanske handlar det också om en kultur där Villarreals spelare är mer vana och benägna att underordna sig en rigid taktisk regim.
Om Villarreal möjligen kan hävdas vara det bättre laget så borde det emellertid vara tämligen oomstritt att Arsenal har de bästa spelarna, det vill säga den väsentligt högre individuella spetskompetensen. Det är väl bland annat just detta som Unai Emery även anspelar på med sitt prat om Arsenals favoritskap. Ett lag med sådana spelare som Arsenal har tillgång till kommer självfallet alltid kunna vara farligt i specifika matcher.
Att matchbilden såg ut som den gjorde i den första semifinalen kan förstås och förklaras utifrån detta ljus. Arsenal var då på samma gång ett sämre organiserat lag och ett lag utan flera av sina främsta individuella stjärnor. Kieran Tierney, David Luiz, Alexandre Lacazette, Pierre-Emerick Aubameyang saknades t ex allihopa. Arsenal såg därmed väldigt tunna ut, i synnerhet offensivt, och taktiken hjälpte inte heller situationen.
Motorn i Arsenals maskineri måste för all del vara den unga generation som nu har börjat ta och få sin plats i Arsenals lag. Spelare som Bukayo Saka, Emile Smith Rowe, Gabriel Martinelli, Nicolas Pepe med flera. Dessa har gett Arsenal en annan energi och en annan dynamik, och det har varit ett av Artetas bidrag under säsongen. Men detta maskineri behöver även oljan som lagets etablerade stjärnor erbjuder, annars gnisslar det.
Kvällens match kan vara en helt annan match på så vis. David Luiz sägs vara aktuell för spel, Kieran Tierney och Alexandre Lacazette anses båda vara tillgängliga för spel, och det låter nu som om även Pierre-Emerick Aubameyang kan vara tillbaka för fullt. Arsenals stjärnstyrka är därmed drastiskt högre. Inte minst vet så klart både vi och Villarreal vad Aubameyang kan mäkta med i sådana här matcher.
Det har varit en väldigt negativ säsong för Aubameyang. Efter att ha skrivit på ett nytt väldigt lukrativt kontrakt med Arsenal inför säsongen har han därefter uträttat mer eller mindre ingenting under hela säsongen. Han har haft sina problem med familjen, och han har tydligen slitit med sjukdom, men han har heller inte gett något särskilt engagerat intryck vid flera tillfällen under säsongen. Hans hjärta verkar inte ha varit med i spelet.
Ändå har Aubameyang fortfarande möjlighet att rädda den här säsongen både för Arsenal och för sig själv. Vi vet redan vad Aubameyang kan uträtta i slutet av cuper, eftersom vi såg honom göra det i FA-cupens semifinal och final förra säsongen mot Man City och Chelsea. Kan han göra detsamma i Europa Leagues semifinal och final mot Villarreal och förmodligen Man Utd så är allting väl som i någon mening slutar väl.
Vad som har varit en negativ säsong för Arsenal och för Aubameyang kan mycket väl sluta som en positiv säsong för Arsenal och för Aubameyang. Allting beror på vilket Arsenal och vilken Aubameyang som ställer upp på planen mot Villarreal ikväll, och i en senare eventuell Europa League-final. Om det är ett bra Arsenal så har det alla chanser att bli verklighet.
Om det är det dåliga Arsenal, det Arsenal som inte skapar några chanser alls framåt och bjuder på chanser bakåt, det Arsenal vi har sett alldeles för många gånger under den här säsongen, då kommer Arsenals Europa League och Arsenals säsong ta slut ikväll hemma på Emirates mot Villarreal och mot Unai Emery. Arsenals förra säsong räddades av att de lyckades plocka fram lagets allra bästa sidor i de båda viktigaste matcherna.
Arsenal kan bara rädda den här säsongen om de har lyckats behålla den förmågan. Om inte så tvingas vi konstatera att Arsenal har gått bakåt snarare än framåt under den här säsongen med Mikel Arteta.