Man skulle ha kunnat anklaga mig för att ha varit en smula kategorisk omedelbart efter Arsenals förlust mot Villarreal i Europa League i torsdags vad gällde mina synpunkter på Mikel Arteta och dennes fortsatta vara eller icke vara i Arsenal. Hur som helst kan det vara bättre att låta den typen av frågor vila några dagar innan man återvänder till dem, förhoppningsvis lite mer lugnt, sansat och genomtänkt.
Arsenals egna röksignaler under dygnet efter matchen mot Villarreal var att de hade för avsikt att hålla kvar vid Arteta åtminstone under nästa säsong. Det står var och en fritt att själva bedöma i vilken utsträckning detta är något som sägs nu med några veckor kvar av säsongen men kan betyda ingenting när säsongen är slut. Eller i vilken utsträckning detta speglar en klubbledning som helt enkelt bara saknar bättre idéer.
Argumenten för att sparka Mikel Arteta är många och övertygande. Arsenal har näppeligen blivit bättre under hans dryga ett och ett halvt år som manager, om något har Arsenal faktiskt blivit sämre. Han har i allt högre utsträckning börjat tappa förtroendet från både spelare och supportrar. Hans ständiga mixtrande med Arsenals spelsystem, inte minst i stora och viktiga matcher, visar på att han själv inte riktigt verkar veta vad han vill.
Fotboll handlar som vanligt om framtiden, och den avgörande frågan är naturligtvis i vilken utsträckning det känns troligt att Mikel Arteta kommer kunna föra Arsenal närmare en nivå som matchar vad som rimligtvis måste vara klubbens ambition. Artetas problem här är att det finns egentligen ingenting som på ett övertygande sätt tyder på att det är något han skulle vara på väg att lyckas med.
Enda halmstrået som skulle kunna greppas är Arsenals yngre generation spelare som alltmer har börjat utgöra lagets motor och dess uppenbara framtid. Denna generation har börjat få utrymme under Arteta, mycket efter att denne gjort vad som kan visa sig vara hans stora och bestående bidrag till Arsenal och tagit tag i den lyx- och stjärnkultur som präglat klubben under många år.
Men betyder detta egentligen att Arteta därför skulle vara den ende eller för den delen den bästa managern att jobba vidare med denna yngre generation av spelare, som rimligtvis måste utgöra ryggraden i Arsenals framtid? Nej, naturligtvis inte. Det kryllar formligen av moderna, progressiva managers med tydliga taktiska idéer och vana vid att bygga sina lag med unga spelare.
Mikel Arteta är ofrånkomligen en del i den här tämligen olycksaliga trenden inom engelsk fotboll under de senaste tre-fyra åren att stora klubbar anställer mer eller mindre helt oprövade managers, av mer eller mindre rationella skäl. En utvärdering av denna trend, som nu börjar bli möjlig att göra, visar förmodligen att i princip inte en enda av de managers som ingått i denna trend kan sägas vara eller ha varit helt lyckad.
Mikel Arteta hade aldrig blivit Arsenals manager om inte två omständigheter hade varit uppfyllda. Dels att han har spelat i Arsenal. Dels att han under några år var en av Pep Guardiolas coacher. Det andra kriteriet var förmodligen det viktigaste. Arsenal anställde Arteta baserat till största delen på den extremt långsökta tankegången att Arteta var en ny Guardiola baserat endast på att han under några år varit en av Guardiolas coacher.
Egentligen är det obegripligt att professionella företag och styrelser fattar beslut på så lösa och till synes irrationella grunder. Om man nu inte råkar känna till ett och annat om hur organisationer faktiskt fungerar och inser att det är betydligt mer vanligt än vad skolans stextböcker och konsulternas modeller försöker få oss att tro. Människor och organisationer är bra på att låta rationella och professionella, sämre på att vara det.
Arsenal är naturligtvis inte ensamma om detta. Håller vi oss enbart till de engelska superklubbarna under låt oss säga de senaste fem åren skulle det vara fullt möjligt att ifrågasätta Chelsea på samma sätt gällande Frank Lampard, Man Utd gällande Ole-Gunnar Solskjaer, och Tottenham gällande José Mourinho. I vart och ett av fallen, om än av lite olika skäl, fullständigt irrationella anställningar.
Men det ursäktar naturligtvis inte Arsenal. Att andra agerar klantigt är knappast någon särskilt bra orsak att själva klanta till det. Vad man måste kunna begära av Arsenal är att de lär sig av både sina egna misstag och av andra klubbars misstag. Ett dåligt beslut blir inte bättre för att man klamrar sig fast vid det, utan det blir tvärtom bara sämre eftersom det gör ont värre. Att anställa Mikel Arteta har visat sig vara ett dåligt beslut.
Egentligen ser jag bara två möjliga skäl att behålla Arteta ännu en säsong. Antingen att Arsenal bedömer det finns så mycket skit kvar att rensa ut i klubben att det inte är värt att belasta en ny manager med det jobbet, utan bättre att låta Arteta dra i det. Eller att man helt enkelt inte lyckas hitta och anställa en annan manager man faktiskt tror på som kan passa in med Arsenals profil och ambition.
Men till slut är detta tämligen osannolika skäl. Så mycket skräp finns inte i Arsenal, snarare handlar det kanske om att på bästa sätt utgå från vad som finns och bygga vidare på det. Att Arsenal inte skulle kunna hitta en manager som passar med deras profil och ambition i god tid innan kommande säsong är naturligtvis en löjlig tanke. Om Arsenal inte lyckas med det beror det mer på egen kompetens än på utbudet av managers.
Skillnaden kan som vi vet visa sig markant. Arsenal behöver inte titta längre än mot Chelsea för att kunna jämföra skillnaden i laget mellan Frank Lampard som manager och Thomas Tuchel som manager. En av dem var ett relativt oprövat kort, anställd främst av irrationella eller sentimentala skäl. Den andre en beprövad manager med beprövade metoder på en hög nivå av europeisk fotboll.
Ett annat övertygande skäl för Arsenal att byta manager är detta: Att det är svårt att övertyga någon av befintliga eller möjliga spelare att nästa säsong kommer bli bättre än den här säsongen om man inte förändrar något med det som har gjort den här säsongen så pass misslyckad. Arsenal måste ge alla och inte minst sig själva ett svar på varför Arsenals nästa säsong kommer bli bättre än den här säsongen.
Arsenal befinner sig fortfarande i förnyelseprocessen efter Arsene Wenger. Arsenal började med att ställa sig helt fel fråga om vem som skulle kunna ersätta Wenger och landade i helt fel svar i form av Unai Emery. Arsenal ställde sig därefter rätt fråga om vem som skulle kunna bygga om Arsenal för framtiden men landade alltjämt i fel svar i form av Mikel Arteta.
Vad Arsenal nu måste göra är att hitta rätt svar på rätt fråga gällande vem som är Arsenals manager när nästa säsong påbörjas. Och även efter några dagars eftertanke, även sedan de hetaste känslorna efter torsdagens torsk har hunnit lägga sig, förblir min uppfattning att det enda sättet Mikel Arteta är en del i detta svar är genom sin frånvaro.
:::
VAD VET VI OM LEAGUE ONE INFÖR SISTA OMGÅNGEN?
Vi vet att Hull City har vunnit ligan och alltså återvänder till EFL Championship nästa säsong.
Vi vet att Peterborough, Englands kanske mest underhållande fotbollslag, slutar tvåa och gör dem sällskap i EFL Championship.
Vi vet att Blackpool, Sunderland och Lincoln City samtliga är klara för playoff i League One, om än ej på vilka platser.
Vi vet att Portsmouth (72), Oxford (71p) och Charlton (71p) gör upp om den fjärde och sista playoff-platsen.
Vi vet att alla dessa tre lag har hemmamatcher, Portsmouth mot Accrington Stanley, Oxford mot Burton Albion, och Charlton mot Hull City.
Vi vet att Rochdale, Northampton, Swindon och Bristol Rovers samtliga är färdiga för nedflyttning till League Two.
Vi vet att League Ones sista ligaomgång sparkar av klockan 13:00.