Detta hade kunnat vara en rätt stressig vecka för Man Utd. Tre matcher inom loppet av fem dagar är liksom inget att leka med, det är vad man skulle kunna kalla för något utav den engelska fotbollens old school shit. Det var ju så här spelschemat kunde se ut förr i tiden. Dessutom hade det kunnat vara mitt i brinnande Champions League-strid, med en plats i Champions League nästa säsong på spel.
Men nu blev det inte så. Man Utd ska naturligtvis fortfarande spela dessa matcher, mot Leicester ikväll och mot Liverpool på torsdag kväll efter att i söndags eftermiddag ha spelat borta mot Aston Villa. Men West Hams förlust mot Everton i söndags kväll betyder att Man Utd redan är klara för Champions League. Man Utds matcher mot Leicester och Liverpool under veckan gäller bara hedern och äran.
Kvarvarande lag i Champions League-striden betraktar säkert detta med viss oro. West Ham och Chelsea lär ju inte vara helt nöjda med att både Leicester och Liverpool får möta ett Man Utd som inte längre har något att spela om, och som förmodligen kommer sätta sina egna mer långsiktiga mål i första rummet. Å andra sidan kanske inte Chelsea har skäl att klaga som i lördags mötte och vann mot ett klart nedtaggat Man City på bortaplan.
Det där är ju som det är. Det är så här ligaformatet fungerar, dess ofrånkomliga baksida som alla naturligtvis känner till på förhand. Det kan naturligtvis vara surt om man befinner sig på fel ände av ekvationen, men det tjänar just ingenting till att klaga över det. Det är i slutänden något som alla lag brukar ha både fördelar och nackdelar med sett över en hel säsong. Men det är klart att det märks mest och känns mest i slutet av säsongen.
Man Utd har alltså hemmamatcher både under tisdagskvällen och torsdagskvällen, först mot Leicester och sedan mot Liverpool. Men givet det läge som Man Utd befinner sig i med sina supportrar ska vi kanske ännu inte vara alldeles övertygade om att det faktiskt blir några matcher av. Matchen mellan Man Utd och Liverpool för en och en halv vecka sedan fick ju skjutas upp. Anledningen att Man Utd har en så här stressig vecka.
Orsaken till protesterna har naturligtvis inte försvunnit under dessa tio dagar, så det borde rimligtvis ligga i farans riktning att det kommer fortsätta protesteras. Även om det för all del knappast är en rimlig tankegång att Glazers skulle kunna sälja Man Utd på tio dagar, ens om de ville sälja, så ligger det kanske någon slags tanke i att upprätthålla farten i kampanjen och trycket på Glazers.
I och för sig vet jag inte heller hur rimligt det skulle vara att Man Utds supportrar skulle försöka stoppa varenda match på Old Trafford fram till dess att Glazers skulle ha sålt Man Utd, vilket även under optimala förutsättningar skulle vara en långdragen process. Om man är Man Utd-supporter som driver en protestkampanj så gäller det nog att mycket klokt välja sina tillfällen att protestera.
Matchen mot Liverpool för tio dagar sedan var naturligtvis ett väldigt väl valt tillfälle att protestera. Maximal exponering eftersom det är den engelska fotbollens största match, sedd och spridd över hela världen. Detta är kanske något som talar för att risken för nya protester av det allvarligare slaget, det matchstörande slaget, förmodligen är betydligt större på torsdag mot Liverpool, än ikväll mot Leicester.
Protestledarna måste emellertid vara lite smarta också. Protesternas framgångar beror mycket på hur de framställs i media, och det gäller att bevara den sympati som finns för protesterna i så hög utsträckning som möjligt. Detta betyder att protesterna inte får börja uppfattas som okynnespåhitt utan hela tiden måste uppfattas som motiverade, rimliga och proportionerliga.
Möjligen är detta särskilt aktuellt nu när Glazers i dagarna har gjort vissa eftergifter i sitt sätt att förhålla sig både till klubben och till supportrarna. Nu är detta knappast några stora saker, och definitivt med rätt tveksam effekt ens i teoretisk mening, men det är ändå något som kan behöva sjunka in innan det börjar bli dags för ännu fler protester av det grövre och kanske framför allt matchstörande slaget.
På tal om protester så har ju Liverpools supportergrupp Spirit of Shankly lämnat in en kravlista till Liverpools styrelse, bland annat innehållandes kravet att supportrar ska få plats i styrelsen samt vetorätt i Liverpools beslutsprocess. Representanterna för Liverpools styrelse tog med sig kraven tillbaka till styrelsen för diskussion, som det hette. Att följa den dialogen de närmaste veckorna kan bli kostlig underhållning.
Man Utd borde väl för all del vara betydligt bättre förberedda på omfattande och allvarliga protester under den här veckan än vad de var förra gången. Det var ju så att säga en annan rätt förbryllande sak den gången, att Man Utd inte alls verkade ha haft med i sina funderingar att det faktiskt skulle kunna bli protester i den omfattningen och alls inte planerat därefter.
Om det enda som kanske stressar Man Utd inför kvällens match är vad som kommer att hända utanför Old Trafford, och möjligtvis även inuti Old Trafford, så måste Leicester för närvarande känna en rätt rejäl stress över en alltmer besvärlig tabellsituation. Samma sak som drabbade Leicester förra säsongen ser ut att vara på väg att drabba dem igen, att tappa Champions League mitt under slutomgångarna.
Chelsea passerade precis Leicester i tabellen, och bakom Leicester jagar både West Ham och Liverpool för fullt. Det måste rimligtvis stressa både Leicesters spelare och Brendan Rodgers själv att detta faktiskt hände förra säsongen. Att det händer en gång kommer alltid kunna förklaras som ett rent undantag, men händer det två säsonger i rad så börjar det bli väldigt besvärande både för klubb och för manager.
Alltså kanske inte Leicester precis protesterar över att behöva möta Man Utd på Old Trafford i en match som inte längre betyder något för Man Utd. Man Utd som dessutom lär betrakta torsdagens match mot Liverpool som betydligt viktigare för dem. Att vinna mot Liverpool betyder alltid något extra för Man Utd, och att spela bort Liverpool från Champions League är helt säkert en frestande tanke.
Bättre läge för Leicester än ikväll att vinna mot Man Utd på Old Trafford borde alltså vara rätt svårt att hitta.Samtidigt är jag inte alls förtjust i det här snacket som dök upp efter matchen mot Aston Villa om vilken match under veckan som Man Utd mer eller mindre borde tanka. Man Utd bör naturligtvis ha en spelartrupp fullt kapabel att kunna spela för att vinna, och också kunna vinna, mot både Leicester och Liverpool den här veckan.
Och har Man Utd inte det, och vill inte Man Utd det, så bör väl Man Utd ta en lång hård titt på sig själva och fundera över varför det egentligen ligger till på det sättet. Kanske har svaret på den frågan något att göra med varför Man Utds supportrar protesterar mot klubben och dess ägare. Om vad klubben borde vara och borde stå för, vad klubben faktiskt har blivit, och om hur alldeles för många har börjat nöja sig med mindre.
Protester som faktiskt kan komma att betyda att Man Utd inte ens kommer lyckas spela två matcher den här veckan, än mindre faktiskt vinna dem.