Man måste kanske ändå fråga sig om allting verkligen står riktigt rätt till med Steve Bruces huvud. För kanske första och enda gången den här säsongen var det faktiskt rätt lugnt och skönt runt Newcastle. Även de värsta kritikerna kändes rätt nöjda och tillfreds inte bara sedan Newcastle faktiskt säkrat nytt kontrakt i Premier League utan dagarna efter att de svarat för en av säsongens bästa matcher mot Leicester.
Just i detta läge hade man kunnat tänka sig att en klok manager såg möjligheterna att bygga vidare på detta relativa lugn och lägga en mer positiv grund för framtiden, att om inte annat ge sig själv bättre arbetsro för framtiden. Men så tänkte inte Steve Bruce, som istället sätter sig i polaren Simon Jordans pratshow på TalkSport och ojar sig om det svåra med att ”hantera förväntningarna” på Tyneside.
Otroligt tondövt av någon som påstår sig vara en av Newcastles supportrar. Steve Bruce verkar i så fall fullständigt omedveten om vad som triggar dessa supportrar. Alternativt är det bara så att Bruce mer än något annat såg Newcastles vinst mot Leicester och att han lyckades hålla Newcastle kvar i Premier League som ett tillfälle att ge igen mot alla sina kritiker och belackare. Ge betalt för gammal ost helt enkelt.
Den goodwill som Steve Bruce möjligen hade jobbat upp med de senaste omgångarnas resultat gick därmed upp i rök. Newcastles supportrar är med all rätt lätta att provocera med den typen av anspelningar på orimliga förväntningar, vilket har varit en piska att förminska dem med under flera år. Ett ömt och fortfarande blödande sår som Bruce tyckte var en bra idé att hälla ett kilo salt i av inget bättre skäl än det egna egot.
Newcastle har gjort en stark avslutning på säsongen. Tre vinster och endast en förlust på lagets senaste sex matcher är en bra svit just när Newcastle behövde det som mest. När Fulham och Newcastle befann sig nacke vid nacke i tabellen runt landslagsuppehållet tog alla nästan för givet att det var Newcastle som skulle vika ned sig. Istället är det Fulham som därefter har lyckats ta endast en enda futtig poäng.
Naturligtvis är det där något som Newcastle och Steve Bruce ska ha credd för. Viktiga spelare har kommit tillbaka in i laget. Steve Bruce har faktiskt landat helt rätt i en och annan laguttagning mot slutet. Men naturligtvis är saken också den att Newcastle inte ska behöva vara inblandade i någon nedflyttningsstrid till att börja med. Så enbart att lyckas reda ut en nedflyttningsstrid man själv försatt sig i ger kanske inte syndernas förlåtelse.
Visst kan man hylla Steve Bruce för Newcastles segrar över Everton och Leicester om man nu vill det. Men det förändrar liksom inte heller Newcastles nitton matcher långa svit mellan mitten av december och mitten av mars där Newcastle bara vinner två matcher och förlorar hela elva matcher, klockar hem förluster mot Sheffield United, Leeds, Crystal Palace, Brighton med flera, och brakar rätt ned i nedflyttningsträsket.
Newcastles supportrar kräver knappast Champions League-titlar, som man ibland får intrycket att ett och annat ljushuvud i engelsk fotbollsmedia inbillar sig, eller egentligen ens Champions League-spel. Vad de emellertid förväntar sig, och det kan knappast betraktas som några orimliga förväntningar som en stackars manager som Steve Bruce måste ”hantera”, är att inte behöva bli frånsprungna av Burnley, Southampton m fl.
Då måste man fråga sig varför Steve Bruce går ut och gör en så här ärligt talat rätt korkad intervju. Antingen är det så att han helt enkelt värnar det egna egot över klubbens bästa och då finns det rätt uppenbara skäl att anse att han är rätt olämplig som manager utöver de redan framförda. Eller så vet han med sig att han inte är Newcastles manager särskilt länge till och ser till att så att säga ”skriva sin egen story”.
Åtminstone ett av de båda alternativen har ju i alla fall möjligheten att göra Newcastles supportrar nöjda och glada. För just nu spelar det ingen roll om Newcastle skulle lyckas mosa Man City med 9-0 ikväll, med Steve Bruce finns ingen solidaritet. Bruce har i allt större utsträckning gjorts till fienden. Med mediautspel som detta gör Bruce i själva verket sig själv till fienden, eller till fiendens språkrör.
Newcastles supportrar har under det senaste året pratat rätt mycket om Newcastles alla fiender. Vilket har gällt egentligen allt och alla såsom Mike Ashley, press och media, Premier League självt och lite diffust de ”stora klubbarna”. Vilket kanske är en rimlig följd av så långvarig frustration och av känslan att vara motarbetade, vilket inte minst blev fallet när det saudiska uppköpet aldrig blev av förra sommaren.
Men med en sådan här manager är det kanske inte alldeles klart att Newcastle egentligen behöver några andra fiender.
:::
Newcastles supportrar, många av dem i alla fall, har ju fortfarande höga förhoppningar om att det saudiska uppköpet ska bli av. Rättsliga processer pågår mot Premier League som man hoppas ska ge dem rätt. En något luddig förhoppning som det verkar.
Igår gick man igång på att Amanda Staveley ska ha sagt i en intervju att hon inte får uttala sig om Newcastles situation eftersom hon har skrivit på ett avtal om tystnadsplikt, ett så kallat (NDA) non-disclosure agreement.
Det är kanske svårt att säga med någon större säkerhet vad det faktiskt betyder ens om hon faktiskt skulle ha gjort detta. Vad man kan säga är att om man har skrivit på ett NDA så är det vanligt att det i detta ingår att inte ens säga att man har skrivit på ett NDA.
Men så länge det finns hopp så finns det väl liv som det brukar heta. Sedan finns så klart ett annat lite mindre optimistiskt ordstäv om hopp också.
:::
Vinsten mot Chelsea betyder naturligtvis egentligen ingenting för Arsenal, men i ett läge när den kanske betyder allting. Men desto besvärligare förlust för Chelsea naturligtvis, som gör läget betydligt mer besvärligt för dem.
:::
Intressant fredagsläsning från Josimar om hur FIFA och Gianni Infantino kanske inte var alldeles ärliga och uppriktiga angående både sin roll och sin kommunikation gällande planerna på en europeisk superliga.
https://josimarfootball.com/infantinos-double-game/
:::
Om man verkligen hade velat bestraffa de engelska superklubbarna för sina roller i den europeiska superligan, och slå två flugor i en smäll med avseende på FA-cupen, så hade man plockat bort en Champions League-plats från ligan och lagt den på FA-cupen.
Chelsea mot Leicester i morgondagens FA-cupfinal. Något att se fram emot.