Om vi hade frågat vilken som helst Wigansupporter så här åtta år senare om de hade bytt ut FA-cuptiteln om de med därigenom hade hållit sig kvar i Premier League och undvikit allt elände och all hjärtsmärta som drabbat dem under dessa år så hade de förmodligen stirrat på oss som om vi var helt galna. Nej, naturligtvis inte, det hade de aldrig gjort. Att vinna FA-cupen är deras största ögonblick någonsin.
Kanske är den här funderingen särskilt aktuell eftersom Chelsea och Leicester möter varandra två gånger under de kommande fyra dagarna. Först i FA-cupfinalen senare ikväll, och sedan på tisdag kväll när de möter varandra i ligan i vad som mycket väl kan visa sig vara en helt avgörande match gällande vilka som tar sig till Champions League nästa säsong och vilka som får klara sig utan.
Detta väcker onekligen den rätt intressanta frågan vad som är viktigast för dessa båda klubbar. Eftersom det bara är tre dagar mellan de båda matcherna så blir någon form av prioritering mellan dem, eller balansering av resurser mellan dem, ofrånkomlig. Att kunna spela sitt allra bästa lag på maximal fysisk förmåga i båda matcherna är rimligtvis en omöjlig ekvation att lösa.
Vilket i och för sig inte betyder att det är fullt möjligt för både Chelsea och Leicester att försöka vinna båda matcherna. Så på sätt är det ju något av en falsk motsättning. Kruxet gäller inte att välja vilken match man vill vinna eftersom det bara går att vinna en av dem, utan gäller framför allt i vilken av matcherna man ska ge sig själva bästa möjliga chansen att faktiskt vinna. Vilken match riskerar man helst?
Här finns onekligen alla skäl i världen både för Chelsea och för Leicester att vilja vinna FA-cupen idag. Alla stora Chelseamanagers i modern tid har vunnit titlar under sin första säsong med Chelsea, och även om Thomas Tuchel har ytterligare en chans att få lyfta en ännu större buckla så är dagens FA-cupfinal en väldigt god möjlighet att göra ett första stort avtryck både i Chelseas historia och i den engelska fotbollen.
Men om Tuchel gärna vinner en stor titel under sin första säsong med Chelsea så måste man rimligtvis anta att det står väldigt högt upp på Brendan Rodgers önskelista att vinna sin allra första stora titel som manager i engelsk fotboll. Det är trots allt en sak som saknas för en manager som med all rätt framstår som ett av de stora managernamnen i ligan, med anspråk på att börja nämnas bland de allra största.
Leicester själva är den klubb som har varit i flest FA-cupfinaler utan att någon gång faktiskt ha vunnit FA-cupen. 1949, 1961, 1963 och 1969 gick Leicester hela den långa vägen till Wembley, men lämnade varje gång Wembley tomhänta. Detta är Leicesters femte FA-cupfinal. Det går nog inte riktigt att beskriva hur stort det faktiskt vore för Leicester att äntligen få lyfta FA-cupen mot himlen.
Att säga något annat än att Leicester verkligen, verkligen vill ta sig till Champions League igen vore bara löjligt. Särskilt när de är så nära som de nu är, och särskilt när de var så nära som de var förra säsongen. Men jag är också ganska säker på att nästan varenda Leicestersupporter, om de skulle vara tvungna att välja, skulle säga att de mycket hellre vinner FA-cupen än de slutar trea-fyra i ligan.
Kanske är detta delvis vad som skiljer Leicester, en framväxande engelsk storklubb, från en superklubb som Chelsea. För jag misstänker att om man skulle fråga Chelseas supportrar exakt samma sak så är jag benägen att tro att de förmodligen hellre skulle välja att få spela i Champions League nästa säsong, än att vinna FA-cupen. Kanske är detta skillnaden i ett nötskal mellan en storklubb och en superklubb.
(Samtidigt vet jag inte riktigt i vilken utsträckning detta är sant. Jag hade t ex aldrig själv bytt ut FA-cuptiteln 2016 mot att Man Utd slutade fyra den säsongen istället. Ändå förstår jag naturligtvis precis varför Louis van Gaal fick sparken. Kanske är svaret att det lite grann beror på.)
Nu finns självfallet andra, yttre skäl varför det är på det viset. Chelsea har t ex vunnit FA-cupen många gånger förut, det är inte en riktigt lika stor sak för dem som det vore för t ex Leicester. För Chelsea vore det också ett stort misslyckande att missa Champions League på ett helt annat sätt än vad det vore för Leicester att missa Champions League, så kostnaden är väsentligt högre för Chelsea på så vis.
Chelsea är i någon mening även mer beroende av Champions League. Finansiellt är det naturligtvis en väldigt viktig del. Sportsligt för att vara en maximalt attraktiv arbetsgivare för både nuvarande och potentiella spelare. Att spela i Champions League betyder väldigt mycket för Chelsea. Leicester är däremot inte en klubb som har byggt upp verksamhet och affärsmodell utifrån idén om Champions League-spel.
Av framför allt det skälet är jag rätt övertygad om att det är betydligt mer troligt att vi får se Leicester komma ut på Wembley ikväll i maximal styrka. Desutom lär nog Rodgers ha betydligt svårare att förklara för Leicesters stjärnor att de inte ska spela i en FA-cupfinal på Wembley. Sedan är det också så att Chelseas bättre bredd i spelartruppen gör det lättare för dem att rotera i högre utsträckning med bibehållen kvalitet på planen.
Sedan vet vi också att matcher inte spelas i ett vacuum. Vad som händer i dagens FA-cupfinal kommer inte sakna betydelse för vad som händer i kommande matcher, och under resten av säsongen. Exempelvis är det inte alltför långsökt att hur det går för Chelsea i denna final kan påverka hur det går för dem i nästa final. Exempelvis är ett stort frågetecken kring Leicester under Rodgers deras förmåga att ta det ”sista klivet”.
Att komma fram till att det förmodligen är viktigast att vinna på tisdag betyder inte att det därför blir mindre viktigt att vinna FA-cupfinalen. Eftersom det är svårt att föreställa sig att vad som händer på Wembley ikväll mellan Chelsea och Leicester inte kommer ha någon betydelse för vad som händer mellan Chelsea och Leicester på Stamford Bridge på tisdag kväll.
Både Chelsea och Leicester måste alltså gapa över mycket. Även om det samtidigt och ofrånkomligen betyder att både Chelsea och Leicester även riskerar att därmed mista hela stycket.