Gårdagens stora nyhet var förmodligen Roy Hodgsons besked tillsammans med Crystal Palaces bekräftelse att detta är Hodgsons sista säsong inte bara som Crystal Palaces manager, utan som manager över huvud taget. Någon oväntad nyhet var det knappast, då beskedet liksom har hängt i luften över Crystal Palace under stora delar av den här säsongen. Men det förtar självfallet inte betydelsen.
Att man valde att göra beskedet offentligt igår var nog ingen tillfällighet sådär dagen innan Crystal Palaces sista hemmamatch för säsongen, framför de egna supportrarna som för första gången på väldigt länge får komma in på Selhurst Park igen. Något som nog rimligtvis borde kunna ge Roy Hodgson precis det avsked som både han själv och hans långa managerkarriär förtjänar.
Betydligt bättre än att försöka göra en sak av det under Crystal Palaces sista match, på Anfield mot Liverpool. Jag kan bara förmoda att Hodgson nog inte känner de varmaste känslorna för Anfield, i vad som blev en av hans svagare uppdrag som manager och en klubb där han aldrig riktigt gavs chanen. Eller som Hodgson själv uttryckte det, ”tekniskt var ju manager för Liverpool också.”
Roy Hodgson är ju tämligen unik av engelska managers från sin generation. Han vågade tidigt ta steget utanför Englands gränser, och är väl egentligen minst lika känd som en slags europeisk manager som en engelsk manager. Till skillnad från många av sina rätt jämnåriga kollegor bland engelska managers har han aldrig hållit sig i sin lilla sandlåda, lipandes över att utlänningar kommer och tar deras hinkar.
Ändå är Hodgson ju omisskännligt engelsk. Han är till och med Croydon born and raised, so Crystal Palace var på något sätt den perfekta sista dansen för honom som manager. Och ett bra jobb har han gjort under sina fyra år med Crystal Palace. Han stabiliserade laget efter den katastrofala flirten med Frank De Boer, och under ofta rätt besvärliga förhållanden har han satt Crystal Palace på fast fot i Premier League igen.
Framtiden för Crystal Palace handlar emellertid i allt högre utsträckning om att försöka hitta en egen tydlig stil, och bli starka genom att slussa fram unga spelare att genomföra denna stil. Samma typ av tänkande som ledde Crystal Palace till Frank De Boer. Men det var aldrig idén i sig det var något fel på, utan felet låg nog snarare i hur idén faktiskt tog form och genomfördes.
Allt talar egentligen för att Frank Lampard står på tur att ta över Crystal Palace. Vilket jag tror är en på förhand närmst perfekt fit. En engelsk manager i en trots allt mycket engelsk klubb. En progressiv manager med dokumenterade färdigheter, på olika nivåer, att slussa fram unga spelare i sitt lag. Något han gjorde med bravur både i Derby County och i Chelsea, hans bestående avtryck som manager för dem.
Det pratas emellertid även om Sean Dyche, även om det låter mer som mediasurr. Men det vore ju onekligen två helt olika vägar för Crystal Palace att vandra. En klubb som Roy Hodgson har stabiliserat, men även en klubb med potential för en större framtid. Det borde vara ett projekt betydligt bättre anpassat för Frank Lampard, som nog fick ta över Chelsea alldeles för tidigt i sin managerkarriär.
Roy Hodgson lämnar över ett starkt Crystal Palace, oavsett vem det nu än blir han lämnar över till. Förhoppningsvis får Hodgson den avtackning han förtjänar på Selhurst Park ikväll, och skulle det avslutas med en vinst mot Arsenal så protesterar förmodligen bara Arsenal själva över den saken.
:::
Strålande idé att tanka matchen mot Leicester. Verkligen!
:::
Leeds bekräftar i och med vinsten mot Southampton att de slutar sin första säsong tillbaka i Premier League på den övre halvan. Man måste imponeras av vad Marcelo Bielsa har lyckats åstadkomma med en inte överdrivet spektakulär spelartrupp. Men Leeds kommer naturligtvis inte orka med detta över hela säsongen…
:::
Höstens Southampton var ett lag, vårens Southampton var ett helt annat och ett betydligt sämre lag. Börjar faktiskt bli tveksam till om det är möjligt för Ralph Hasenhüttl att sitta kvar som manager.
:::
Brighton gör ännu en bra säsong i Premier League med Graham Potter. Ett lag nästan alla tog för givet skulle åka ur Premier League när Chris Hughton sparkades. Vändningen och vinsten mot Man City blir självfallet den höjdpunkt som Brighton först och främst tar med sig från den här säsongen.
:::
Enligt matchbilden fanns det verkligen bara en möjlig vinnare mellan Chelsea och Leicester på Stamford Bridge. Mycket riktigt vann Chelsea, som i ett svårt läge gjorde en av sina bästa matcher för säsongen.
:::
Leicesters (och kanske delvis Chelseas) oroliga blickar rör sig därför mot Turf Moor ikväll där de nu måste hoppas att Burnley gör dem en tjänst mot Liverpool. Vinner Liverpool har de matchboll och upplägg på Champions League i sista omgången.
Burnley på Turf Moor skulle så klart kunna vara en tuff nöt att knäcka. Men ett Burnley som inte har något att spela för på slutet av säsongen brukar inte vara riktigt samma lag som de kan vara tidigare under säsongen.
Och efter Alissons sena vinstmål senast mot West Brom är det ju svårt att tänka något annat än att lyckan återigen ler mot Liverpool.