Bakom detta öppna brev står en mängd tidigare fotbollsspelare, men främst bland jämlikar så att säga hittar vi Gary Neville, Gary Lineker, Jamie Carragher och Rio Ferdinand som alla fyra är stora TV-profiler för närvarande. Idén om en oberoende myndighet har framförts av framför allt Neville tidigare.
Idén har visat sig vara väldigt populär. I skrivande stund har över en miljon skrivit under den namnlista som organiserats som stöd för idén. Vilket betyder att frågan kommer att övervägas för debatt i parlamentet. Ambitionen är självfallet att idén ska komma med i den aviserade offentliga utredningen kring den engelska fotbollens styrning.
Att en idé är populär är för all del inte riktigt samma sak som att det därför är att betrakta som en väldigt bra idé. Man skulle i själva verket kunna hävda att det just i dessa dagar förmodligen är väldigt lätt att få folk att skriva på en sådan namnlista. Det röstas mot något, snarare än det egentligen röstas för en specifik idé.
Särskilt specifik kan man heller inte påstå att Nevilles, Linekers, Carraghers m fl idé om en oberoende myndighet över engelsk fotboll är. I deras öppna brev, den mest detaljerade beskrivningen som finns av idén, står inte mer än att den oberoende myndigheten ska bevaka supporterintresset och värna vad som är bäst för fotbollen som helhet.
Risken är självfallet att om man faktiskt försöker göra en idé mer och mer specifik, så blir det till slut inte riktigt lika lätt att få samma stöd för den. Då kommer det vara lättare att hitta sådant med idén som man helt enkelt inte gillar, och olika människor kommer så klart gilla och ogilla olika saker med idén.
Ändå är det ju rätt viktigt, om man vill betraktas som en seriös part i samtalet, att kunna göra en idé konkret och specifik. Om en oberoende myndighet faktiskt ska införas så kommer den ofrånkomligen att behöva existera i en kall och praktisk verklighet, inte bara som en löst formulerad idé i Gary Nevilles huvud.
Detsamma gäller för all del kritik. Det är ju väldigt lätt att kritisera en idé för att inte vara tillräckligt specifik, särskilt om man kanske något ironiskt inte ens besvärar sig med att vara specifik i sin kritik. Vad är det då för pusselbitar och detaljer i den här idén om en oberoende myndighet som jag saknar?
Vad menas egentligen med oberoende?
Man skulle kunna tycka det är något paradoxalt att ropa efter en oberoende myndighet, då det ena kan sägas stå i motsats till det andra. På engelska heter det för all del regulator, men en regulator är ju bara en form av myndighet.
Hur ska då den här myndigheten faktiskt tillsättas? Vem eller vilka är det som faktiskt tillsätter och bemannar myndigheten? Hur kommer svaret på dessa frågor att påverka myndighetens faktiska oberoende?
Om myndigheten är politiskt tillsatt är det en slags förstatligande av den engelska fotbollen, åtminstone ställs den under statlig kontroll. Det kan vara en bra idé, det kan vara en dålig idé, men politisk kontroll är inte detsamma som oberoende.
Lite märkligt är det ju också att höra mer eller mindre samma människor som under många år har beklagat sig över politikernas bristande engagemang för den engelska fotbollen, nu plötsligt framhäva samma politiker som den engelska fotbollens räddning.
Om myndigheten ska inkludera supportrar, vilket verkar vara en del av tanken, vilka supportrar pratar vi i så fall om och hur tillsätts de? Även supportrar kan anses vara allt annat än oberoende, det är så att säga lite poängen att de inte är det.
Vad är myndighetens mandat och uppgift?
Om en myndighet ska tillsättas är det förmodligen även väldigt klokt att klart och tydligt definiera dess uppgift, dess ramar och det regelverk som det faktiskt har att rätta sig efter. En myndighet ska inte stifta lagar eller skriva regler, utan se till att regler följs.
Enligt Neville m fl ska myndigheten representera supportrarnas intressen. Okej, låter bra, men vad är då egentligen supportrarnas intressen, och vad är det inte? Tycker och tänker alla supportrar lika, eller måste det hittas gemensamma nämnare?
Enligt Neville m fl ska myndigheten skydda mot skadlig verksamhet. Okej, låter bra, men vad är då att räknas som skadlig verksamhet, och vad är det inte, och vad är i så fall nyttig verksamhet?
Enligt Neville m fl ska myndigheten prioritera och skydda fotbollens intressen som helhet från klubbarnas egenintressen. Okej, låter bra, men vad är i så fall bäst för fotbollen i stort, och vad är det inte?
Kort sagt, idén tar sin början i fel ände. Den korrekta ordningen måste rimligtvis vara att först formulera definitioner och regler, och därefter utse lämplig myndighet eller organisation till vårdnadshavare för detta ramverk.
När väl detta har gjorts behöver det också göras tydligt vad en sådan här myndighet då har för mandat att värna detta regelverk, och vilka sanktioner den får utfärda om eller när klubbar med flera agerar i strid med dessa regler.
Vad är egentligen behovet av en oberoende myndighet?
Om vi letar efter Nevilles, Linekers, Carraghers och Ferdinands motiv för en oberoende myndighet så är inte det någon hemlighet. Ungefär halva deras öppna brev utgår från fiaskot med den europeiska superligan.
Att sätta stopp för alla sådana planer för all framtid verkar vara deras främsta för att inte säga enda motiv att införa en oberoende myndighet. Nästan i sådan utsträckning att det börjar framstå som en enfrågemyndighet.
Man kan naturligtvis fundera på om det egentligen inte bara är så att Neville m fl så att säga använder just det argumentet just för att det är så färskt och så hett. De vet att det är den frågan som så att säga säljer bäst.
Vad jag kanske känner att Neville m fl missar, och jag har varit inne på detta förut, är att även utan en oberoende myndighet, och utan det så kallade tyska supporterinflytandet, så var den europeiska superligan död inom ett dygn från det att den presenterats.
Kanske inte det bästa argumentet för varför man måste införa en myndighet för något som dog på nolltid utan myndighet. Vilka andra behov finns då för en myndighet att fylla, utan att det bara innebär att flytta ansvaret från ett ställe till ett annat?
Jag tänker inte säga att en oberoende myndighet måste vara en dålig idé. Men Gary Neville, Gary Lineker, Jamie Carragher, Rio Ferdinand med flera har gjort ett rätt dåligt jobb med att i sak och substans förklara varför det faktiskt är en bra idé.
Kanske känner de inte att de behöver det, eftersom idén råkar vara så väldigt populär just nu. Men det leder ofrånkomligen till att både idén om en oberoende myndighet och de själva andas populism.
Att tunga personligheter och opinionsbildare som Neville, Lineker, Carragher med flera verkligen visar engagemang och tar sin roll på allvar, till skillnad från många andra som mest vill vara bekväma och passa in, är i grunden något väldigt positivt.
Men med en sådan roll kommer också ett visst ansvar. Alla kan ha en åsikt och alla har rätt att framföra sin åsikt. Men vissa åsikter är värda mer än andra åsikter.