Var sak har sin tid brukar det sägas. Och efter fyra år av fenomenal framgång för Wolves känns det kanske ändå rätt naturligt att Nuno Espirito Santo nu tackar för sig och lämnar Wolves. Under dessa fyra år har Espirito Santo tagit Wolves från en klubb på nedre halvan av EFL Championship till en etablerad klubb i Premier League, till en klubb som för mindre än ett år sedan spelade kvartsfinal i Europa League.
Vad som kanske mest av allt får timingen och beslutet att ändå kännas rätt naturligt är att Wolves fjärde och sista år med Espirito Santo som manager har varit riktigt besvärligt. Det är kanske orättvist att beskriva som svagt vad som alltjämt är deras tredje bästa placering i ligan de senaste 40-50 åren, men en säsong som var tänkt som en slags förnyelse och nystart har helt enkelt inte alls gått som det var tänkt.
Det är ett hopplöst sätt att tänka, men det är omöjligt att fundera över hur stor betydelse Raul Jimenez allvarliga huvudskada har haft för detta. Wolves blev av med en av ligans absolut bästa anfallare, en anfallare som förra säsongen gjorde 27 mål. Den här säsongen har ingen spelare gjort fler än fem mål. En annan tanke är hur Jimenez frånvaro har varit negativt även för andra spelare som Adama Traoré och Fabio Silva.
Nuno Espirito Santo etablerade Wolves i Premier League med en defensivt väldigt välorganiserad fotboll. En fotboll som däremot även visade sig vara ruskigt effektiv med Ruben Neves kreativa vägvinnande passningsspel, Adama Traorés blixtrande fart och explosivitet, och med Raul Jimenez kraft och precision som avslutare. Wolves slutade sjua i Premier League två gånger med den fotbollen.
Tanken var att Wolves den här säsongen skulle utvecklas taktiskt. Nuno Espirito Santo gick över till en fyrbackslinje, Wolves mittfält skulle bli mer inriktat på eget bollinnehav, man försökte uppgradera ytterbacken genom att sälja Matt Doherty och värva Nelson Semedo. Nästa steg i Wolves utveckling helt enkelt, vad som skulle kunna lyfta dem från en sjundeplats till att börja utmana ännu högre upp i tabellen.
Verkligheten blev en annan. Fyrbackslinjen har gjort Wolves betydligt mer sårbara defensivt. Wolves mittfält har inte alls visat sig särskilt väl anpassat till ett mer aktivt eget bollinnehav, till stor del eftersom João Moutinhos form och status har sjunkit dramatiskt, och Semedo som värvades för närmare £40m måste nog i efterhand räknas som en av säsongens mest misslyckade värvningar.
Återigen måste man fråga sig om detta hade kunnat bli annorlunda med en hel och frisk Raul Jimenez i laget. Värvningen av Fabio Silva för £35m var uppseendeväckande när den gjordes, men kändes mer logisk som en värvning för framtiden än som i praktiken lagets första anfallare som nu blev fallet. Skadan på Jimenez satte även strålkastaren på det kloka i att sälja Diogo Jota till Liverpool, där spelaren gjort succé.
Men en annan fundering är att Wolves försök att gå mot en mer offensivt balanserad fotboll den här säsongen har haft svårt att lyckas eftersom det helt enkelt inte faller sig särskilt naturligt för en i grunden rätt konservativ Nuno Espirito Santo. En manager som i grund och botten är riskminimerande i sin spelidé kommer få svårt att implementera en mer risktagande fotboll på ett trovärdigt och konsekvent sätt.
Wolves har helt enkelt varit ett rätt trist lag den här säsongen. Lagets 35 gjorda mål är mindre än ett mål per match, och endast Burnley, Fulham, West Brom och Sheffield United har gjort färre mål än Wolves den här säsongen. Wolves har gjort första målet i endast fyra av sina senaste 26 ligamatcher. Förut var Wolves bra nog att kunna åtgärda skadan, men så är inte längre fallet. Laget saknar energi, fokus och framför allt idé.
Alltså är det kanske dags för ett managerbyte. Nuno Espirito Santo har varit en briljant manager för Wolves. En något svagare fjärde säsong förändrar inte helhetsintrycket, Espirito Santo är en älskad manager bland Wolves supportrar och det är naturligtvis inte utan anledning. Men hur bra en manager än är så kan det till slut bli så att energin tar slut, fokuset tar slut, och idéerna tar slut.
En ny fotboll kanske kräver en ny manager. Wolves är ett väldigt spännande lag med väldigt hög kapacitet och goda förutsättningar. Ett jobb som borde intressera flertalet managers runtom i Europa och världen. Frågan är väl emellertid om Wolves kommer röra sig utanför Jorge Mendes intressesfär i sökandet efter nästa manager, om de ens kan göra det, och då går det kanske att ifrågasätta hur nytt det faktiskt kan bli.
Bruno Lage, tidigare i Benfica; Rui Faria, tidigare med José Mourinho; och Vitor Pereira, tidigare i Porto och Fenerbahce, är de tidiga namnen som nämns runt jobbet. Vad de har gemensamt är att de är portugiser och kopplade till Mendes. Ingen av dem låter väl som något särskilt spännande namn. Tvärtom skulle man nog kunna säga att var och en av dem låter som att Wolves säljer sig själva rätt kort.
Men det kan naturligtvis också bara vara så att det är namn som dyker upp eftersom press och media tar för givet att Wolves måste anställa en manager som är direkt kopplad till Mendes. Hade inte José Mourinho redan gått till Roma hade helt säkert han också kunnat kopplas till Wolves. Ironiskt nog tänker jag att Wolves förmodligen hade varit en betydligt bättre fit för Mourinho än Roma.
Personligen hade jag gärna sett att Wolves tittade på etablerade namn som Unai Emery eller varför inte Julen Lopetegui, som ju var så svindlande nära att faktiskt bli Wolves manager strax innan Nuno Espirito Santo faktiskt blev det.