Om Chelsea har en bättre claim än Man City att vara Europas bästa fotbollslag just i nuläget får väl anses vara tveksamt. Ingen tvekan kan väl däremot råda om att Chelsea var det bättre laget i den här matchen, och verkar ha hittat ett sätt att slå Man City.
Även om man som jag av rent personliga skäl kanske hoppades lite på Man City, eller likt många andra av ett eller annat subjektivt skäl istället hoppades på Chelsea, måste man därför konstatera att det till slut var rätt lag som vann.
Det brukar sägas om Man City varje gång de förlorar viktiga fotbollsmatcher att de förlorade eftersom de missade alldeles för många chanser. Men den här gången var det snarare så att Man City skapade inga vettiga chanser alls utöver det vanliga.
Man City var märkligt bleka, märkligt långsamma och märkligt utan egna idéer så fort de närmade sig den offensiva sista tredjedelen. Något som bara delvis kunde förklaras med Chelseas mycket väl samlade defensiva linje.
Matchens avgörande moment kom dessutom när ett av Man Citys vanligare svagheter upprepade sig. Ytor öppnade sig som när Moses delade på havet, Ruben Dias bommar en offside och Ederson gör ett svagt ingripande. Mål för Chelsea.
Men framför allt måste man ge Chelsea det beröm de förtjänar. De genomför matchen på för dem allra bästa sätt. Där finns en organisation i försvarsspelet, och en tydlighet i anfallsspelet, som känns väldigt tilltalande.
Chelsea har många hjältar just nu. Men den största av dem alla är samtidigt den minsta av dem alla, och självfallet pratar jag då om N’golo Kanté. Hans insatser på Chelseas mittfält är fullständigt fenomenala.
Chelsea klarar till och med av en skada på Thiago Silva redan i första halvlek. Andreas Christensen kommer in och gör en nästan felfri insats. Något som i sig vittnar om kvaliteten på det system Thomas Tuchel har implementerat på kort tid.
Tuchel kändes som den mer livfulla managern i den här Champions League-finalen, både taktiskt och emotionellt. Pep Guardiola märkligt passiv, kanske då framför allt i själva matchcoachningen.
Ändå gillade jag hans taktiska uppställning inför matchen, där både Rodri och Fernandinho började på bänken. Andra managers hade troligtvis efter två förluster mot Chelsea, på det sätt man förlorade, lutat åt precis motsatt håll.
Guardiolas beslut kommer säkert få en och annan att prata om hans tendens att övertänka taktiken i sådana här matcher. Det finns en sanning i detta, men i just den här matchen kändes inte det som det huvudsakliga problemet.
Champions League-finalen är arguably eller snarare förmodligen världens största fotbollsmatch. En gång i tiden hade det kanske varit VM-finalen, men näppeligen nu längre.
Chelsea presterade som allra bäst när matchen var som störst, Man City gjorde det helt enkelt inte. Därför fortsätter Champions League eludera Man City. Därför vinner Chelsea sin andra Champions League-titel.
Rätt lag vann!
:::
Brentford är i Premier League, för första gången sedan 1947.
Det brukar sägas att finaler av det här slaget brukar avgöras på en yta om som mest en knapp kvadratmeter, det vill säga den ungefärliga storleken på spelarnas huvuden. Och det är svårt att säga emot efter gårdagens playoff-final.
Matchen var bara 20 minuter när gammal när Freddie Woodman, Swanseas målvakt, med två svaga ingripanden hade gett Brentford den 2-0-ledning de sedan kunde spela ut matchen med. Först en onödig straff, sedan ett svagt ingripande på Marcondes mål.
Men när detta hände hade t ex Scott Grimes redan dragit på sig ett gult kort i den femte minuten för en onödig tackling, och Swansea såg generellt stressade och pressade ut under första halvleken.
Brentfords huvuden verkade å sin sida inte alltför bekymrade över Brentfords facit av att ha förlorat samtliga nio playoff de tidigare deltagit i, eller över deras egen förlust i exakt samma playoff-final förra året mot Fulham.
Brentford kändes mycket mer bekväma med matchen, bekväma med situationen och bekväma med allt vad matchen faktiskt betydde för dem. Förra säsongens förlust i playoff-finalen blev en styrka snarare än en svaghet för Brentford.
Det finns en rätt osympatisk tendens att alltid prata om EFL Championships playoff-final i termer av pengar. Matchen som är värd nästan £200m som det brukar heta. Men detta är enligt mig att låta sig distraheras och helt enkelt missa målet.
EFL Championships playoff-final är arguably världens viktigaste fotbollsmatch. Inte på grund av pengarna, utan på grund av framtiden den representerar för en klubb, oavsett om den vinns eller förloras. Pengar är en del i detta, men de är inte huvudsaken.
Brentford tar sig nu upp i Premier League. Med en av den engelska fotbollens bästa organisationer när det kommer till scouting och spelarutveckling är Brentford en klubb som har goda förutsättningar att nå maximal utdelning på högre intäkter.
Brentford, till skillnad från Swansea i mina ögon, har betydligt bättre möjligheter att kunna etablera sig i Premier League och kunna addera ett substantiellt värde till Premier League, likt Wolves och Leeds före dem. Inte bara fylla ut en plats.
Brentford vann för första gången i sin långa historia en playoff-final eller en stor final över huvud taget. Med det vann Brentford inte i första hand en stor säck pengar. Vad Brentford vann var möjligheten till en helt ny och större framtid.
Detta är storleken med EFL Championships playoff-final. Detta är varför det förmodligen är världens viktigaste fotbollsmatch.
:::
League Ones playoff-final mellan Blackpool och Lincoln City
Dramatiken är däremot långt från över. Redan denna dag återvänder vi till Wembley för matchen mellan Blackpool och Lincoln City, och playoff-finalen i League One. I vad som på förhand är en ytterst oviss historia.
Blackpool och Lincoln City är båda klubbar med en tämligen dramatisk nutidshistoria, fast på helt olika sätt. Blackpool befann sig i Premier League så sent som för tio år sedan, men har under de tio åren sedan dess flyttats ned, och flyttats ned, och flyttats ned igen.
Lincoln City å andra sidan kommer från andra hållet. Så sent som 2017 spelade Lincoln City i National League, och fyra år senare är de alltså en enda match från att få spela i EFL Championship. En engelsk Åshöjdensaga med andra ord.
Blackpool har äntligen stabiliserats som klubb. Ur askan av det förhatliga ägandet under Owen och Karl Oyston har Blackpool till sist fått en ägare i Simon Sadler som i mycket hög utsträckning har lyckats återförena klubben med dess supportrar.
Lincoln City är ett annat exempel på bra långsiktig planering. Klubbens första framgångar kom med Danny och Nicky Cowley som managers. Med Michael Appleton har Lincoln City lyckats inte bara ersätta Cowleys, utan arguably lyfta sig ännu ett steg.
Neil Critchley har å sin sida visat sig väldigt lyckad med Blackpoo. Framför allt har han gjort Blackpool till ett lag som först och främst bygger på en stark defensiv, även om inte 6-3 i playoff-semifinalerna mot Oxford riktigt leder tankarna i den riktningen.
Lincoln City under Michael Appleton har en helt annan offensiv flair. Lincoln City försöker på ett helt annat sätt äga bollinnehavet och aktivt producera målchanser. Blackpool ligger hellre lågt och väntar in motståndarna. Detta ger oss en förutsägbar matchbild.
Lincoln kommer äga bollinnehavet och ligga högre upp i planen. Blackpool kommer dra sig tillbaka och försöka locka Lincoln City in i fällan, och därefter anfalla med blixtsnabba omställningar. Blackpool spelar den mest direkta fotbollen av de båda lagen.
Michael Appleton är samtidigt en taktiskt mycket skicklig manager, så det där är helt säkert en risk han har noterat. Blackpool känns samtidigt, även om de är defensivt starka, sårbara mot offensivt riktigt starka lag, som Lincoln City är.
Styrkeförhållandet i League Ones playoff-final kan sammanfattas rätt enkelt. Blackpools styrka ligger i defensiven utan att därför vara dåliga i offensiven. Lincoln Citys styrka ligger i offensiven utan att därför vara dåliga i defensiven.
Håll ögonen på Ellis Simms i Blackpool, inlånad Evertonanfallare i januari som öst in mål under våren. Håll även ögonen på Brennan Johnson och Morgan Rogers i Lincoln City, inlånade från Nottingham Forest respektive Man City.