Bästa sättet att bli manager för Barcelona eller Real Madrid nu för tiden verkar vara att först vara manager för Everton. Många höjde nog på ögonbrynen förra säsongen när Barcelona anställde Ronald Koeman. Lika många höjer nog på ögonbrynen den här gången, fast av andra skäl, när Real Madrid plötsligt anställer Carlo Ancelotti.
På sätt och vis går det naturligtvis att förstå Carlo Ancelotti. Det är svårt att tacka nej när Real Madrid kommer och frågar. Kanske särskilt när de två senaste jobben har varit Napoli och Everton. Fullt förståeligt på så sätt alltså att Ancelotti väljer att tacka ja till den här minst sagt oväntade möjligheten.
Men det finns en annan sida av saken också. Inte minst ruffigt blir det kanske att det bara är någon vecka eller två sedan som Carlo Ancelotti själv satt på en presskonferens och rätt skarpt riktade reprimander åt spelare som möjligen inte var särskilt intresserade av att vara kvar i Everton. Svårt att ta på stort allvar just nu.
Något av en sur bismak sätter det även på Ancelottis tid med Everton. Min uppfattning har varit att han har gjort ett bra jobb med Everton under denna första dryga säsong. Inte något fantastiskt jobb, men ändå ett bra jobb. Det vill säga han har lyckats med ungefär vad som var rimligt att förvänta sig med Everton under denna första fulla säsong.
Visst, det blev inget Champions League för Everton. Men det var inte rimligt att förvänta sig redan den första säsongen. Istället bör man ta med i beräkningen att Everton ändå var med i kampen om Champions League-platser väldigt länge. Det var först under de sista fem-tio omgångarna som denna möjlighet helt gled dem ur händerna.
Men tanken var ju att det skulle byggas vidare från denna första säsong. Och när nu Carlo Ancelotti hastigt och lustigt lämnar Everton är det, trots att hans första fulla säsong har varit helt okej, svårt att inte känna att han gör det med jobbet till stor del ogjort. Han lämnar därmed med en air av misslyckande hängandes över sig.
Everton befinner sig därmed återigen i ett läge att de är piskade att så att säga börja om med sitt bygge. På sikt behöver kanske inte detta vara något större problem, eftersom Carlo Ancelotti aldrig kändes som någon manager på lång sikt, utan mer som en väldigt bra manager att ha under en övergångsperiod.
Men på kort sikt blir det definitivt ett problem för Everton. Det här lär inte ha kommit helt väntat för dem. Övergångsperioden som Ancelotti var tänkt att leda är ännu inte helt och hållet genomförd. Även om Everton för all del har kunnat dra nytta av den positiva effekten av att vara en klubb som kan anställa en manager som Ancelotti.
Men på lång sikt är det rimligtvis inte en manager som Carlo Ancelotti som Everton ska ha och som Everton faktiskt behöver. Det klingade på något sätt helt fel mitt under förra säsongen när Arsenal anställde Mikel Arteta och Everton anställde Ancelotti. Känslan var på något sätt att det nog borde ha varit tvärtom.
Everton är en klubb med hög kapacitet och stor potential. Här finns högst tydligt en framtid med stora möjligheter. Ett i grunden mycket starkt fotbollslag. En ny, modern och stor arena på gång. En av Europas bästa sportchefer i Marcel Brands. Everton borde vara något av en drömklubb för många ambitiösa managernamn inom fotbollen.
Flera av namnen som har snurrat runt Tottenham borde exempelvis precis lika gärna kunna se Everton som en möjlig klubb för dem. Erik ten Hag exempelvis hade varit ett spännande namn på Merseysides blåa sida. Lägg därtill ett namn som Nuno Espirito Santo som nog borde vara intressant givet vad han åstadkom med Wolves.
Huruvida Rafa Benitez är ett av dessa ambitiösa managernamn är kanske inte helt självklart. Men givet hur många som det senaste dygnet har velat slänga in hans namn i samtalet får jag det bestämda intrycket av att Benitez själv nog väldigt gärna ser sig som en möjlig manager för Everton.
Man kan för all del ha synpunkter på den saken. Precis som José Mourinho känns Benitez i hög utsträckning lite för mycket som en företrädare för en lite mer utdaterad fotboll, en primärt defensivt balanserad fotboll som inte nödvändigtvis är vad Everton varken behöver eller för den delen kanske eftersträvar.
Sedan finns naturligtvis Benitez historik med Liverpool. Här behöver man nog inte fästa någon större vikt vid tidigare uttalanden från hans sida om att han aldrig skulle kunna tänka sig att vara manager för Everton eller för Man Utd. Det är ju sådant manager säger mest för att det känns rätt just då och för att det är vad folk vill höra.
Men den större frågan är väl om Evertons supportrar någonsin riktigt skulle lyckas värma upp sig själva till Rafa Benitez. Högst tveksamt som jag ser det. Evertons supportrar har med all rätt en hög grad av självkänsla, och det finns inget i deras historik med managers som antyder att de skulle uppskatta att vara sloppy seconds.
Everton sällar sig emellertid till den växande skaran av engelska klubbar i Premier League som befinner sig i flux så här direkt efter säsongen. Och mycket av nästa säsong kommer definieras av hur var och en av dessa klubbar hanterar detta flux. Vilka beslut klubbarna fattar och vilka vägar de väljer.
Kan Everton överraska oss ännu en gång?
:::
Gareth Southgate presenterade under tisdagen sin slutliga EM-trupp!
Mest uppseendeväckande är kanske att Trent Alexander-Arnold kom med, under förevändningen att han kan spela mittfältare. Tillsammans med Kyle Walker, Reece James och Kieran Trippier har England därmed fyra högerbackar med i EM-truppen.
Det är ju lite udda. Inte minst eftersom en mycket bra mittfältare under säsongen som James Ward-Prowse i Southampton petas, för en spelare som i princip aldrig spelat som mittfältare med någon som helst regelbundenhet.
Det blir inte mindre udda av att det är just den typen av politiskt knycklande av fyrkantiga klossar in i runda hål som Gareth Southgate hela tiden har hävdat att han inte skulle ägna sig åt. Att alla skulle vara med på meriter, och baserat på hur de faktiskt spelade.
Detta är självfallet ingenting mot Trent Alexander-Arnold, eller någon annan av de tre högerbackarna, men vad sänder det för signaler till Ward-Prowse, och till alla spelare i övriga klubbar, att du kan vara en av ligans bästa spelare på en mittfältsposition men blir ändå petad av en högerback från valfri storklubb som eventuellt kan spela mittfältare?!
England har ändå tagit ut en talangfull och spännande EM-trupp som kommer att göra oss besvikna under sommaren.