Alla tecken tyder på att Bruno Lage blir Wolves nya manager. Den 45-årige portugisiske tränaren ersätter därmed Nuno Espirito Santo, som lämnar Wolves efter fyra för Wolves mycket framgångsrika säsonger. Det enda som egentligen verkar återstå är att Lage ska få arbetstillstånd i England, men det ser ut att vara på väg att ordna sig.
Hur Bruno Lage har blivit aktuell för det här jobbet kan knappast vara en hemlighet för någon. Det hjälper att ha Jorge Mendes som agent, i synnerhet när samme Mendes har en så väldigt tydlig fot inne i en klubb som Wolves. Lages meritförteckning, ett lyckat första halvår med Benfica och därefter en misslyckad säsong, är i tunnaste laget.
Egentligen är det ju orimligt att en manager med en så kort och tunn meritförteckning ska kunna bli manager för Wolves. Lage har för all del många år som ungdomstränare eller som assisterande coach, bland annat till Carlos C arvalhal i Sheffield Wednesday och i Swansea, men alltså bara ett och ett halvt år som manager på egen hand.
Att Bruno Lage har varit utan jobb under den gångna säsongen, efter att ha fått sparken av Benfica för ett år sedan, säger något det också. Han har helt enkelt inte varit den mest eftertraktade managern på arbetsmarknaden. Ändå blir han nu alltså manager för en framträdande klubb i världens största och bästa liga.
Hade Bruno Lage varit kvinna hade det hetat att han blivit inkvoterad. Men män anställs ju alltid utifrån kompetens eller hur det nu brukar heta. Bruno Lage har för all del, som sagt, viss erfarenhet av engelsk fotboll, och han var omtyckt i Sheffield Wednesday. Men det är en sak att vara omtyckt som coach, en helt annan sak att vara manager.
Jämförelsevis hade Nuno Espirito Santo varit manager på egen hand under fyra säsonger, innan han tog över Wolves som då befann sig i EFL Championship. Han hade haft hand om Rio Ave under två säsonger, och därefter ett och ett halvt år med Valencia och sedan en säsong med Porto.
Nuno Espirito Santos meritförteckning var kanske inte gigantisk den heller, men ändå betydligt mer omfattande än Bruno Lages, och han tog dessutom över Wolves i ett helt annat läge i den engelska fotbollen. Om Nuno Espirito Santo kändes som något utav en wow-anställning för Wolves, så känns Bruno Lage mer som en wtf-anställning.
Det kan vara så att jag missbedömer läget, och att jag underskattar Bruno Lage. Kanske gör han succé med Wolves. Sådant kan vara svårt att veta med säkerhet på förhand. Men för Wolves i detta läge känns anställningen underwhelming, och som kanske första gången som att kopplingen till Jorge Mendes begränsar mer än berikar Wolves.
Visst var det nog rätt tillfälle för Wolves och Nuno Espirito Santo att gå skilda vägar. Det kändes rätt tydligt som att det projektet nått vägs ände. Men rimligtvis är Wolves en klubb av sådan kaliber att de utan problem hade kunnat attrahera betydligt mer framstående och meriterade managers än Bruno Lage.
Wolves borde rimligtvis kunna rekrytera managers globalt. Det kan många gånger vara svårt nog. Men det blir naturligtvis inte lättare om man begränsar sig själva till att endast söka nya managers inom en begränsad grupp av portugisiska managers, som råkar ha det gemensamt att de är Jorge Mendes klient.
Dessutom begränsar det Wolves möjligheter till förnyelse. Alla portugisiska managers är naturligtvis inte exakt likadana, men de har samtidigt i de flesta fall ett gemensamt kulturarv, ett gemensamt sätt att tänka fotboll och därmed ett liknande system av idéer vad avser spelstil, taktik etc.
Vissa skulle kanske lyfta fram detta som något positivt, möjligen stämplat som en klubb med en tydlig identitet som det brukar heta. Men där finns även något problematiskt om en klubb behöver förnya sig själva och sitt sätt att tänka men ett byte av manager faktiskt inte medför nya idéer eller tänkesätt, utan endast en variant på det gamla.
Av de fyra klubbar i Premier League som för närvarande letar efter ny manager känns det alltmer som om Wolves är klubben som åtminstone på förhand verkar ha dragit det kortaste strået.
:::
England träningsmatchar mot Österrike, spelarna tar ett knä innan avspark, och stora delar av publiken på Riverside buar, innan de överröstas av övriga på läktarna. Det är inget nytt, det har redan hänt i samband med ett antal Premier League-matcher.
Det är ju så att säga som det är med detta. Det finns naturligtvis en anledning varför spelare anser sådana här symboliska gester vara nödvändiga, det faktum att det buas åt det bekräftar bara det förhållande. Vissa saker är dock lättare att undvika.
Gareth Southgate väljer efter matchen att beklaga buandet som något han inte ville höra å sina svarta spelares vägnar. Låt gå för att saker kan formuleras olyckligt på studs så där, men att reducera frågan att endast beröra svarta spelare är oklokt och olyckligt.
Det finns en tendens att övertänka varför folk buar, vilket i förlängningen blir detsamma som att försöka ursäkta dem. Det mest populära övertänkandet verkar vara att de som buar har missförstått gesten som ett slags politiskt ställningstagande de inte delar.
Det hela är väldigt enkelt. Det buas eftersom de som buar i själva verket omfamnar de i grunden rasistiska värderingar som knäandet är en protest mot, och de är helt enkelt inte alls förtjusta i att behöva konfronteras med det felaktiga i dessa värderingar.
Under normala förutsättningar hade dessa ljushuvuden aldrig haft modet att bua åt detta framför öppen ridå. Men tack vare tongivande politiska ledare både i och utanför England, och deras ivriga påhejare i tabloidmedia, har de nu fått råg i ryggen.
Gareth Southgate visade inget större råg i ryggen i sina kommentarer efter matchen. I det avseendet var spelarna betydligt modigare. Jack Grealish exempelvis skrädde inte med orden om vad han ansåg om buandet.