Man Utd blev under fredagen den sjätte, senaste och sista av de sex engelska så kallade superklubbarna att under de senaste veckorna presentera någon form eller variant av ökat supporterinflytande. Detta naturligtvis i bakvattnet av de omfattande protester som uppstod efter det missriktade försöket att bilda en europeisk superliga.
Tidigare har vi sett liknande utspel från Chelsea, Man City, Arsenal, Tottenham och Liverpool. Förslagen har innehållit lite olika punkter, med allt från styrelserepresentation för supportrar, upprättandet av särskilda supporterforum och advisory boards och möjligheten för supportrar att köpa aktier i den egna klubben.
Klubbarnas olika supporterorganisationer, som varit de förhandlande parterna med sina klubbar, visar varierande grad av entusiasm kring dessa förslag. Liverpools Spirit of Shankly t ex presenterade förslagen som någon slags triumf för dem själva. Man Utds MUST var, möjligen med goda skäl, betydligt mer avvaktande.
Det tveksamma med samtliga dessa förslag är naturligtvis att veta hur meningsfulla de i själva verket är. Det vill säga hur mycket som faktiskt är substans och hur mycket som mest är politisk teater, ett slags spel för galleriet. I vilken utsträckning leder faktiskt dessa förslag till något som helst genuint och faktiskt inflytande för supportrarna?!
Med i beräkningen måste också tas att dessa klubbar just nu har ett intresse av att se ut som att de jobbar för ökat supporterinflytande. Dels för att stävja det mest och det värsta av supportrarnas direkta protestaktioner. Dels för att stävja den reglerande viljan hos den offentliga utredning som nu ska genomföras av den engelska fotbollens styrning.
Att se ut som att man gör insatser för ökat och faktiskt supporterinflytande betyder däremot inte nödvändigtvis att man faktiskt gör det. Inflytande kan många gånger vara rätt illusoriskt. Reellt inflytande uppstår definitionsmässigt när man om det behövs kan driva igenom sin vilja i strid med andra parters vilja.
Kommer supporterrepresentation i styrelsen uppnå detta? Nej, helt säkert inte! Det kommer alltid vara en liten minoritet av supportrar i styrelsen, och det finns mängder med exempel på hur lätt det är för en styrelse att bolla bort och kringgå vad som i praktiken är fackliga representanter.
Kommer golden shares eller vetorätt för supportrar i så kallade supporterrelaterade frågor att uppnå detta? Nej, absolut inte! Dels är det helt orimligt att ägarna kommer ge någon annan vetorätt i för dem betydelsefulla frågor. Dels kommer det alltid gå att dribbla med definitionen av vilka frågor som anses som supporterrelaterade.
Kommer särskilda advisory boards bestående av supportrar uppnå detta? Nej, definitivt inte! Ledtråden finns liksom i namnet – advisory, det vill säga rådgivande. Det kommer inte vara forum med någon som helst formell makt inom organisationen. Egentligen är det väl föga mer än vad som i praktiken redan finns idag.
Kommer vad vi kan kalla för supporteraktier i klubben uppnå detta? Nej, förmodligen inte! Det beror naturligtvis på vad för grad och typ av rösträtt dessa aktier har relativt övriga aktier, och inte minst antalet av dessa aktier i förhållande till det totala antalet aktier i klubben. Återigen, högst osannolikt att ägarna vill göra sig själva maktlösa.
Men supporterorganisationer såsom Spirit of Shankly och MUST med flera har så klart sitt behov av att framhäva sig som effektiva och framgångsrika, och därmed berättiga sin egen existens. Alltså kommer förmodligen även de dra sitt strå till stacken för att framhäva dessa åtgärder som mer meningsfulla än de faktiskt är.
Detta kan möjligen anklagas för att vara ett cyniskt sätt att se på saken. Det må så vara. Men jag är inte mer cynisk än att jag samtidigt konstaterar att det tog endast ett dygn för engelska supportrar att slakta den europeiska superligan redan utan styrelseplatser, utan supporteraktier, utan advisory boards, utan oberoende myndigheter och utan reglering.
Därmed ser jag inte riktigt behovet av dessa reformer på riktigt samma sätt som många andra verkar göra. Därmed inte sagt att de inte kan vara positiva, och att det nog kan föra något gott med sig att genomföra dem. Men vi bör inte därför tillmäta dem någon större betydelse och funktion än vad de faktiskt har.
De representerar knappast något ökat supporterinflytande inom engelsk fotboll. Men kanske, i den utsträckning de används och tillämpas på rätt sätt och i rätt anda, så skapar de bättre förutsättningar för dialog och samtal mellan supportrar och klubbarnas ägare och ledning. Och det är väl kanske gott nog.
:::
Sutton United har ju vunnit National League, och är därmed för första gången i klubbens historia uppflyttade till Football League. En liten bit engelsk fotbollshistoria som blivit verklighet de senaste veckorna.
Den engelska ligafotbollen är däremot inte slut. De närmaste tre helgerna, med början denna helg, genomförs playoff-spelet i National League. Kvartsfinaler denna helg, semifinaler nästa helg, och så finalen helgen därpå.
Playoff i National League är alltså annorlunda än i Football League. Här spelas kvartsfinaler och semifinaler i enkelmöten, med hemmaplan för det bäst placerade laget i ligan. Ettan är automatiskt uppflyttade, det vill säga Sutton United i detta fall.
Fyran till sjuan möter varandra i två kvartsfinaler, där vinnarna i sin tur möter tvåan och trean i semifinaler. Det är med andra ord sex lag som går till playoff i National League, jämfört med fyra lag i Football League.
Kvartsfinaler (5-6/6):
Notts County (5) vs Chesterfield (6)
Hartlepool United (4) vs Bromley (7)
Semifinaler (12-13/6):
Torquay United (2) vs Notts County/Chesterfield
Stockport County (3) vs Hartlepool United/Bromley
Finalen spelas den 20/6 på Bristol Citys Ashton Gate.